Filmrecension: Eternal Sunshine of the spotless mind

25 januari 2009

eternalsunshineJim Carey gör en för mig ovan roll i denna inflammatoriska, kaleidoskopiska och vackra film om hjärnan och dess vindlingar, och en mer eller mindre tänkbar effekt om man kunde manipulera minnet på medicinsk väg.

Ploten är svår att beskriva i en enskild mening. Ett försök: Joel och Clementine (spelad av Kate Winslet) finner varann men den initiala deja-vu-känslan döljer något mer..

Konsumera ett smakprov på youtube och se efter om det är något för dig!

Taggar: ,


Filmrecension: Changing lanes

31 december 2008

images8Såg på Changing Lanes ikväll, med Samuel L Jackson och Ben Affleck. Har inte varit någon större fan av Ben Affleck tidigare – har faktiskt inte sett honom i så många roller. Men måste säga att han var bra i denna roll. Man riktigt såg hur han vred sig i vissa scener inför de jobbiga val han var tvungen att göra.

Samuel L gör åtminstone en klassisk ”monologscen” (är inte detta hans signum? monologscener med dramatik!) i baren – beskrivningen av drömreklamen för Tiger Woods.

Affleck är tvungen att ifrågasätta vem han är och vad hans moraliska karta består av egentligen under filmens gång. Intressant!

Ett återkommande tema i filmen är de ”förhandlingsmetoder” som ofta börjar med ett vänligt ”skulle du kunna hjälpa mig med detta?” och sedan, när inget speciellt händer, övergår i en mer hotfull ”om du inte gör så här, gör jag så här” eller helt enkelt handgripligt våld.

Förhandling alltså. Och moral. Existens. Allt levereras i en berättelse som känns hyffsat hållbar men aldrig tråkig. Om man nu ska nämna en svaghet är det den enorma tidspress domaren ger advokaten Affleck i filmens gryning — ett dygn är väl lite väl snabb byrokrati även för en amerikansk civildomstol?

Sevärd!

Taggar: ,


Filmrecension: Mr Brooks

03 december 2008

mv5bmjkxnjk2mtyym15bml5banbnxkftztcwmtm2mdu1mq_v1_sx100_sy127_Kevin Costner (det var länge sen man såg honom!) spelar lustmördare i denna smått underhållande thriller.

Dessutom går han på AA-möten pga. sitt ”beroende” – och är på väg att lyckas sluta. Men så kommer det där misstaget när han begår ett allra sista lustmord. Någon ser honom. Och så har vi en plot!

Demi Moore ses som den tuffa polisbruden som leder jakten på mördaren – med något sidospår som inte känns som det hör hemma i berättelsen, något om hennes exman. Knyts väl ihop lite mot slutet, men jag köper det inte riktigt.

Kanske något lång film med något för många olika spår, men den går att se.

Taggar: ,


%d bloggare gillar detta: