If you don’t change direction, you might end up where you’re heading!

Det här hittar vi längst upp på den utmärkta bloggen Dexion. Jag tror hon tänker på övervakningssamhällets framväxt, vad tror du?

”Kvarteret är avlyssnat”

”Jag fick klartecken från åklagaren idag. Eftersom vi har att göra med ett gäng som smugglar knark & barn, och ledaren är känd pedofil med terroristiska tendenser, får vi dra igång avlyssning av hela kvarteret” sade Jonsson.
”Utmärkt jobbat!” svarade Näslund. Han lutade sig tillbaka i sin vida fåtölj och knöt nävarna bakom nacken.
”Ska jag börja direkt?”
”Kör på Jonsson! Det här gör nog susen!”

Annons

Polis & brott, del 2

I inlägget Polis och brott diskuterade jag ”det repressiva sinnet” – idén att polisens uppgift i samhället är att vara ett slags uppfostrare av medborgarna. Pennalism är väl ett ord som någorlunda beskriver ett sådant system. En idé som står i bjärt kontrast till vad jag anser vara polisens primära uppgift: att utreda brott. Efter att de inträffat. Jag tog upp tesen att om allmänheten har bilden av polisen som varandes den mekanism i samhället som får folk att ”bete sig” så får vi en polisstat kort och gott.

Om Bodströmsamhället och ekonomisk stagnation

Jag läste för flera månader sedan en lång och intressant (som vanligt!) kommentar av allas vår bloggosfärdoldis ”Steelneck”. Detta under Full Mental Straight Jackets blogginlägg ”Demokrati på reträtt”.

Har sedan dess läst om den ett par gånger och lärt mig något nytt varje gång. Till slut bestämde jag mig för att remixa den och spela in en uppläsning.

Resultatet hittar du på min posterous-blogg: ”Bodströmsamhället & ekonomisk stagnation”. Remixa gärna vidare!

Taggar: bodströmsamhället, övervakning, repression, ekonomi, samhället, sverige, övervakningssamhället, informationspolitik

Polis & brott

Jag vet inte hur många gånger jag har dragit övervakningsargumentet kring upphovsrätten. På bloggen, på gator och torg, för kompisar och kollegor.

Det går ungefär så här: ”För att upprätthålla upphovsrätten i ett modernt samhälle, krävs övervakning av all trafik på internet.”

Jag har själv tyckt att det var ett av de vettigaste och viktigaste argumenten för en reformerad upphovsrätt. Detta då övervakning av all internettrafik inte är försvarbart ur ett demokratiskt perspektiv. En sådan övervakning inkräktar bland annat på den fria åsiktsbildningen då det skadar människors möjlighet till privat kommunikation.

Problemet är att det är ett för snävt resonemang. Det utgår från en bild av samhället som bygger på att lag upprätthålls endast genom polisiärt våld och inget annat.

Låt mig förklara vad jag menar.

Väldigt förenklat: Lag är det ”vi” som medborgare, genom våra folkvalda, skrivit ned är regler att följa, som vi alla är förhållandevis överrens om. Det är, idealt sett, en nedklottrad version av ”rättsmedvetandet” – det gemensamma medvetandet om vad som är rätt och fel, som vi alla bär med oss mer eller mindre.

Om en majoritet av folket plötsligt skulle börja skita i en viss lag, skulle det inte finnas någon chans för samhällets våldsmekanism – polisen – att ändra på detta beteende. Det finns helt enkelt inga sådana resurser att tillgå.

Ett annat exempel på att lag efterföljs av människor och inte påtvingas med hjälp av polisiär piska, är barnaga. Vi är med bred marginal överrens om att barnaga är något brottsligt – det tillhör det allmänna rättsmedvetandet sedan länge. Det betyder inte att polisen ska övervaka varje hem för att upprätthålla just den lagen! Det behövs inte, eftersom brottet strider såpass mycket mot det allmänna rättsmedvetandet, att folk i barnets närhet anmäler brottet vid minsta misstanke.

Om jag får abstrahera lite så kan man se på brott så här:

Till vänster har vi tiden innan ett brott begås; jag kallar det ”normaltillståndet”. Efter brottet inträffat, får polisen till uppgift att utreda detta. Normalt sett larmas polisen genom att en medborgare anmäler brottet till dem.

För att göra det ännu tydligare – polisen har två tydliga syften i ett samhälle. Ett primärt syfte och ett sekundärt. Det primära och därmed viktigaste syftet är att utreda brott. Dvs. att hantera processen efter att ett brott begåtts. Det sekundära syftet är att verka ”förebyggande”, innan brottet begås, genom åtgärder som närvaro på gatorna, kontroll av fordon eller övervakning av fotbollsmatcher.

Vad är polisens uppgifter i ett samhälle?

Det sekundära syftet, förebyggandet av brott, sköts enligt mig långt bättre av andra institutioner i samhället. T.ex. via skolor, fritidsgårdar och andra miljöer i barn och ungdomars uppväxt. Ger nya medborgare ett väl odlat rättsmedvetande, kort sagt.

Att utgå ifrån att brott förebyggs bäst av polisens allestädesnärvaro i vårat samhälle – att man tycker att polisen ska vara ett P.I.T.A. helt enkelt – är att helt ha missat att brottsförebyggande åtgärder sköts bättre av andra aktörer i samhället. Med en sådan syn på brottslighet och förebyggande av densamma är det inte konstigt att så många vill ha övervakning överallt.

För vad är egentligen övervakning? Notera att övervakning i form av kameror, datalagringsdirektiv, FRA osv. alla har följande ”repressiva tankegång” i grunden: genom att medvetandegöra befolkningen om polisiär närvaro (tänk på alla skyltar ”Området är övervakat”), ska de fungera avskräckande. Detta helt enkelt eftersom deras lagring är tänkta att underlätta eventuella brottsutredningar senare i tiden. Ibland föreställer jag mig övervakningskameror som små, stint stirrande poliser som är helt handlingsförlamade, gaffatejpade mot hushörn och spårvagnstak. Det är alltså ett slags hot om repressalier som ska styra oss att ”bete oss”. Piska, inte morot.

Det intressanta nu är att jag insett att det sekundära syftet håller på att jämställas eller till och med gå om det primära syftet. Istället för att verka post-crime, är vi på väg in i ett samhälle där polisen verkar pre-crime!

På det sättet är det lätt att se det framväxande övervakningssamhället; jag gissar att väldigt många människor har, likt jag hade tidigare, en väldigt förenklad bild av polisens roll i ett samhälle. En bild som går ut på att polisen ska ”hålla ordning”, ”förebygga brott”, ”upprätthålla lagen”. Men det är bara polisens sekundära syfte!

Så vad leder denna förväxling av primärt- och sekundärt syfte oss..? Tja, om allmänhetens bild av polisens uppgift i samhället går ut på att verka pre-crime, då hamnar vi i en polisstat kort och gott. Polisen uppfostrar medborgarna, med våld.

Är det dit vi vill?

Uppdatering: jag har skrivit ett uppföljningsinlägg: Polis och brott, del 2.

Taggar: övervakning, övervakningssamhället, 1984, bodströmsamhället, informationspolitik, polisen, brott, samhälle

PDKI 65 år – Piratpartiet där

För 65 år sedan bildades det Kurdiska Demokratiska Partiet i Iran (PDKI). Igår firade de denna dag på folkets hus i Hammarkullen.

Piratpartiet representerades av mig och Jacob Hallén.

Här är talet jag höll. Jag inriktade mig på övervakningshetsen vi sett i Sverige under senare år:

Hej vänner!

Ni firar idag den 65e årsdagen för PDKIs bildande. Jag och min partikamrat Jacop från piratpartiet är här idag för att fira denna dag tillsammans med er. Redan för 65 år sedan stod PDKI för demokrati och mänskliga rättigheter och den kampen pågår fortfarande.

Vi vet också vad som pågår i Iran. Många som avrättas, kvinnor som stenas till död och människor som torteras för sina åsikter. Inte minst hörde vi om detta under de stora demonstrationerna vid valet för ett år sedan. Då hjälpte Piratpartiet till med krypterad kommunikation på internet. Detta hjälper vi fortfarande till med, och om någon vill ha hjälp är det bara att kontakta oss.

De senaste åren har en övervakningsvåg sköljt över Sverige. Det har varit tal om avlyssning av Skype, MSN och mejl. Det har varit tal om spårande av mobiltelefoner. Det har varit tal om övervakningskameror på fler ställen i samhället.

Dessa tvångsmedel har motiverats med tal om terrorism, organiserad brottslighet och människohandel. Alla dessa hotbilder är värda att bekämpa, och de flesta tycker om att det finns övervakningskameror i mörka gränder och utsatta områden. Men är vi beredda att gå så långt med övervakningsivern, att vi blir ständigt övervakade? När vi går till tvättstugan, när vi surfar på internet, när vi ringer vännen? Finns det någon gräns för hur långt vi vill ge polis och underrättelsetjänst möjlighet att bryta sig in i våra liv?

När min fru ringer till släktingar i Kurdistan är hon försiktig med vad hon säger, just för att polis och underrättelsetjänst har så stora befogenheter där. Ska hon behöva vara försiktig med sin kommunikation även när hon pratar med vänner i Sverige?

Rätten till privatliv är en mänsklig rättighet. Så länge man inte är misstänkt för ett grovt brott, ska man heller inte utsättas för övervakning.

Rätten till privatliv är viktig för demokratin. Det som PDKI har kämpat för i 65 år. Människor ska kunna kommunicera åsikter fritt med varandra, utan oro för avlyssning eller åsiktsregistrering.

Jag vill att min dotter ska växa upp i ett samhälle där hon kan tala fritt, utan oro för att hennes vänner ska råka illa ut för det hon säger.
Jag vill att min dotter ska få uppleva det öppna samhälle Sverige gjort sig känt att vara i världen.
Jag vill att min dotter ska kunna åka till sin mammas hemland Kurdistan, utan oro för sin egen säkerhet.

Det ska vi alla här i rummet ska kämpa för!

Kurdiskan i början av talet betyder ”Hej, jag heter Olof” och på slutet är det en hälsning till tre framstående politiker inom PDKI som satt livet till i kampen för demokratin.

Jag och Jacob stannade ungefär en timme extra efter att den två och en halv timme långa tallistan var avklarad. Vi dansade kurdisk ”ringdans”, som jag tyvärr inte har någon bild av.

Vi lät flygblad och valsedlar ligga kvar på bordet vi satt vid.

PDKI – Tack för inbjudan och på återseende!

Förutom Piratpartiet var också Socialdemokraterna, Moderaterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet där.

Transparens vs makt

Efter förra veckans stöd för Wikileaks från Piratpartiet (jättebra tycker jag!) har deeped ställt frågan ”Vad är egentligen skillnaden mellan FRA-lagen och Wikileaks?”. Tankegången med frågan är att båda två säger sig ”främja något gott” och helt enkelt bygger på integritetsintrång. Så vad är skillnaden?

Det var är jäkligt intressant fråga som jag gått runt och funderat på en hel del. Det enkla svaret är, såklart, att Wikileaks är (världs)medborgarna som bevakar makten, medan det andra är makten som bevakar medborgaren. FRA är kopplat till styret av Sverige (regering, regeringskansli och försvarsmakt är uppdragsgivare) och därmed våldsmonopolet. Wikileaks har inga lagliga möjligheter att använda våld mot någon.

Sedan läste jag framtidsklustrets idéer om att ”tjatet om integritet upphör”:

Tjatet om integritet upphör

Just nu håller piratpartiet på att bli ett tillhåll för rättshaverister, bakåtsträvare och sexliberaler. Vi själva är för öppenhet och delad information. Inte lagar som strävar efter att kapa informationsflöden. Vi vill ha lagar som inte isolerar människor och information, utan lagar som för samman dem. En sista strid mellan integritetsnördar och kopimister är oundviklig. Därför måste piratpartiet chilla som fan med sin integritetspolitik.

Ska detta tolkas som att ett generaliserat FRA är bra (alla kan läsa all information om alla), enligt framtidsklustret..? Total transparens?

Och så har vi dem som tycker konträrt motsatt också. ”Integritetsfundamentalism” kallar jag det nedan. Läs t.ex. Maccos och Socrates kommentarer i denna tråd, som tycker att det Wikileaks gör är kass, och ett integritetsintrång.

Transparens är för mig egentligen samma sak som övervakning. Eller åtminstone närbesläktat. Andra likartade begrepp är genomskinlighet, öppenhet, insyn, offentlighetsprincip. Kärt barn har många namn 😉

Jag ritade några bilder för att åskådliggöra dessa olika ”synsätt” på transparens kontra makt.

Denna bild motsvarar alltså att all information alltid ska vara tillgänglig för alla. Oavsett hur mycket eller lite makt/påverkan individen/organisationen har. Alla har insyn i varandras privatliv, ständig lagring av allt. Detta är för mig ett veritabelt helvete (även om det är bättre än den tendens jag tycker mig se i dagens politiska vindar, se bilden ”På gång” nedan), och jag hoppas jag har med mig majoriteten av Piratpartiet där. Om detta är framtiden vill jag inte vara med.

I denna bild ska alla individer/organisationer, oavsett position i samhället och storlek/makt i organisationen, hela tiden ha total slutenhet/noll insyn. Jag kallar denna syn ”integritetsfundamentalism”.

Nästa bild ut är den tendens jag tycker mig se; övervakning av den lilla medborgaren, och större slutenhet i maktens korridorer. Detta är det allra värsta scenariot, då det ger en otrevlig tillvaro för människor i allmänhet, och större risk för maktkorruption och dumheter hos kraftfulla entiteter i världen.

Sist ut är den syn som jag själv har på transparens vs makt. Här har medborgarna lagstadgad rätt till privatliv, och ju större makt en individ/organisation/entitet har i samhällskroppen, desto större är insynen i beslutsgångarna.

Jag tror och hoppas att detta är Piratpartiets syn i stort. Stödet för Wikileaks, och inställningen till FRA-lagen, stödjer denna tes.

Uppdatering: jag kom på att denna diskussion starkt knyter an till Jacob Dexes inlägg ”Fri information – varför?”.

Taggar: transparens, övervakning, fra-lagen, öppenhet, offentlighetsprincip, makt, piratpartiet, politik, informationspolitik

Hur gör vi FRA-lagen till valfråga?

Per Hagwall (m) har skrivit en bra sammanfattning av Cecilia Malmströms barnporrfilteridé (grunder). Pers inlägg i diskussionen var verkligen uttömmande och den rekommenderas därför varmt till den som vill fördjupa sig i frågan!

Så blir jag lite nyfiken på vem Per Hagwall är; kollar runt på hans blogg lite. Han har skrivit flera FRA-lags-kritiska debattartiklar på bl.a.  SVT och DN. Jag skummar igenom en SvD-artikel och fastnar för detta:

Reinfeldt och Schlingmann tror att det är ett bevis på regeringsduglighet att envist stå fast vid ett förslag som fått massiv kritik och som de själva inte ens vill anstränga sig att argumentera för. Men om lagen blir kvar kommer den att utgöra en blytung belastning för valarbetarnas moral under valåret 2010. (min emfas /Olof)

Den där iakttagelsen delar jag med Per; FRA-lagen är rimligtvis en klump i halsen på varje frihetligt sinnad moderat.

För mig är och förblir FRA-lagen den fråga som jag brinner starkast för. Den har symbolstatus, förutom att den har kraftiga allmänpolitiska verkningar och konsekvenser vi ännu inte kan överblicka. Det var i och med FRA-debatten jag ”miste min politiska svendom”. Jag hoppas innerligt att frågan om FRA-lagens upprivande blir en valfråga.

Min fråga till er blir: kommer FRA-lagen att spela roll i höstens riksdagsval? Hur stor roll?

Taggar: informationspolitik, fra-lagen, politik, övervakning, bodströmsamhället

Att adoptera en sosse

På uppmaning av @Intensifier kommer jag att adoptera en sosse i Göteborgstrakten. Hen kommer med all säkerhet in i riksdagen i höst. Det är allt jag säger om personen ifråga för stunden. Kanske skulle jag skriva blogginlägg då och då om progress 🙂

#wordness till Kullenberg! Nu ska det snackas integritet, övervakning & demokrati!

Taggar: politik, informationspolitik, demokrati, övervakning, socialdemokraterna, integritet

Lite mer om Libyen-skandalen

Jag funderade lite mera på Libyenskandalen. Så kom jag på att det vore bra att få se lite mera konkret vad det handlar om. Fram med Inkscape!

Här är lite bilder jag ritat för att visa vad som döljer sig bakom ord som ”flygövervakningssystem” (aka havsövervakningssystem) med beteckningar som MSS 6000 och SLAR.

Först ut är MSS 6000. Det är ett stort flygplan:

Det är ett tillräckligt stort flygplan för att bära med sig massa high-tech utrusning. Den viktigaste komponenten verkar vara högupplösningskartläggaren ”SLAR”. Den kan producera detaljerade ”kartor” av marken, ner på småbåts-nivå enligt reklambladet:

Denna S.L.A.R. monteras alltså undertill på MSS 6000.

Så vad kan då Libyen ha för intresse av att ha dessa två manicker? Jo, helt enkelt för att plocka upp människor som vill fly från denna diktaturstat!

Fler bloggar om Libyenskandalen: Sverige säljer vadå till vem?, Finns det gränser för handelsministerns affärer?, Det blir inte klarare än såhär, Svenska Statens Jakt på flyktingar, Övervakning på export, Att mingla med diktaturer, Regeringen exporterar övervakning, Farmor Gun i Aftonbladet om förtrycksexporten till Libyen., Näringsförbud åt handelsminsistern!, ACTA, SWIFT, Datalagringsdirektivet och förtrycksexporten till Libyen, Libyenskandalen – varför är det så tyst i media?, Diktaturens kreatur

Taggar: informationspolitik, politik, libyen, övervakning, mänskliga rättigheter, libyenskandalen