Polis & brott, del 2

I inlägget Polis och brott diskuterade jag ”det repressiva sinnet” – idén att polisens uppgift i samhället är att vara ett slags uppfostrare av medborgarna. Pennalism är väl ett ord som någorlunda beskriver ett sådant system. En idé som står i bjärt kontrast till vad jag anser vara polisens primära uppgift: att utreda brott. Efter att de inträffat. Jag tog upp tesen att om allmänheten har bilden av polisen som varandes den mekanism i samhället som får folk att ”bete sig” så får vi en polisstat kort och gott.

Annons

Polis & brott

Jag vet inte hur många gånger jag har dragit övervakningsargumentet kring upphovsrätten. På bloggen, på gator och torg, för kompisar och kollegor.

Det går ungefär så här: ”För att upprätthålla upphovsrätten i ett modernt samhälle, krävs övervakning av all trafik på internet.”

Jag har själv tyckt att det var ett av de vettigaste och viktigaste argumenten för en reformerad upphovsrätt. Detta då övervakning av all internettrafik inte är försvarbart ur ett demokratiskt perspektiv. En sådan övervakning inkräktar bland annat på den fria åsiktsbildningen då det skadar människors möjlighet till privat kommunikation.

Problemet är att det är ett för snävt resonemang. Det utgår från en bild av samhället som bygger på att lag upprätthålls endast genom polisiärt våld och inget annat.

Låt mig förklara vad jag menar.

Väldigt förenklat: Lag är det ”vi” som medborgare, genom våra folkvalda, skrivit ned är regler att följa, som vi alla är förhållandevis överrens om. Det är, idealt sett, en nedklottrad version av ”rättsmedvetandet” – det gemensamma medvetandet om vad som är rätt och fel, som vi alla bär med oss mer eller mindre.

Om en majoritet av folket plötsligt skulle börja skita i en viss lag, skulle det inte finnas någon chans för samhällets våldsmekanism – polisen – att ändra på detta beteende. Det finns helt enkelt inga sådana resurser att tillgå.

Ett annat exempel på att lag efterföljs av människor och inte påtvingas med hjälp av polisiär piska, är barnaga. Vi är med bred marginal överrens om att barnaga är något brottsligt – det tillhör det allmänna rättsmedvetandet sedan länge. Det betyder inte att polisen ska övervaka varje hem för att upprätthålla just den lagen! Det behövs inte, eftersom brottet strider såpass mycket mot det allmänna rättsmedvetandet, att folk i barnets närhet anmäler brottet vid minsta misstanke.

Om jag får abstrahera lite så kan man se på brott så här:

Till vänster har vi tiden innan ett brott begås; jag kallar det ”normaltillståndet”. Efter brottet inträffat, får polisen till uppgift att utreda detta. Normalt sett larmas polisen genom att en medborgare anmäler brottet till dem.

För att göra det ännu tydligare – polisen har två tydliga syften i ett samhälle. Ett primärt syfte och ett sekundärt. Det primära och därmed viktigaste syftet är att utreda brott. Dvs. att hantera processen efter att ett brott begåtts. Det sekundära syftet är att verka ”förebyggande”, innan brottet begås, genom åtgärder som närvaro på gatorna, kontroll av fordon eller övervakning av fotbollsmatcher.

Vad är polisens uppgifter i ett samhälle?

Det sekundära syftet, förebyggandet av brott, sköts enligt mig långt bättre av andra institutioner i samhället. T.ex. via skolor, fritidsgårdar och andra miljöer i barn och ungdomars uppväxt. Ger nya medborgare ett väl odlat rättsmedvetande, kort sagt.

Att utgå ifrån att brott förebyggs bäst av polisens allestädesnärvaro i vårat samhälle – att man tycker att polisen ska vara ett P.I.T.A. helt enkelt – är att helt ha missat att brottsförebyggande åtgärder sköts bättre av andra aktörer i samhället. Med en sådan syn på brottslighet och förebyggande av densamma är det inte konstigt att så många vill ha övervakning överallt.

För vad är egentligen övervakning? Notera att övervakning i form av kameror, datalagringsdirektiv, FRA osv. alla har följande ”repressiva tankegång” i grunden: genom att medvetandegöra befolkningen om polisiär närvaro (tänk på alla skyltar ”Området är övervakat”), ska de fungera avskräckande. Detta helt enkelt eftersom deras lagring är tänkta att underlätta eventuella brottsutredningar senare i tiden. Ibland föreställer jag mig övervakningskameror som små, stint stirrande poliser som är helt handlingsförlamade, gaffatejpade mot hushörn och spårvagnstak. Det är alltså ett slags hot om repressalier som ska styra oss att ”bete oss”. Piska, inte morot.

Det intressanta nu är att jag insett att det sekundära syftet håller på att jämställas eller till och med gå om det primära syftet. Istället för att verka post-crime, är vi på väg in i ett samhälle där polisen verkar pre-crime!

På det sättet är det lätt att se det framväxande övervakningssamhället; jag gissar att väldigt många människor har, likt jag hade tidigare, en väldigt förenklad bild av polisens roll i ett samhälle. En bild som går ut på att polisen ska ”hålla ordning”, ”förebygga brott”, ”upprätthålla lagen”. Men det är bara polisens sekundära syfte!

Så vad leder denna förväxling av primärt- och sekundärt syfte oss..? Tja, om allmänhetens bild av polisens uppgift i samhället går ut på att verka pre-crime, då hamnar vi i en polisstat kort och gott. Polisen uppfostrar medborgarna, med våld.

Är det dit vi vill?

Uppdatering: jag har skrivit ett uppföljningsinlägg: Polis och brott, del 2.

Taggar: övervakning, övervakningssamhället, 1984, bodströmsamhället, informationspolitik, polisen, brott, samhälle

PDKI 65 år – Piratpartiet där

För 65 år sedan bildades det Kurdiska Demokratiska Partiet i Iran (PDKI). Igår firade de denna dag på folkets hus i Hammarkullen.

Piratpartiet representerades av mig och Jacob Hallén.

Här är talet jag höll. Jag inriktade mig på övervakningshetsen vi sett i Sverige under senare år:

Hej vänner!

Ni firar idag den 65e årsdagen för PDKIs bildande. Jag och min partikamrat Jacop från piratpartiet är här idag för att fira denna dag tillsammans med er. Redan för 65 år sedan stod PDKI för demokrati och mänskliga rättigheter och den kampen pågår fortfarande.

Vi vet också vad som pågår i Iran. Många som avrättas, kvinnor som stenas till död och människor som torteras för sina åsikter. Inte minst hörde vi om detta under de stora demonstrationerna vid valet för ett år sedan. Då hjälpte Piratpartiet till med krypterad kommunikation på internet. Detta hjälper vi fortfarande till med, och om någon vill ha hjälp är det bara att kontakta oss.

De senaste åren har en övervakningsvåg sköljt över Sverige. Det har varit tal om avlyssning av Skype, MSN och mejl. Det har varit tal om spårande av mobiltelefoner. Det har varit tal om övervakningskameror på fler ställen i samhället.

Dessa tvångsmedel har motiverats med tal om terrorism, organiserad brottslighet och människohandel. Alla dessa hotbilder är värda att bekämpa, och de flesta tycker om att det finns övervakningskameror i mörka gränder och utsatta områden. Men är vi beredda att gå så långt med övervakningsivern, att vi blir ständigt övervakade? När vi går till tvättstugan, när vi surfar på internet, när vi ringer vännen? Finns det någon gräns för hur långt vi vill ge polis och underrättelsetjänst möjlighet att bryta sig in i våra liv?

När min fru ringer till släktingar i Kurdistan är hon försiktig med vad hon säger, just för att polis och underrättelsetjänst har så stora befogenheter där. Ska hon behöva vara försiktig med sin kommunikation även när hon pratar med vänner i Sverige?

Rätten till privatliv är en mänsklig rättighet. Så länge man inte är misstänkt för ett grovt brott, ska man heller inte utsättas för övervakning.

Rätten till privatliv är viktig för demokratin. Det som PDKI har kämpat för i 65 år. Människor ska kunna kommunicera åsikter fritt med varandra, utan oro för avlyssning eller åsiktsregistrering.

Jag vill att min dotter ska växa upp i ett samhälle där hon kan tala fritt, utan oro för att hennes vänner ska råka illa ut för det hon säger.
Jag vill att min dotter ska få uppleva det öppna samhälle Sverige gjort sig känt att vara i världen.
Jag vill att min dotter ska kunna åka till sin mammas hemland Kurdistan, utan oro för sin egen säkerhet.

Det ska vi alla här i rummet ska kämpa för!

Kurdiskan i början av talet betyder ”Hej, jag heter Olof” och på slutet är det en hälsning till tre framstående politiker inom PDKI som satt livet till i kampen för demokratin.

Jag och Jacob stannade ungefär en timme extra efter att den två och en halv timme långa tallistan var avklarad. Vi dansade kurdisk ”ringdans”, som jag tyvärr inte har någon bild av.

Vi lät flygblad och valsedlar ligga kvar på bordet vi satt vid.

PDKI – Tack för inbjudan och på återseende!

Förutom Piratpartiet var också Socialdemokraterna, Moderaterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet där.

Upprop: Telia – ta FRA-lagen till domstol

Från och med den första december 2009 är Sverige en övervakad nation – det är då som FRA får tillgång till en stor del av vår Internet- och mobiltrafik.

Detta kommer att få ett antal konsekvenser. De mest påtagliga är att flera grundläggande rättigheter i praktiken kommer att sättas ur spel. En självklarhet som brevhemligheten kommer efter den första december 2009 inte att existera på Internet. Även andra grundlagsskyddade rättigheter som källskyddet är starkt hotat. Många organisationer har skarpt protesterat mot FRA-lagen, däribland Journalistförbundet och Advokatsamfundet. En majoritet av det svenska folket är emot FRAs avlyssning.

Flera juridiska experter uttrycker dessutom stor tveksamhet till om FRA-lagen är förenlig med Europakonventionen, dvs. den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna. Sverige har förbundit sig att följa den konventionen och rimligtvis bör lagen alltså prövas i Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Telia ansvarar idag för en majoritet av den trafik som FRA kommer att vilja avlyssna. Därför uppmanar vi Telia: ta FRA-lagen till domstol.

Telia har en chans att vinna goodwill genom att stå upp för demokratin

—

Detta är ett öppet och gemensamt blogginlägg – kopiera, förbättra och publicera på din blogg.

http://bloggar.se/om/telia http://bloggar.se/om/fra http://bloggar.se/om/politik http://bloggar.se/om/samh%E4lle

Reklam, framtid, samhälle

ag funderar på den paradigm som alltmera tagit över det kommersiella ”tänket” senaste decenniet eller så. Just det. Reklamen.

Någon gång på nittio-talet tyckte jag att jag var förutseende när jag till en kompis sade ”I framtiden kommer man att få betala pengar för att slippa reklam”. Med Spotifys Premium-abonnemang är det exakt vad som gäller. Säkert har det hänt tidigare, men det är ett konkret och bra exempel att ta till nu.

Låt mig filosofera lite – eller spekulera som jag tycker är ett mera passande ord.

Framöver ser jag en alltmera reklambaserad ekonomi; kanske kommer man att kunna ”sälja” en del av en lägenhetsvägg för att sätta upp reklamskärmar (tänk papperstunna dukar). Givetvis kommer det finnas strikta avtalsregler som säger att man inte får ställa saker i vägen för skärmen etc. Det kan liknas vid Spotifys teknik som jag upptäckte häromdagen – om man skruvar ned volym när ett reklaminslag spelas upp, pausas helt enkelt inslaget. No way are you going to miss this ad! Jag höll på att bli tokig när jag mute:ade, väntade ett par minuter, och till min förvåning var samma reklaminslag igång fortfarande!

Kan vi se en klassklyfta växa fram här..? Rika människor kan betala sig bort ifrån ”reklamfloden”? Fattiga får sälja ytor i lägenhet, bil etc. för att få en drägligare (?) tillvaro? Kanske tatueringar med företagsloggor?

En väsentlig fråga företag och organisationer säkert ställer sig dagligen är hur mycket reklam är värt. Om våran tillvaro fylls alltmer med reklam i alla dess former, TV, webbsidesrektanglar, ljudsnuttar, planscher, länkar i våra webbmail och så vidare, degraderas inte den psykologiska mottagligheten för ännu en produkt? Too much information, som The Police sjöng.

Några tankar i utveckling.

Taggar: reklam, marknadsföring, spotify, samhälle

Sveriges politiska maskin

Vad kunde jag om den svenska politiska maskinen innan sommaren 2008? Inte mycket ska jag ärligt säga. Jag var en sån där kille som gillade naturvetenskap och matte i grundskolan, och sov igenom samhällslektionerna.

Sedan i somras har jag fått lära mig en del matnyttigt, och även om jag inte känner att jag skulle klara en tenta på nomenklatur och exakta turer hos lagar och dess like, tror jag att jag kunnat bilda mig en modell av hur den svenska politiska maskinen funkar i praktiken.

Till exempel att det saknas någon mekanism för att kontrollera om ett lagförslag strider mot grundlagen innan den röstas igenom. En sådan mekanism kallas här i Sverige författningsdomstol – och efter att ha sett hur det kan gå till (FRA-lagen) känner jag ett skriande behov. Det finns nämligen ingen författningsdomstol i Sverige!

En författningsdomstol består av pålästa och erfarna jurister, som har till uppgift att läsa igenom nya lagförslag och kontrollera så att de inte strider mot grundlag eller andra lagar. För hur ska domstolar, myndigheter och allmänheten veta vad som är lagligt eller inte, när lagen i sig säger både ”ja det är lagligt” och ”nej det är olagligt” om ett visst beteende, alltså strider mot sig själv? En annan bloggare som uttryckt sig positivt till författningsdomstol är Lars-Erick. I mångt och mycket skulle man kunna säga att Mark Klamberg under sommar och höst utfört ett arbete som liknar vad en framtida författningsdomstol skulle kunna göra!

Partilinje och partipiska. När regeringen ger riksdagen i uppdrag att behandla och besluta om ett nytt lagförslag, går förslaget ut till olika myndigheter och organisationer (inkl. industriorganisationer), som får komma in med kommentarer på förslaget. Därefter kommer varje partigrupp överrens internt om vad som är ”partilinjen” – hur de ska rösta i förslaget.

Så långt låter det ju sunt och bra, eller hur? Problemet är vad som händer när enskilda politiker inte håller med. Exempel: Karl Sigfrid var starkt emot FRA-lagen i juni. Följande är något spekulativt men ändå: Han förstod vad många av oss förstått långt senare, nämligen att många politiker hade alldeles för lite förståelse för tekniken för att kunna göra en mogen bedömning. Så när han sade till sin partigrupp att ”Nej, det här kan jag inte rösta Ja för” fick han den så kallade partipiskan riktad mot sig. Bland annat har det läckt ut att självaste Fredrik Reinfeldt sagt något i stil med ”Ska skottet komma inifrån?” till Karl.

Men varför kunde Fredrik hota Karl på detta sätt? Kunde inte Karl bara sagt, ”Jag röstar som jag är övertygad. Punkt slut.”?

Utfryst

Jo, jag misstänker att anledningen är följande.

Karl är beroende av sitt parti, moderaterna. Hans politiska karriär, som säkerligen började i tonåren, har hela tiden byggt på en lojalitet mot partiet. Om han bryter detta förtroende, har han med stor sannolikhet satt käppar i hjulet på sin politiska karriär inom partiet och vid utnämningar till olika myndighetsposter.

Enskilda riksdagsledamöter kan inte rösta emot partilinjen, på grund av att de är proffspolitiker. Om de röstar emot, förlorar de det enda de kan: politiken. Lite hårddraget och förenklat: De kan inte assimileras i samhället för de har ingen kunskap utanför politiken. De står så att säga med strupen blottad vid omröstningar.

Så hur ändrar man på detta? Tänk om riksdagsledamöter inte kunde sitta i riksdagen hur länge som helst. Idag är det många som suttit mer än 20 år där! Alltså sedan 80-talet! Hur bra koll har man på samhället utanför om man sitter i riksdagens slutna värld i 20 år? Om man begränsar tiden riksdagsledamöter får sitta i riksdagen till 8 år, tror jag att man vitaliserar demokratin i Sverige genom att ledamöterna har större kontakt med samhället de faktiskt tar beslut om, och dessutom har mindre ”politisk karriär” att förlora om de tycker annat än partilinjen.

Ett annat fenomen jag visserligen känt till sedan tidigare men nu fått på pränt är blockpolitikens smått löjeväckande effekter på beslutsprocessen i Sverige. Socialdemokraterna, som formulerade FRA-lagen en gång i tiden, var plötsligt nej-sägare till den. Så löjligt!

Du kanske kommer ihåg Fredrik Reinfeldts uttalande innan valet 2006 att ”Vi ska inte jaga en hel ungdomsgeneration” angående fildelningsfrågan. Och att det i partiprogrammet klart och tydligt står att integritetsfrågor är viktiga för partiet. Ändå kommer lagar som FRA-lagen och IPRED på bordet.

Så vem är det egentligen som styr i Sverige?

Om det nu är myndigheter och organisationer som kommer med ”bu eller bä” på lagförslag som regeringen skickar till riksdagen, får man en stark känsla av att dessa, förmodligen ofta i karriären långt framskridna personerna har oerhört mycket att säga till om. Alltså byråkrater och lobbyister. De har ju självklart en politisk vilja de med precis som du och jag!

Mina slutsatser från alla dessa lärdomar är att vi har tydliga demokratiproblem (länk till ett underbart inlägg av allas vår Farmorgun!) i Sverige. Och de riksdagspolitiker som sitter nu har svårt att hävda sig, på grund av ovan nämnda problem med partipiska. Jag har gett några förslag – författningsdomstol och begränsning av tiden i riksdagen – som jag tror förbättrar detta läge. Men de förslagen förstår även en politiskt naiv programmerare som jag inte är realistiska på annat sätt än som långsiktiga mål.

Vad jag vill ha bort är

1. blockpolitiken
2. partipiskor
3. byråkrat- och lobbystyre (”demokratins svarta hål”)

Vad jag vill ha in är

1. större medborgarinflytande
2. mer demokrati helt enkelt!

Givet ovanstående lärdomar om hur det funkar i verkligheten i Sverige tror jag att det parti som har störst chans är Piratpartiet. Anledning? De har uttalat sin taktik om vågmästarroll och hur de ska agera. De skiter helt i blockpolitiken. De är inte ett ”helt parti” så det finns ingen ”partilinje” och därmed behövs inte kohandlas med andra partier om lagstiftningen. De är helt fokuserade på demokrati- yttrande och integritetsfrågor.

Dessa grundläggande frågor om samhällets funktion prioriterar jag högre än enskilda skattelättnader hit eller dit!

På kort sikt har jag därför beslutat mig för att

1. stödja Piratpartiet genom att bli medlem på deras hemsida (hej Emma opassande!)
2. ge min röst till Piratpartiet i EU-valet (sannolikt  till Christian Engström då jag känner till honom mest)
3. avvakta men starkt överväga att rösta på dem till riksdagen 2010

Oavsett om de valt en dåligt namn så har de en viktig uppgift i dagens Sverige.

Det är flera andra som ”kommit ut” under senaste tiden vad gäller Piratpartiet. Här är några: JörgenL och Tomas.

Detta inlägg är pingat mot intressant.se. Jag skrev det efter att ha grubblat på dessa saker under längre tid. En sporre var de tankeväckande inlägg man läser på Anders Widéns blogg, bland annat det senaste om varför vi egentligen har en lagstiftande församling kallad riksdagen över huvud taget.

För övrigt anser jag att FRA-lagen ska rivas upp.

Taggar: politik, sverige, samhälle, fra, fra-lagen, ipred, pp, piratpartiet, demokrati

Förklara för mig..

Ekonomagi

Antalet maskiner. Antalet kvadratmeter odlingsbar mark. Antalet människor. Tillgången på energi: olja, el mm. Osv. Etc.. Låt oss kalla summan av kardemumman S.

Hur mycket skiljer sig S idag mot S för ett år sedan?

Motsvarar förändringen paniken i världsekonomin? Det som kallas ‘finanskrisen’?

Vad jag förstår borde S vara ungefär lika stor nu som för ett år sedan..? Pesten har väl inte dödat 90% av alla människor?

Så vad är det egentligen som händer? Börser som störtdyker, företag som massavskedar eller konkar helt enkelt, räntor som går mot noll.

Jag är inte ekonom. Men jag är säker på att någon därute kan förklara för mig ändå. I nybörjartermer.

Så. Förklara för mig..

Taggar: ekonomi, samhälle, finanskris

FRA kartlägger människor med hjälp av socialt nätverk

Det står nu klart att det FRA redan påbörjat, och med FRA-lagen vill vidarebygga på, är kartläggning av människor på individnivå, med hjälp av så kallade sociogram. Se dagens DN-artikel, som är undertecknad av en rad välutbildade människor från juridikens, teknikens och statsvetenskapens discipliner. Det är ”länkar” mellan människor som står för ”chef till”, ”känner varann”, ”mailar”. Även relation till webbplattser sparas: ”brukar besöka hemsidan”, ”använder denna bank”. Etc. etc.

Detta är ett grovt integritetsintrång!! Det är därför alla frågot om hård kryptering och steganografi (se många tidigare inlägg på min blogg) så lätt viftats bort: FRA kommer väldigt långt helt utan att ”knäcka” innehållet i meddelanden!

Riv upp, Gör om, Gör rätt.

Demonstrera tisdagen den 16 september, var i Sverige du än befinner dig!

Taggar: politik, samhälle, fra, fra-lagen, dn

Upprättelse!! Sköna ljuva upprättelse!

Tre modiga demokratiska förkämpar har skrivit en ljuvlig och korrekt debattartikel i DN idag. De krossar med all önskvärd tydlighet Mikael Odenbergs tidigare utspel i samma tidning förrförra lördagen.

Det är så hjärtat sjunger 🙂

Läs den och njut! Nu börjar Davids kamp mot Goliat äntligen trötta ut Goliat..

Taggar: politik, samhälle, fra, fra-lagen, dn