Polis & brott, del 2

I inlägget Polis och brott diskuterade jag ”det repressiva sinnet” – idén att polisens uppgift i samhället är att vara ett slags uppfostrare av medborgarna. Pennalism är väl ett ord som någorlunda beskriver ett sådant system. En idé som står i bjärt kontrast till vad jag anser vara polisens primära uppgift: att utreda brott. Efter att de inträffat. Jag tog upp tesen att om allmänheten har bilden av polisen som varandes den mekanism i samhället som får folk att ”bete sig” så får vi en polisstat kort och gott.

Rickard kom med bra argument för varför det är precis tvärtom – att fokus hamnat på ”postcrime” och inte ”precrime” – men i grunden handlar det ändå om repression.  ”Du ska sköta dig, annars!”

Med denna pennalistiska syn på hur samhället byggs upp – var hamnar vi när en självmordsbombare spränger sig själv..? Tänk på 11e september, det allra tydligaste exemplet.

Alltså – om man har bilden av samhället att det är straff som får människor att följa lagen (och inget annat), hur reagerar man på att en självmordsbombare spränger sig själv och människor i sin närhet? Tja till att börja med konstaterar man att ens verktyg är fullkomligt värdelöst i detta fall. Brottslingen har ju redan tagit på sig det hårdaste av straff – döden. Det går alltså inte att straffa personen i fråga. Men vad blir fortsättningen på denna tankegång?

Att säga ”Vi gör ingenting – självmordsbombaren har redan tagit sitt straff!” funkar inte riktigt, politiskt.

Istället blir enda chansen att förhindra den här typen av brott att stoppa dem innan de inträffar. Voila! In rullar - just det - övervakningssamhället.

Utan att diskutera hur hopplöst ineffektiv den där ”lösningen” är (jag är ganska less på att tala om hur ineffektiv övervakning av alla de slag är) vill jag berätta en kort personlig historia från min barndom, om vad som kan hända när människor satta att övervaka andra misstolkar situationer.

Jag och brorsan gick runt på Miniland en sommardag. Det var ganska få besökare den eftermiddagen.

Från ingenstans dök det upp en vakt – eller om det var en ur personalstyrkan – och såg ut som ett argt bi.

”Är det ni som har vridit om ratten där borta?”, frågade vakten och pekade bort någonstans.
”Nej”, svarade jag och såg ut som ett frågetecken.
”Jo, det måste vara ni. Det finns inga andra häromkring!”
”Nej, jag lovar vi har inte gjort något!”, svarade jag, nu ängsligare och med gråten i halsen.
”Men vem skulle det annars vara? Erkänn nu, det var ni skitungar som vred om. Det får man inte göra!”

Och så vidare. Inget mera speciellt hände mer än att vi gick därifrån. Det var inte som att han tog tag i oss eller slog oss eller något.

Men det ska ni veta – att som åttaåring få sådana beskyllningar är kämpigt. Speciellt om man var en ordningsam unge som, i sin självbild, alltid skötte sig. Man skulle faktiskt kunna hårddra det och säga att jag upplevde mig ha rent mjöl i påsen och att vi därmed blev orättvist behandlade. Det som hände var att vakten tolkade befintliga data på felaktigt sätt.

Att han ansåg oss skyldiga och att vi skulle urskulda oss, är ett brott mot oskuldspresumtionen*. Bland annat den där historien har fått mig att intuitivt förstå hur viktig oskuldspresumtionen är för att känna sig trygg i ett samhälle.

Vem kommer att få hårda tag riktade mot sig i vårat Sverige? Vem har redan fått det? Vem kommer att bli bryskt behandlad, anklagad för saker baserat på indicier, paranoia och rena fantasier? Hur kommer deras förhållande till samhället påverkas?

* jag har skrivit det förut tror jag, men det tål att upprepas. Den engelska Wikipediaartikeln ”Presumption of innocence” finns inte översatt till svenska. En blind fläck i det svenska medvetandet?

Uppdatering: viktualiebroder informerade mig om att det stavas ”presumtion” och inte ”presumPtion” på svenska. Men ”oskuldspresumtion” finns inte heller det definierat på svenska Wikipedia. Kom just på att det kan vara bra om någon (TM) gjorde det. Du eller jag?

Taggar: , , , , , , ,


Flattr this


About these ads

13 kommentarer till Polis & brott, del 2

  1. viktualiebroder skriver:

    Presumtion heter det på svenska, utan p :-) Jag vet, för jag har också gjort det misstaget.

    Den finns definierad i Europakonventionen för mänskliga rättigheter, Artikel 6 Punkt 2.

    ”Var och en som blivit anklagad för brott skall betraktas som oskyldig till dess hans skuld lagligen bekräftats”

    http://www.echr.coe.int/NR/rdonlyres/1009F7DB-87E3-4056-8E17-8A8A41768BA7/0/SwedishSu%C3%A9dois.pdf

  2. Olofb skriver:

    Ah, tack! Uppdaterar. Finns dock inte med den stavningen på svenska wikipedia heller ;)

  3. Jacob Hallén skriver:

    Ahh, Miniland. Vi bodde 20 minuters gångväg därifrån. När jag var i 9-10 års-åldern så var det ett stående inslag att jag fick ta med min lillebror till Miniland på min födelsedag. Jag minns att de hade snorkiga vakter redan på den tiden.

    Som barn var jag oftast skyldig, apropå oskuldpresumtion, men jag tror inte jag vred på några rattar på Miniland. Om jag gjorde det så är det nog preskriberat nu.

  4. Hm. Det bästa förebyggande arbetet torde vara att det finns någon i närheten som är pålitlig, alltså ungefär som vi litar på varandra. Vakten tillkännager sig inte som en särskilt pålitlig aktör så till vida att han får åttaåringen att känna sig osäker – otrygg. En argsint polis, eller en polis med en övervakningskamera, orsakar inte heller någon påtaglig pålitlighetskänsla.

    Jag tror att grundproblemet är att vårt politiska system vill bekämpa ondska, inte brott. Och eftersom det är ondskan man vill åt, inte brottsligheten, behöver man också sätta upp system som kan stävja ondska. På det sättat bli Beatrice Ask, istället för rättvisans och trygghetens förkämpe, en sorts exorcist.

    Men att veta att staten inte låter en besättas av demoner hur som helst är ju också en trygghet.

  5. Olofb skriver:

    Jacob; jag minns att de förutom olika byggnader i miniatyr (från olika delar av världen) även hade en ”sagodel”, typ miniatyrer av Grimmsagor (eller om det nu var Disney – vilket egentligen är ungefär samma sak va?)

    Amelia; när det gäller förebyggande arbete tror jag på helt andra saker än polisiära – bra vuxenförebilder i hem, skola & under fritidsaktiviteter. Människor (både stora och små) följer personer de ser upp till, de härmar och ”beter” sig genom att lära sig. Inte genom att bli hotade. Hot föder snarare en känsla av utanförskap, motstånd och aggression – på sikt kriminalitet skulle jag säga.

    Intressant teori det där med bekämpandet av ondska istället för minimerad mängd kriminalitet. Jag är lite värdenihilistisk av mig och tror inte på godhet eller ondska – de hör sagorna till. Etik snarare än moral, alltså. Resonemang/system snarare än dogma/regler.

    Vidare på din bloggpost Brott och brott.

  6. Thomas Tvivlaren skriver:

    Helt OT: Har du lämnat Piratskeppet? (Läste något åt det hållet hos Scabbe…)

  7. Olofb skriver:

    TT: Ja, det har jag. Jag tänkte länge på hur politik fungerar, speciellt partipolitik, och kom fram till att det inte passar mig. Inte minst visade valkampanjandet, som slutade i katastrof för min del, att det inte fungerar rent praktiskt.

    Jag har lärt mig mycket på piratskutan – kommer blogga om det senare(TM) – och hoppas att det går att styra upp den.

    Planen nu är att fortsätta med denna blogg, och även ett nytt (än så länge hemligt) projekt. Det där projektet är också en anledning att jag behöver lite tätare skott mellan mig själv och partipolitiken.

  8. Thomas Tvivlaren skriver:

    Partipolitik är ett j-a skit för att travestera Feldt. Funderar alltjämt efter ett möjligt alternativ till det och har väl egentligen inte kommit längre än att jag insett att maximerad transparens är überviktigt för att – om inte komma till rätta med – i varje fall bromsa den systemiska korruption som tenderar bita sig fast så snart människor samlas i maktgrupperingar.

  9. Thomas Tvivlaren skriver:

    …och just ja, ser fram emot framtida projekt! Väl mött!

  10. Olofb skriver:

    +1 angående transparens.

    Jag hoppas verkligen vi kan ses i det nya projektet! Utan att avslöja för mycket kan jag säga att det har med demokrati & allmänbildning att göra. Inte bara online.

  11. Thomas Tvivlaren skriver:

    Låter som ett projekt helt i min smak. :)

  12. [...] Uppdatering: jag har skrivit ett uppföljningsinlägg: Polis och brott, del 2. [...]

  13. fitness Dates skriver:

    hey there and thank you for your information – I’ve definitely picked up something new from right here. I did however expertise a few technical issues using this site, since I experienced to reload the website a lot of times previous to I could get it to load properly. I had been wondering if your web hosting is OK? Not that I am complaining, but slow loading instances times will sometimes affect your placement in google and could damage your high quality score if advertising and marketing with Adwords. Anyway I am adding this RSS to my email and can look out for a lot more of your respective fascinating content. Ensure that you update this again soon.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggare gillar detta: