1984

Så har jag äntligen läst George Orwelles 1984. Kändes som ett givet pensum för en piratpartist; en extrapolation av vissa av de politiska vindar som blåser starkt i dagens blinda tro på automatisk övervakning av befolkningar.

Det var en rejäl dystopi kan man lugnt säga. Winston Smith är ”historieförfalskare” eller vad man ska kalla det; han får dagligen uppgifter som går ut på att ”rätta fel” i gamla tidningar. Det är nämligen så att Partiet, det enda, bestämmer vad som gäller idag. Och då är det det som alltid gällt – partiet jobbar efter principen Den som kontrollerar historien kontrollerar framtiden, och den som kontrollerar nuet kontrollerar historien. Tänkvärt.

Hur var boken som litterär upplevelse? Nja skulle jag säga. Det glimtar till ibland när Winston träffar en likasinnad, eller åtminstone partimotståndare, Julia. Och de gör förbjudna saker tillsammans.

Boken är mera en politisk-filosofisk spekulation än en spänningsroman. Ett koncept är tankebrott; att tänka brottsliga tankar som t.ex. att tro att partiet inte är perfekt, eller att saker kunde vara bättre än de är. Döm min förvåning när jag häromveckan läste följande citat från 2006 på Mark Klambergs blogg:

Men nu har vi också nya mål som har lägre kontrast än militära förband. Ett exempel är den potentielle terroristens tankar och kontakter med likasinnade.

– Ett hårdraget exempel kan vara två enäggstvillingar. Den ene är en välartad civilingenjör och den andre är en terrorist in spe, säger Johan Tunberger. Det går att hitta en del på webbsidor. Bäst är signalspaning när ”målet” inte tror sig vara övervakat. Får man ett tips kan man gå till sparade trafikloggar och nysta upp trafiken baklänges, och i bästa fall se ett mönster som leder vidare.

/Johan Tunberger, ställföreträdande myndighetschef på FRA 1994-2000

”Den potentielle terroristens tankar”? Jag blev hyffsat mörkrädd när jag läste detta citat; tror människan att försvaret har i uppgift att gå in i människors huvuden och läsa deras tankar?

Taggar: litteratur, 1984, informationspolitik

Annons

Bokrecension: ”Vägen”

Recension ”Vägen” av Carmac McCarthy

Med tre ord: svält, aska och överlevnadsinstinkt.

Detta är en dystopi i ordets rätta bemärkelse. Man får inte veta vad
som hänt, men plötsligt är världen täckt av grå, tjock aska. En man
och hans son hankar sig fram genom detta dödslandskap i jakt på
konservburkar. Alla träd är uppbrända, alla hus tomma på liv.

Vi får följa deras färd med sin presenning och varuvagn. De ligger
ofta nära döden och kämpar sig vidare med torftig dialog och ständig
rädsla för andra överlevare. Kannibalism är inte okänt i denna värld.

Språket är knapert och sparsmakat. Detaljnivån är dock ibland så
överdriven att man kan tro att det är ett filmmanus man läser och inte
en skönlitterär bok – på gott och ont. Det är tydliga bilder, men
flödet i språket blir lidande.

Delar av boken är trots bokens knappa längd för långa; boken
gnistrar till när de två äntligen finner en bunker med nästintill
oändligt med föda. Då kan man njuta av det lilla och lever sig in i
lyxmåltiden med fläsk och bönor och levande ljus.

Det mest enerverande med boken är dess obefintliga dialog. Kanske
inte helt oväntat då det är en far och hans sjuåriga son som är
huvudfigurer, men det hjälper inte mig. Dialogen är upprepande och
stel, ja nästan retande till sin karaktär.

Om du gillar kamp på liv och död i främmande miljö och inte bryr
dig om några djupare karaktärsporträtt är detta en bok för dig.

Taggar: recension, vägen, litteratur

Första bokbytet via Bookmooch

Jag har haft konto på Bookmooch.com sedan november eller så. Det är lättanvänt och trevligt. Idén är att man lägger upp en lista av böcker man inte längre vill ha kvar i hyllan, och skriver en önskelista på böcker man istället hade velat ha där!

Och nu efter nyår hände det – någon ville ha en av mina böcker, Araminta Station. Så jag betalade 30:- för att skicka den på posten inom Sverige (det var en ganska tjock pocket, tror det blir 20:- för vanlig pocket). Bara någon dag efter det dök en av mina ”önskelisteböcker” upp på bookmooch och jag kryssade för att jag ville ha den.

Två dar senare har jag Paolo Coehlo-boken jag önskade mig hemma! Det är snabbare än många kommersiella online-böcker jag köpt! Antar att det gått ännu fortare om jag lagt in fler än tre-fyra böcker.

BookMooch.com

Taggar: bookmooch, litteratur, böcker, bokbyte, tips