Gästblogare*: Ahrvid Engholm, författare. Han driver bland annat SKRIVA-listan, varifån jag lånat denna text med hans tillåtelse. Jag tyckte texten nedan var så bra och välgenomtänkt, att den borde läsas av fler!
* Ahrvid tycker inte att det svenska ordet för engelskans ”blog” ska stavas ”blogg” på svenska — utan just blog. Det har väckt livlig debatt på SKRIVA-listan, och jag respekterar hans stavning här eftersom han är gästblogare!
Diverse om upphovsrätt
Upphovsrätt är en koncessionsrätt, inte äganderätt. En framtagare av informationsmängder tilldelas vissa rättigheter (en koncession) under en begränsad tid. Dessa rättigheter har dock flera begränsningar, förutom i tid t ex att man inte kan bestämma privatpersoners kopiering för enskilt bruk, inte kan inskränka biblioteks utlåning, inte kan styra citaträtt, etc. Olovlig kopiering är inte ”stöld” utan ett intrångsbrott (intrång i en koncession).
Syftet med att dela ut upphovsrättskoncessioner är att stimulera framtagandet av informationsmängder, eftersom sådana är till nytta för mänskligheten (påverkar debatt, utveckling,
kultur, vetenskap). Hur långt upphovsrätten bör sträcka sig, måste vara en balans mellan det som krävs för att framtagande av infomängder skall stimuleras och vad som krävs för att informationsfrihetens nytta för mänskligheten skall realiseras.
I grunden är informationsmängder allas gemensamma ”egendom”. Det är sådant som för mänskligheten framåt. Info är inte föremål. Den kan inte tas på, inte effektivt stängas in, den kan spridas utan att den försvinner från källan. Skapare tilldelas dock vissa rättigheter under en viss tid för att uppmuntras och kunna leva på verksamheten – vilket är nog så viktigt. Vi skall ha upphovsrätt.
Min uppfattning är dock att upphovsrättens gränser bör vara dem som gällde tills för något decennium sedan.
Jag anser att kopiering av informationsmängder för enskilt bruk (privatkopiering) bör vara lagligt. Människan måste ha en zon omkring sig inom vilket hon är suverän, och den får inte inkräktas annat än av mycket tunga externa skäl – upphovsrätt når inte på långa vägar upp till ett sådant tungt skäl. *Även* om en upphovsman förlorar pengar på privatkopiering räcker inte det för att motivera inskränkning i den privata zonen. Den privata zonen behövs för individuell och samhällelig utveckling, debatt, m m; den gör människan lyckligare och mer kreativ, vilket i förlängningen *alla* tjänar på, då lycka sprider trevnad och kreativitet skapar mervärde som sprids.
Ett konkret exempel
Kalle och Lisa debatterar byggandet av ett kraftverk, och Lisa säger åt Kalle att han för att förstå frågan måste ta del av verket X. Om X inte kan kopieras av Kalle från Lisa stoppas deras debatt. Kraftverket blir inte byggt (vi kan säga att Kalle hade en viktig röst i frågan) och arbetslöshet breder ut sig i den region som inte får företagen kraftverket skulle ha försörjt. Det räcker inte med att föreslå att Kalle kunde köpa verket X. Kalle kan vara för fattig för att göra det, eller verket kan vara ur tryck och bara fås via kopiering, eller den som gjort X anser att det egentligen innehåller hemligheter och gör allt för att stoppa andra från att få del av X.
Och även om tillgång till X skulle röra en trivial sak har det betydelse på annat sätt. Kalle blir så förtörnad över att någon annan djävel försöker ge sig in i hans privatliv och bestämma hur han får hantera information framför sina egna ögon, att han går med i någon extremistgrupp för att störta samhället, eller gör något annat som sprider negativism. Eller han kanske stod i begrepp att göra något epokgörande konstverk baserat på X, som skulle vinna massor av priser, göra många glada och/eller insiktsfulla och skapa en massa jobb åt artister, distributörer och försäljare.
Mellanhänder
Det är symptomatiskt att det är *mellanhänder* som främst driver frågor kring allt mer utökad upphovsrätt, en upphovsrätt som skall gälla allt längre i tiden, inskränka användning allt mer, och omfatta allt större områden. Som ett stängsel som ständigt görs högre, mer ogenomträngligt och flyttas allt längre ut. Ledande i lobbyismen är skiv/film/bok/etc-företag. Typiskt sett tar dessa mellanhänder 90% eller mer av inkomster från upphovsrättsmaterial (njae, egentligen får staten det mesta i form av skatt, men vi hoppar över det). Skaparen får en tiondel, eller ännu mindre (ungefär 1/30 efter skatt, faktiskt).
Den tekniska utvecklingen gör emellertid mellanhänderna allt mer obehövliga och irrelevanta. De lobbar för att med lagtvångsmedel kunna behålla en ekonomiskt fördelaktig position som tekniken antikverat. Distributörer behövs ju inte om man kan distribuera elektroniskt praktiskt taget gratis. Produktionshjälp (som exempelvis skivbolag ståtar med) behövs inte om artister kan skaffa en billig elektronikpryl som gör samma sak det tidigare behövdes en ofantligt dyr studio för. (Och behövs särskild kunskap för produktionen, är det förmånligare för artisten – som i många fall iofs själv besitter kunskapen – att hyra in en producent på timbasis, och ta all inkomst själv därefter.) Marknadsföring kan göras billigt via Internet. De traditionella mediaföretagens tid är ute, eller måste i alla fall omdefinieras kraftigt nedåt.
Men betalning då?
Hur skall artister och kreatörer då få betalt? Låt mig påpeka att det jag förespråkar inte är fullständigt fri ”fildelning”. Jag menar att kopiering för enskilt bruk leder till att nedladdning bör vara lagligt (i de flesta fall) medan uppladdning bör vara olagligt (i de flesta fall; undantag är när nedladdning inte kan definieras som för enskilt bruk och uppladdning som ligger inom någons enskilda bruk). Detta pekar inte mot fildelning av Pirate Bays typ. Artister har fortfarande hela den kommersiella marknaden att sälja sina saker på. Rätt till kopiering naggar denna marknad i kanten, förvisso, men de har fortfarande kvar det mesta att verka på.
Om mellanhänderna försvinner eller tvingas till en ekonomiskt mer blygsam position, kan artisten t o m få mer betalt. Jag menar f ö att den naturliga prisnivån för informationsmängder i den digitala världen bör vara ungefär en tiondel av prisnivån i den analoga världen (genom att kostnad för distribution försvinner, mellanhänder bör försvinna/krympa, produktion och marknadsföring blir väldigt mycket billigare, osv) och lägre priser betyder att marknaden ökar (enligt principen om pris, tillgång och efterfrågan) vilket gör att artisten kan sälja mer. Att kunna få allt/mer av slutpriset och sälja fler exemplar, är inte att förakta. Men mellanhänderna bör så mycket som möjligt bort! Konkret: en skiva eller en bok bör kosta 20-30 kr, lagligt försåld i digital form. Försök att ta mer betalt är bara mellanhänderna som tränger sig in och parasiterar (deras ”tjänster” behövs ju egentligen inte).
Alternativa inkomstmöjligheter
Men det finns fler inkomstmöjligheter, som inte har med frågan om digital kopiering att göra. De flesta musikartister tjänar långt mer på konserter och uppträdanden, och det påverkas näppeligen – tvärtom kan billig eller gratis spridning av verk dra fler besökare till konserter. Många säljer s k merchandise (tröjor, affischer, m m). B-skådisar från filmer får pengar från att resa runt på mässor och sälja autografer. Författare har aldrig tjänat särskilt mycket på rent författande. Det finns bara 10-20 författare i Sverige som lever enbart på upphovsrättsinkomster från författande. Alla andra får det mesta från biinkomster, ”civil” anställning, frilansande i annat skrivande, bibliotekspengar, stipendier, etc. Det har alltid varit så att författaren får mycket litet intäkt från upphovsrätt, och det läget har inget att göra med Internets framväxt (Internet har tvärtom potential att öka inkomsterna!). Det finns inkomstmöjligheter som reklam och sponsring. Man kan sälja bi-produkter till huvudverk (prylar av olika slag). Exponering av ett verk kan leda till sidouppdrag som ger inkomster. Man kan t o m prova shareware-konceptet, dvs be folk att frivilligt betala en mindre slant.
Kreatörers intäkter kan bäst beskrivas som ett pajdiagram med en massa pajbitar – och intäkter från upphovsrätt är bara en mindre pajbit. Hur betalströmmar och pajbitar skall se ut i den digitala världen, är något som man experimenterar mycket med nu och jag kan inte säga hur den slutliga bilden kommer att se ut. Men en sak är säker: bilden kommer *inte* att likna den gamla analoga världens! Att försöka utvidga upphovsrätten (vilket utgör hinder för infoströmmar) och cementera gamla strukturer (t ex att försöka behålla obehövliga mellanhänder) försvårar den oundvikliga utvecklingen. Det som händer kommer att hända i alla fall, men vi förlorar på om ett nytt, effektivare, förmånligare system fördröjs.
Skivor
Skivförsäljningen har under 00-talet (enligt exempelvis The Economist) minskat med ungefär 25%. Det är dock inte säkert att allt detta beror på fildelning. När vinylskivan ersattes med CD fick man en konstlad boost i försäljningen då folk bytte ut sin gamla skivsamling. En del av den effekten torde ha funnits under tidiga jämförelseår för 00-talet. Jag menar dessutom att musiken i sig under senare år har blivit tråkigare, sämre, mindre attraktiv att köpa. Det är bara att ratta på FM-skalan och plågas av det oändliga, enahanda, ”strömlinjeformade” (men urtrista) tramset som folk erbjuds. Det går knappt att höra skillnaden mellan olika låtar som spelas på Melodifestivalen, för att ta ett annat exempel, och man minns dem inte fem sekunder efteråt.
Minskad utbyteseffekt och sämre musik kan förklara en del av tappet, men jag förnekar inte att fildelning orsakat *en delmängd* av minskningen. (Nu i den djupa ekonomiska krisen, kan vi dessutom räkna med ett fortsatt tapp, då folk får mindre pengar att köpa skivor för.) Men Internet kan också ha positiva effekter! Mindre kända artister får en bättre chans att göra sig kända. Gammal musik som inte finns att köpa kan spridas. (Vem förlorar på det som ändå inte säljs?) Folk kan odla specialintressen inom musik eller annan konst.
Sammanfattning
- Upphovsrätt är inte äganderätt.
- Upphovsrätt är balans mellan stimulans för kreatören och nyttan av infofrihet för mänskligheten.
- Privatkopiering – ja tack! *Ned*-laddning lagligt. Vi har rätt till suveränitet i vår privata zon.
- Allt mer utvidgad upphovsrätt skadar mänskligheten.
- Men vi skall ha upphovsrätt (modell 90-talet).
- Upphovsmän har fortfarande hela den kommersiella marknaden.
- Men bort med/minska mellanhänder!
- Skivförsäljningstapp beror bara delvis på fildelning – Internet kan också öka försäljning.
- Kreatörer får multipla inkomster från olika, kanske nya källor.
- Hur framtidens modell ser ut vet vi inte, men vi förlorar på att fördröja utvecklingen.
–Ahrvid
Taggar: politik, upphovsrätt, musik, fildelning
Publicerat av Olof Bjarnason 
Det som egentligen händer när Anna skickar en fil till Göran, t.ex. via MSN, är att information sänds via ett antal servrar och annan nätverksutrustning, hela vägen till Görans dator.
Jag blir så oerhört trött på att folk skriver eller mellan raderna tror att ”fildelning är stöld”. Det uttrycket har myntats högst sannolikt av antipiratbyrån eller någon av dess partners utomlands.
Besök bloggosfären!
OlofB[eta] 