Polis & brott, del 2

16 april 2011

I inlägget Polis och brott diskuterade jag ”det repressiva sinnet” – idén att polisens uppgift i samhället är att vara ett slags uppfostrare av medborgarna. Pennalism är väl ett ord som någorlunda beskriver ett sådant system. En idé som står i bjärt kontrast till vad jag anser vara polisens primära uppgift: att utreda brott. Efter att de inträffat. Jag tog upp tesen att om allmänheten har bilden av polisen som varandes den mekanism i samhället som får folk att ”bete sig” så får vi en polisstat kort och gott.

Läs hela inlägget här »


Om Bodströmsamhället och ekonomisk stagnation

31 januari 2011

Jag läste för flera månader sedan en lång och intressant (som vanligt!) kommentar av allas vår bloggosfärdoldis ”Steelneck”. Detta under Full Mental Straight Jackets blogginlägg ”Demokrati på reträtt”.

Har sedan dess läst om den ett par gånger och lärt mig något nytt varje gång. Till slut bestämde jag mig för att remixa den och spela in en uppläsning.

Resultatet hittar du på min posterous-blogg: ”Bodströmsamhället & ekonomisk stagnation”. Remixa gärna vidare!

Taggar: , , , , , , ,


Flattr this


Polis & brott

12 december 2010

Jag vet inte hur många gånger jag har dragit övervakningsargumentet kring upphovsrätten. På bloggen, på gator och torg, för kompisar och kollegor.

Det går ungefär så här: ”För att upprätthålla upphovsrätten i ett modernt samhälle, krävs övervakning av all trafik på internet.”

Jag har själv tyckt att det var ett av de vettigaste och viktigaste argumenten för en reformerad upphovsrätt. Detta då övervakning av all internettrafik inte är försvarbart ur ett demokratiskt perspektiv. En sådan övervakning inkräktar bland annat på den fria åsiktsbildningen då det skadar människors möjlighet till privat kommunikation.

Problemet är att det är ett för snävt resonemang. Det utgår från en bild av samhället som bygger på att lag upprätthålls endast genom polisiärt våld och inget annat.

Låt mig förklara vad jag menar.

Väldigt förenklat: Lag är det ”vi” som medborgare, genom våra folkvalda, skrivit ned är regler att följa, som vi alla är förhållandevis överrens om. Det är, idealt sett, en nedklottrad version av ”rättsmedvetandet” – det gemensamma medvetandet om vad som är rätt och fel, som vi alla bär med oss mer eller mindre.

Om en majoritet av folket plötsligt skulle börja skita i en viss lag, skulle det inte finnas någon chans för samhällets våldsmekanism – polisen – att ändra på detta beteende. Det finns helt enkelt inga sådana resurser att tillgå.

Ett annat exempel på att lag efterföljs av människor och inte påtvingas med hjälp av polisiär piska, är barnaga. Vi är med bred marginal överrens om att barnaga är något brottsligt – det tillhör det allmänna rättsmedvetandet sedan länge. Det betyder inte att polisen ska övervaka varje hem för att upprätthålla just den lagen! Det behövs inte, eftersom brottet strider såpass mycket mot det allmänna rättsmedvetandet, att folk i barnets närhet anmäler brottet vid minsta misstanke.

Om jag får abstrahera lite så kan man se på brott så här:

Till vänster har vi tiden innan ett brott begås; jag kallar det ”normaltillståndet”. Efter brottet inträffat, får polisen till uppgift att utreda detta. Normalt sett larmas polisen genom att en medborgare anmäler brottet till dem.

För att göra det ännu tydligare – polisen har två tydliga syften i ett samhälle. Ett primärt syfte och ett sekundärt. Det primära och därmed viktigaste syftet är att utreda brott. Dvs. att hantera processen efter att ett brott begåtts. Det sekundära syftet är att verka ”förebyggande”, innan brottet begås, genom åtgärder som närvaro på gatorna, kontroll av fordon eller övervakning av fotbollsmatcher.

Vad är polisens uppgifter i ett samhälle?

Det sekundära syftet, förebyggandet av brott, sköts enligt mig långt bättre av andra institutioner i samhället. T.ex. via skolor, fritidsgårdar och andra miljöer i barn och ungdomars uppväxt. Ger nya medborgare ett väl odlat rättsmedvetande, kort sagt.

Att utgå ifrån att brott förebyggs bäst av polisens allestädesnärvaro i vårat samhälle – att man tycker att polisen ska vara ett P.I.T.A. helt enkelt – är att helt ha missat att brottsförebyggande åtgärder sköts bättre av andra aktörer i samhället. Med en sådan syn på brottslighet och förebyggande av densamma är det inte konstigt att så många vill ha övervakning överallt.

För vad är egentligen övervakning? Notera att övervakning i form av kameror, datalagringsdirektiv, FRA osv. alla har följande ”repressiva tankegång” i grunden: genom att medvetandegöra befolkningen om polisiär närvaro (tänk på alla skyltar ”Området är övervakat”), ska de fungera avskräckande. Detta helt enkelt eftersom deras lagring är tänkta att underlätta eventuella brottsutredningar senare i tiden. Ibland föreställer jag mig övervakningskameror som små, stint stirrande poliser som är helt handlingsförlamade, gaffatejpade mot hushörn och spårvagnstak. Det är alltså ett slags hot om repressalier som ska styra oss att ”bete oss”. Piska, inte morot.

Det intressanta nu är att jag insett att det sekundära syftet håller på att jämställas eller till och med gå om det primära syftet. Istället för att verka post-crime, är vi på väg in i ett samhälle där polisen verkar pre-crime!

På det sättet är det lätt att se det framväxande övervakningssamhället; jag gissar att väldigt många människor har, likt jag hade tidigare, en väldigt förenklad bild av polisens roll i ett samhälle. En bild som går ut på att polisen ska ”hålla ordning”, ”förebygga brott”, ”upprätthålla lagen”. Men det är bara polisens sekundära syfte!

Så vad leder denna förväxling av primärt- och sekundärt syfte oss..? Tja, om allmänhetens bild av polisens uppgift i samhället går ut på att verka pre-crime, då hamnar vi i en polisstat kort och gott. Polisen uppfostrar medborgarna, med våld.

Är det dit vi vill?

Uppdatering: jag har skrivit ett uppföljningsinlägg: Polis och brott, del 2.

Taggar: , , , , , , ,


Flattr this


PDKI 65 år – Piratpartiet där

22 augusti 2010

För 65 år sedan bildades det Kurdiska Demokratiska Partiet i Iran (PDKI). Igår firade de denna dag på folkets hus i Hammarkullen.

Piratpartiet representerades av mig och Jacob Hallén.

Här är talet jag höll. Jag inriktade mig på övervakningshetsen vi sett i Sverige under senare år:

Hej vänner!

Ni firar idag den 65e årsdagen för PDKIs bildande. Jag och min partikamrat Jacop från piratpartiet är här idag för att fira denna dag tillsammans med er. Redan för 65 år sedan stod PDKI för demokrati och mänskliga rättigheter och den kampen pågår fortfarande.

Vi vet också vad som pågår i Iran. Många som avrättas, kvinnor som stenas till död och människor som torteras för sina åsikter. Inte minst hörde vi om detta under de stora demonstrationerna vid valet för ett år sedan. Då hjälpte Piratpartiet till med krypterad kommunikation på internet. Detta hjälper vi fortfarande till med, och om någon vill ha hjälp är det bara att kontakta oss.

De senaste åren har en övervakningsvåg sköljt över Sverige. Det har varit tal om avlyssning av Skype, MSN och mejl. Det har varit tal om spårande av mobiltelefoner. Det har varit tal om övervakningskameror på fler ställen i samhället.

Dessa tvångsmedel har motiverats med tal om terrorism, organiserad brottslighet och människohandel. Alla dessa hotbilder är värda att bekämpa, och de flesta tycker om att det finns övervakningskameror i mörka gränder och utsatta områden. Men är vi beredda att gå så långt med övervakningsivern, att vi blir ständigt övervakade? När vi går till tvättstugan, när vi surfar på internet, när vi ringer vännen? Finns det någon gräns för hur långt vi vill ge polis och underrättelsetjänst möjlighet att bryta sig in i våra liv?

När min fru ringer till släktingar i Kurdistan är hon försiktig med vad hon säger, just för att polis och underrättelsetjänst har så stora befogenheter där. Ska hon behöva vara försiktig med sin kommunikation även när hon pratar med vänner i Sverige?

Rätten till privatliv är en mänsklig rättighet. Så länge man inte är misstänkt för ett grovt brott, ska man heller inte utsättas för övervakning.

Rätten till privatliv är viktig för demokratin. Det som PDKI har kämpat för i 65 år. Människor ska kunna kommunicera åsikter fritt med varandra, utan oro för avlyssning eller åsiktsregistrering.

Jag vill att min dotter ska växa upp i ett samhälle där hon kan tala fritt, utan oro för att hennes vänner ska råka illa ut för det hon säger.
Jag vill att min dotter ska få uppleva det öppna samhälle Sverige gjort sig känt att vara i världen.
Jag vill att min dotter ska kunna åka till sin mammas hemland Kurdistan, utan oro för sin egen säkerhet.

Det ska vi alla här i rummet ska kämpa för!

Kurdiskan i början av talet betyder ”Hej, jag heter Olof” och på slutet är det en hälsning till tre framstående politiker inom PDKI som satt livet till i kampen för demokratin.

Jag och Jacob stannade ungefär en timme extra efter att den två och en halv timme långa tallistan var avklarad. Vi dansade kurdisk ”ringdans”, som jag tyvärr inte har någon bild av.

Vi lät flygblad och valsedlar ligga kvar på bordet vi satt vid.

PDKI – Tack för inbjudan och på återseende!

Förutom Piratpartiet var också Socialdemokraterna, Moderaterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet där.


Hur gör vi FRA-lagen till valfråga?

08 april 2010

Per Hagwall (m) har skrivit en bra sammanfattning av Cecilia Malmströms barnporrfilteridé (grunder). Pers inlägg i diskussionen var verkligen uttömmande och den rekommenderas därför varmt till den som vill fördjupa sig i frågan!

Så blir jag lite nyfiken på vem Per Hagwall är; kollar runt på hans blogg lite. Han har skrivit flera FRA-lags-kritiska debattartiklar på bl.a.  SVT och DN. Jag skummar igenom en SvD-artikel och fastnar för detta:

Reinfeldt och Schlingmann tror att det är ett bevis på regeringsduglighet att envist stå fast vid ett förslag som fått massiv kritik och som de själva inte ens vill anstränga sig att argumentera för. Men om lagen blir kvar kommer den att utgöra en blytung belastning för valarbetarnas moral under valåret 2010. (min emfas /Olof)

Den där iakttagelsen delar jag med Per; FRA-lagen är rimligtvis en klump i halsen på varje frihetligt sinnad moderat.

För mig är och förblir FRA-lagen den fråga som jag brinner starkast för. Den har symbolstatus, förutom att den har kraftiga allmänpolitiska verkningar och konsekvenser vi ännu inte kan överblicka. Det var i och med FRA-debatten jag ”miste min politiska svendom”. Jag hoppas innerligt att frågan om FRA-lagens upprivande blir en valfråga.

Min fråga till er blir: kommer FRA-lagen att spela roll i höstens riksdagsval? Hur stor roll?

Taggar: , , , ,


Att betala för frihet

05 mars 2010

Förra året prenumererade jag på sockar. Var tredje månad fick jag hem tre par i en pappkartong, tillsammans med en räkning på 149:50. Så jag fick i snitt ett par sockar per månad för femtio spänn.

Datalagringsdirektivet har varit hett omdiskuterat senaste veckorna – både i gammelmedia och i bloggosfären.

Piratpartiet står för den ”hårdaste” linjen – en icke-trovärdig linje enligt Tomas Melin. Så jag tänkte kolla vad detta rakryggade ”Nej” i praktiken skulle kosta Sveriges medborgare.

En siffra som florerat är 100 miljoner i böter. Jag har inte hittat någon tydlig och pålitlig källa för detta påstående (hjälp mig gärna med detta). Däremot hittade jag en artikel hos IDG där siffran 28 miljoner nämns, och en artikel på Aftonbladet där siffran 30 miljoner nämns som engångskostnad.

Enligt AB-artikeln påförs dessutom 300 000:- per dag i böter.

Stora siffror, svårt att få grepp om vad det egentligen innebär. När jag läser eller hör om stora siffror blir jag mest irriterad, då de inte betyder något i min vardag. Jag översätter gärna beloppen till mera dagliga ting för att få ett hum.

Därför vill jag tillsammans med er räkna på vad dessa EU-böter betyder för Sverige. (Även Jakob Hallén kommenterar detta med kostnader..)

Låt oss ta det steg för steg. Jag avrundar hela tiden åt det håll (uppåt eller nedåt), så att slutkostnaden blir  värsta-fallkostnaden. T.ex. nedåt i fallet antal invånare, och uppåt i årstotalkostnad.

  1. Det bor ungefär 9,3 miljoner människor i Sverige (wikipedia)
  2. Engångsbeloppet, om vi räknar värsta fall, är på 60 miljoner (summan av IDG’s och AB’s siffror)
  3. Dagsboten är på 300.000
  4. Det är c:a 365 dagar på ett år
  5. Total kostnad första året blir 365 * 300.000  + 60.000.000 = 109 560 000 ~= 110 miljoner.
  6. Månadskostnad för Sverige = 110 / 12 miljoner = 9 130 000 ~= 9,3 miljoner
  7. Månadskostnad per invånare = 9,3 miljoner / 9,3 miljoner = 1 krona.

En krona! I värsta fall?!

Jag betalar mer än gärna en krona i månaden för att inte införa datalagringsdirektivet*. Speciellt som telekombolagen kommit fram till att engångskostnaden för den teknik som behövs för att driva datalagringen ligger på minst 760 miljoner kronor, och årskostnaden på minst 130 miljoner!

Det krävs ganska många gångers fördubbling av böterna innan vi ens kommit upp i ett par sockar…

*Datalagringsdirektivet är för övrigt det bästa som hänt organiserad brottslighet sedan FRA-lagen. Mer om det i ett senare inlägg..

Taggar: , , ,


Ett forumsvar

21 december 2009

Jag har varit lite halv-inaktivutfrågningen av primärvalskandidater. Jag ska försöka göra bättring på detta!

Här kommer ett svar jag skrev idag:

Tommten frågar:


Om jag råkar ut för något som jag anser skulle vara förnedrande och pinsamt på stan, så skulle min första tanke vara ”hoppas ingen filmade mig”. Jag skulle alltså vara mest rädd för att det har filmats med någons mobiltelefon och liknande så det sprids och jag skulle bli en ”skogsturken” som det sprids olika varianter av på nätet tex. Jag passar mig alltså för hur jag beter mig och känner mig som i ett övervakningssamhälle, fast av alla privatpersoner som går omkring beredd att filma. Inte av staten.
Gör du någon skillnaden på allvarligheten i denna känslan/rädslan som jag har att bli övervakad av privatpersoner och känslan av att bli övervakad av staten? Tycker du att den ena är mer allvarlig?


Olof svarar:


Hej! Jag tycker så här:

1. Den som spelar in videosnuttar för privat bruk begår inget brott. Denna ”funktion” har dessutom den positivia egenskapen att maktövergrepp kan filmas, t.ex. om myndigheter beter sig illa. Aktuellt fall: Köpenhamnsdemonstranterna, nästan 1.000 personer som blev ”administrativt fängslade”.

2. Att publicera information på internet är en helt annan femma. Den som publicerar material filmat utan de avbildades godkännande begår enligt mig en moraliskt felaktig handling och detta beteende bör vara straffbart.

3. Allmän övervakning från statens sida inkräktar på rätten till förtroligt kommunikation, en av våra grundläggande rättigheter. Detta medför att människor blir mera varsamma med vem de kommunicerar, vilket är direkt skadligt för åsiktsbildning och därmed det demokratiska samtalet. Det demokratiska samtalet är en av grundpelarna för samhällets (sunda) utveckling för mig.

Jag noterar för övrigt att Tess Lindholm skrivit en sammanfattning av ”Stormötet” vi hade i Göteborg igår. Jag delar hennes upplevelse angående utvecklingen här i väst. Personligen anser jag att Kalle Vedin har varit den katalysator Göteborg behövt för att sparka igång aktivism. Nu behövs en annan sorts ledare för valkretsen, och jag känner på mig att Jakob Hallén passar som handen i handsken i denna roll, med sin erfarenhet från EuroPython, sitt eget företag och GothCon.

Det var faktiskt så att när jag kom hem ifrån mötet igår, så kände jag, ”F-n PP har verkligen chans att fixa riksdagen nu!”. Så ska det kännas när man går hem från ett möte 😉

Taggar: , , ,


%d bloggare gillar detta: