Hur hänger detta ihop, Björklund..?

03 oktober 2008

Saxat från DN:

Jan Björklund: – De flesta svenskar har accepterat fartkameror för att minska trafikolyckor. De som kör för fort fotograferas. Men nu vill Vägverket fotografera alla bilister för att kunna räkna ut hur fort folk kör mellan fartkamerorna. Det är en orimlig tanke att staten ska kunna registrera vara alla medborgare befinner sig.

 

Jag frågar mig stilla: om nu fartkameror fungerar som de ska – dvs. lagrar alt. skickar ”momentanhastighet”+”regskylt” (till någon myndighet i Kiruna har jag för mig!) så kan väl staten redan nu ta reda på ”var alla medborgare” (förresten Björklund det handlar väl om alla som kör bil.. men du kanske bortser från barn, ungdomar och studenter? och att inte bara svenskar kör på svenska vägar?) befinner sig?

Det behövs inte en medelhastighetsberäkning för att veta bilars position! Ta mig katten om det inte rent av är intressant skitsnack från hans sida.

Hans resonemang hänger helt enkelt inte ihop. Det han gör är att smöra för mellan-kamera-fortkörande, rika herrar. Eller vad tror ni?

Uppdatering: Jag kom på mig själv med att vara lite otydlig. Givetvis krävs det foto även om bilarna går långsammare än hastighetsgränsen för att mäta medelhastighet. Det skulle i så fall vara Björklunds argument – att det inte tas foto om man kör långsammare än hastighetsbegränsningen idag. Men redan idag tas foto oavsett hastighet – för att föra statistik. Se wikipedia. Så ingen förändring, Björklunds argument faller platt.

Dessutom tycker jag inte den här typen av integritetskränkning alls är lika allvarlig som att staten bereder sig tillgång till min privata kommunikation – det priset kan jag betala när jag vet att fartkamerorna bevisligen räddar liv varje år! Till skillnad från FRA.

Uppdatering 2: Mårten kommenterar att det endast är farten som mäts av kameror för statistik och att foto endast tas om fartbegränsningen överskrids. För att genomföra medelvärdesberäkning krävs såklart fotografering för att para ihop två bild+hastighet-kombinationer.

I stand corrected! Jag baserade min slutsats på felaktiga premisser.

Taggar: , , , ,

Annonser

FP-kvinnor: vi vill veta vad ett ”trafikstråk” är!

28 september 2008

Jag måste säga att sedan i torsdags har det alltmer sjunkit in i mig att de sex FP-kvinnorna blivit lurade och mosade av sina partikollegor. För hur kan man vara politiskt överrens om något som ingen vet vad det betyder? Jag tänker på punkt 4 i de nya förändringarna av FRA-lagen:

4. FRA ska bara få tillgång till de ”trafikstråk” som domstolen bestämmer.

Vi är många bland bloggarna vars nackhår rest sig när vi hörde detta nyord i torsdags.

Nu vill vi veta av de fp-kvinnor som för bara några veckor sedan skanderade ”riv upp, gör om, gör rätt” på plattan i Stockholm:

Vad är ett trafikstråk?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Mark Klamberg hoppar av fp i protest

25 september 2008

Mark Klamberg har på sin blogg deklarerat att han nu hoppar av folkpartiet och alla sina uppdrag där. Detta efter vad som uppdagats de senaste dagarna. Se min tidigare post om det.

Mark Klamberg, du står för hög integritet och kompetens för mig! Hoppas du fortsätter blogga, även om du gör det som en helt fri individ istället för som folkpartist. Du har varit en ledstjärna de senaste månaderna.

Taggar: , , , ,


Telekompaketet: Min email-korrespondens med Olle Schmidt (fp)

24 september 2008

Tänkte det kunde vara intressant för fler än mig att läsa de svar jag fått från Olle Schmidt (fp) som är EU-parlamentariker. Jag har mailat honom några gånger under september månad efter det att jag fick reda på att det så kallade telekompaketet innehöll märkligheter som möjlighet för musikbolag att tvinga internetbolag att stänga ute användare från internet vid blotta misstanken om fildelning av upphovsrättsskyddat material.

Blotta misstanken! Kommersiella poliser!

Behöver jag säga mer?

Korrespondensen kanske kan ge en och annan cyniker en gnutta hopp – lite moraliskt stöd i motvinden de flesta insatta nog känt de senaste åren på demokratifronten. Jag är säker på att det finns tusentals sådana här korrespondenser, med tanke på att viktiga, rättighetsstärkande delar av telekompaketet faktiskt godkändes idag.

Olof 2. september
Hej Olle!

Jag har hört talas om det så kallade ACTA-avtalet som är på väg
att ”smygas in” i EU.

Det handlar om IPR (Intellectual Property Rights) och att införa
restriktioner på användning/informationsspridning på internet.

Snälla sig mig att du är medveten om, och emot detta avtal, som lobbas
fram av gigantföretag som:

Time Warner $21,000
News Corp $15,000
Sony Corp of America $14,000
Walt Disney Co $13,550

(dollar indikerar hur mycket de givit i bidrag till ACTA-propaganda-kampanjen)

Om du vill läsa bakgrund och beskrivning av hur ACTA tagits fram och
ett läckt dokument läs denna länk:

http://wikileaks.org/wiki/Proposed_US_ACTA_multi-lateral_intellectual_property_trade_agreement_(2007)

Mvh

/Olof

Olle Schmidt, 6. september
Hej,

Är osäker om Du fått svar beroende på kontaktproblem.
Jag kommer att rösta emot de delar som inskränker möjligheten till dialog på internet och inför oplika typer av kontrollmekanismer.

Hälsn,

Olle Schmidt

Olof, 6. september
Det låter bra!

Det går alltså att rösta bort vissa delar? Jag fick känslan av att det
var ett ”paket” där svaret var ”ja” eller ”nej”. Men det är svårt att
få detaljerad information om detta, det är hysh-hysh kring det om man
vet inte riktigt vad som är på gång ”däruppe”.

Mvh

/Olof

Karin Svanborg, 11. september
Hej Olof,

Karin här, handläggare för Olle Schmidt i europaparlamentet.

Det stämmer att det i dagsläget inte går att säga precis hur röstlistan kommer att se ut: det vet vi inte förrän samma morgon som omröstningen är. Men omröstningen sker genom att man röstar på flera separata delar- det är alltså inte en person som är ansvarig för hela paketet utan flera parlamentariker för olika politiska grupper som ansvarar för olika bitar. I två av delarna finns känsliga delar som rör integritet och ”gallring” eller ”censur” (beroende på hur man ser det), men om dessa kommer att omformuleras som en del av bredare kompromisser återstår att se. Jag skulle tro det, med tanke på vilken uppmärksamhet direktivet fått. Av den anledningen är det svårt för Olle att säga nu om han kommer att rösta ja eller nej- vi vet ju inte vad han till slut kommer ha att ha för dokument att ställning till. Vad vi kan säga är att om det kvarstår i sin nuvarande form kommer Olle att försöka få bort de integritetskränkande aspekterna ur direktivet.

Sist, en lite mer personlig kommentar från min sida. Vi får ofta mail om att det är hysch hysch här i parlamentet, och tyvärr stämmer det att den offentlighetsprincip som vi är vana vid inte har samma bärkraft i Bryssel som i Stockholm. Men oftast är det faktiskt helt offentliga handlingar- som i fallet med telekompaketet. Däremot är ärendegången väldigt komplicerad och svårföljd om man inte följt arbetet på nära håll, vilket ju få svenskar av naturliga skäl har. Så jag har full förståelse för att det känns svårgenomträngligt, men vill ändå påpeka att föreställningen om att det skulle handla om något avancerat hemlighetsmakeri faktiskt inte stämmer. I grund och botten handlar det om att förhandlingarna pågår in i det sista, vilket minskar transparensen i processen men faktiskt ofta leder till bättre förslag, när de har tuggats om ett antal gånger. Att lagstifta för en halv miljard människor i 27 länder som är så olika sinsemellan är en rätt knepig affär, som kräver långtgående konsultation.

Tack för att du hörde av dig! Jag hoppas att vi har kunnat lugna dig något.

Mvh,

Karin Svanborg
————————————————
Head of office
MEP Olle Schmidt
Liberal Party of Sweden
Alliance of Liberals and Democrats for Europe

Olof, 23. september
Hej Karin!

Jag har förstått att det ”brinner i knutarna” där nere.

Hoppas att Eva-Lena Svenssons tillägg 166 kommit fram ordentligt. Dock
ser det inte bättre ut än att den ”manipulerats bort”!

Se t.ex. Olle Swartz genomgång här:

http://swartz.typepad.com/texplorer/2008/09/r%C3%A4vspel-i-eu-till%C3%A4gget-som-manipulerades-bort.html

Lycka till och hoppas vi inte får ytterligare inskränkningar av EUs
medborgare!! Det vore inte alls bra ..

/Olof
Olof, 23. september (tillägg)
Det ska vara Eva-Britt Svensson, ursäkta.

Tillägg 166 till telekompaketet är superviktigt!

För fullständighetens skulle återger jag det här ordagrant:

”Member States shall ensure that any restrictions to users’ rights to
access content, services and applications, if they are necessary,
shall be implemented by appropriate measures, in accordance with the
principles of proportionality, effectiveness and dissuasiveness. These
measures shall not have the effect of hindering the development of the
information society, in compliance with the Directive 2000/31/EC, and
shall not conflict with citizens’ fundamental rights, including the
right to privacy and the right to due process.”
Svenskt tillägg, av Eva-Britt Svensson.

Mvh

/Olof
Karin, 24 september
Hej Olof,

Jodå, vi hade koll på äf 166- vi såg t. om till att det var ett (+) i ALDE:s röstlista.

Angående telekompaketet, som antogs idag.

Olle Schmidt höll en linje som kortfattat innebar att han stödde den europeiske dataskyddsombudsmannens rekommendationer och därför sökte ta bort de förslag som öppnade upp för att låta privata företag ansvara för övervakning (filtrering) och avstängning av personer som gjort sig skyldiga till upphovsrättsbrott. Han stödde därför Eva-Britt Svenssons ändringsförslag om förbud av filtrering och som införde krav på proportionalitet (äf 166 i Harbour vilken gick igenom, 133 i Trautman som däremot inte gick igenom) Jag bifogar den röstförklaring som han skrev som något mera utförligt förklarar hur Olle resonerade. Dessutom har jag lagt in en sammanfattning av vad kommissionens telekompaket innehåller- de frågor om internet och integritet som har diskuterats har varit absolut avgörande för Folkpartiets slutgiltiga ställningstagande, men bara en del av en mycket större massa lagstiftning. Vill man ha koll på helheten hoppas jag att sammanfattningen kan ge lite vägledning.

Tack för att du hörde av dig!

Karin

— Bilaga —

Röstförklaring telekompaketet

Det ska villigt erkännas att telekompaketet är ett av de svåraste lagförslag jag har fått sätta mig in i sedan jag kom hit. Dels därför att det är tekniskt komplicerat med överlappande lagförslag, dels därför att balansen mellan integritet och säkerhet till sin natur kräver försiktighet och eftertanke. I det här fallet har jag valt en linje som utgår ifrån att internet förvisso inte kan vara helt oreglerat men att rättssamhällets regler samtidigt måste gälla fullt ut. En liberal kan inte acceptera att rättskipningen privatiseras, vilket skulle bli konsekvensen av att enskilda företag tillåts – eller t. om uppmanas – att censurera innehållet på nätet. För oss som anser att öppenhet bör vara en ledande princip är filtrering därför djupt problematiskt. Samtidigt som det måste stå klart att övervakning av civila nätanvändare aldrig får tillåtas av kommersiella hänsyn vill jag förstås inte vara delaktig i lagstiftning som till exempel skulle förhindra polisen från att spåra barnpornografi eller på annat sätt riskerar att äventyra medborgarnas säkerhet. Det var viktigt att inte bidra till ett europeiskt, juridiskt ramverk som förhindrar teknikutveckling och begränsar nätets demokratiska förutsättningar och möjligheter. Därför röstade jag för förslagen som slog fast att begränsningar av civila personers användning av nätet måste föregås av domstolsbeslut, och förbjuder filtrering.

Omröstningen gick inte helt som jag velat, men till syvende och sist ansåg jag att tillräckliga skyddsmekanismer fanns på plats för att kunna rösta ja till den i övrigt viktiga liberaliseringen på telekommarknaden.

Vad innehåller kommissionens förslag till telekompaket? (på svenska ”översynen av regelverket för elektroniska kommunikationer)

”Better Regulation Directive”

Mål: Ökad konkurrens och harmonisering på området för elektroniska kommunikationer

Funktionell separation
Nationella regleringsmyndigheter ska kunna ålägga SMP-aktörer att införa funktionell separation av delar av deras verksamheter. Detta kan bli aktuellt i de fall SMP-aktörer, till sina konkurrenter på slutkundsmarknaden, säljer tillträde till en nödvändig del av den egna infrastrukturen. Ett sådant åläggande ska enligt förslaget föregås av en noggrann analys och användas endast i de fall annan reglering inte bedömts kunna uppnå en tillfredställande konkurrens.

Veto
Kommissionen ska ges möjlighet att uttrycka ”allvarliga tvivel” mot föreslagna skyldigheter för SMP-aktörer och i förlängningen kunna inlägga sitt veto däremot. I det gällande regelverket har kommissionen denna möjlighet vad avser de nationella regleringsmyndigheternas avgränsningar av relevanta marknader liksom bestämmandet av SMP-aktörer för dessa.

Förstärkt/oberoende regleringsmyndighet
Medlemsstaterna ska ha oberoende regleringsmyndigheter som hanterar tillsynen av de genomförda direktiven och som regelbunden ska genomföra analyser av de relevanta marknaderna på området elektronisk kommunikation.

Inhibition
Förslaget innebär att gemensamma regler för när inhibition av regleringsmyndighetens beslut ska få fattas av domstolarna. Syftet är att inte kunna skjuta upp giltigheten av regleringsmyndighetens beslut i onödan.

Bättre tillgång till radiofrekvenser

Tjänste- och teknikneutralitet införs som grundregel för radiofrekvensanvändning vilket kommer att möjliggöra en mer efterfrågestyrd och flexibel användning av radiospektrumet.

Ökad säkerhet
Ökad säkerhet i samband med användningen av kommunikationsnät, införs genom att medlemsstaterna ska se till att det finns tydliga riktlinjer för hur en hög säkerhetsnivå kan bibehållas och tillhandahållare av elektroniska kommunikationsnät får en ökad skyldighet att rapportera incidenter till regleringsmyndigheterna.
Olof, 24. september
Tack en massa gånger om!!

Är det OK med er om jag publicerar nedanstående korrespondens mellan
Olle Schmidt, Karin Svanborg och mig (Olof Bjarnason) på min privata
blogg?

https://olofb.wordpress.com

Jag tycker att korrespondensen fyller ett viktigt stärkande syfte för
de som kämpat emot telekompaketet. Moraliskt stärkande så att säga!

Mvh

/Olof

Karin, 24. september
Självklart!

Vi får ofta in kloka synpunkter, och försöker svara så gott vi kan. Ibland kan det ta lite tid, av den enkla anledningen att det inte är förrän på kvällen före omröstningen som vi vet vilka kompromisser som gäller och därmed hur vi vill göra. Jag förstår att det kan vara frustrerande, men man vill ju inte påstå att vi ska agera på ett sätt som kan vara helt irrelevant en vecka senare. I vilket fall är synpunkter välkomna; ofta röstar vi ju om förslag som vi ser först veckan före omröstning (vår enda ledamot kan ju av lätt insedda skäl inte sitta i alla utskott) och då är det toppen om vi kan få lite hjälp på traven med att hitta de känsliga bitarna.

Allt gott,

Karin

Summa summarum gick bloggarna segrande ur denna strid. Riktigt, riktigt skönt att veta! Läs mer om telekompaketet på Henrik Alexandersson blogg.

Taggar: , , ,


Mördande kritik mot FRA-lagen från tungt FP-namn

24 september 2008

Likt scaber_nestor m.fl. återger jag hela texten i sin originalform här, för att öka dess spridning (hjälp till att sprida du också!).

Hans Lindblad, som skrivit texten, satt många år i försvarsutskottet och har också varit folkpartiets försvarspolitiska talesman. Tungt namn med andra ord!

Texten inriktar sig på frågans politiska process, inte teknik eller juridik. En vinkel som blivit mer populär senaste tiden, sedan SVT tagit upp hur Karl Sigfrid (m) m.fl. behandlats av Reinfeldt.

Här kommer den:

”FRA i sig själv och signalspaning går jag inte in på (här), även om jag under min riksdagstid sysslade en del med detta. I stället mer principiella synpunkter kring vitala demokratiska frågor som öppenhet, ämbetsmakt kontra politiker och medborgare, öppenhet och respekt för enskilda medborgare.
De principerna är ju långt viktigare än ena eller andra myndighetens verksamhet i sig.

Inget mandat från väljare i denna fråga

Allianspartierna vann valet 2006 och kunde bilda regering sedan de tydligt och konsekvent satte frågan om jobben i centrum. Även på en rad andra områden redovisade partierna gemensamt vad de ville åstadkomma i regeringsställning. Med hänvisning till detta har sedan en rad beslut genomförts. Så ska det vara i en demokrati, den politik man gick till val på är den man har mandat från väljarna att föra.

Men inget av detta finns ifråga om vad FRA ska få avlyssna. Inför valet sades inget om att en ny regering på detta område skulle söka utöka statens makt på bekostnad av enskildas och företags integritet. Hos inget av allianspartierna fanns heller beslut i den riktningen från landsmöten eller riksting. Ingen enda motion har kommit till folkpartiets landsmöte om att staten ska kunna kontrollera all mejltrafik. Väljarna hade snarast motsatt intryck, eftersom de fyra allianspartier i riksdagen var negativa till dåvarande justitieministern Thomas Bodströms och andras propåer om övervakning av kabeltrafiken.

Menar man att partidemokrati är viktig bör ett parti undvika att i regeringsställning driva frågor som inte är förankrade bland partiets medlemmar.

Regeringen har helt enkelt inte väljarmandat i denna fråga. Detta vad väljarmandat innebär är mycket väl uttryckt av Karl Staaff i hans Karlskronatal 1913.

Enligt Staaff kan ett parti i regeringsställning finna att det man sagt till väljarna före valet till följd av ny information inte längre är partiets åsikt. Landsmötet kan då ändra partiets uppfattning? Det är helt OK för ett parti att ändra sig, men det kan inte i riksdagen driva igenom den ändrade uppfattningen eftersom man då bryter mandatet från väljarna. I stället måste partiet föra fram den nya åsikten i valmanifestet inför nästa mandat. Därefter kan partiet driva en ny linje i riksdagen.

Men om det uppkommer helt nya omständigheter, kan inte partiet hänvisa till dessa och därför driva en annan linje än som presenterades för väljarna. Sådant kan hända, naturkatastrofer, ekonomiska kollapser etc. Jo, men det argumentet kan inte användas i den här frågan.
Det går inte att säga att terroristhotet motiverar den nya lagen, för terrorism är inget som uppstått efter det senaste valet.
Man kan inte använda argumentet att lagen behövs för att trafik som tidigare gick i etern nu går i kablar, för det är inget som uppstått de senaste två åren.

Tvärtom, FRA:s framställning om att få spana mer kom under förra mandatperioden, och de fyra regeringspartierna reagerade alla negativt på förslaget.

Det går inte att säga att frågan är viktig men bara om man är i regering, inte annars

Om folkpartiets eller andra regeringspartiers företrädare säger att det är angeläget att FRA får utökade befogenheter, så kommer ju omedelbart motfrågan hur man kunde undvika att driva frågan redan i opposition. Det går inte att hänvisa t ex till terroristhot, för det är inget nytt.

Folkpartiet men också andra regeringspartier har sagt sig intresserade av säkerhetspolitik, även inre säker, integritetsfrågor och öppenhet. Om man har intresse för allt detta så går det inte att hävda att man kan ha andra prioriteringar i opposition än i regering. För partiernas idelogi, omvärldsuppfattning, partidemokrati etc är väl detsamma oavsett om man sitter i regering eller inte.

Vi vet att ett parti som sitter länge vid makten tenderar att växa samman med statsapparaten, men den här regeringen har ju bara suttit två år. Partierna i den ska ha samma distans till myndigheter som de hade i opposition, för maktkorruption tar väl ändå tid att växa upp. Problemets pudel är byråkratin; och den tycks opåverkad av regeringsskiften. Relationen mellan FRA och försvarsdepartementet tycks till stor del finnas på tjänstemannanivå, d vs den nya regeringen har övertagit sossarnas maktsystem, och för en fråga upp på dagordningen trots att den inte fanns på regeringspartiernas agenda.

Alltså. som parti fanns alla möjligheter att ta ställning före valet. Underlaget fanns. I och med att man inte före valet drev linjen att FRA ska få spana i nätet går det inte att driva den åsikten efter valet. För då underkänner man ju hela partiets förmåga till omvärldsanalys. Man reducerar sig själv i oppositionsställning till något oseriöst och halvt.

Så kan sossarna agera, Palme accepterade ju aldrig oppositionsrollen. Men folkpartiet som i så många år varit oppositionsparti, och under Bertil Ohlin länge var ledande oppositionsparti, satte en ära i att ställa lika seriösa krav på sig själv som om man hade suttit i regeringsställning. Ohlin var emot demonstrationspolitik, väljarna skulle känna att folkpartiet tog seriös ställning på alla samhällsområden också i opposition.

Jag kan respektera den politiker som säger att det är viktigt att FRA får spana mer. Men bara under en förutsättning, att vederbörande sade detta redan före valet. Här bryter regeringens samtliga partiledare mot en elementär princip, att vara öppen mot väljarna i alla lägen.

Förslaget drivs av myndigheten själv. Men den är jävig och jäviga instanser kan inte ingå i en beslutsprocessen

Den öppna delen av politiken utgår från partidemokratin och kontakterna med väljarna. Men det finns också en annan sida, nämligen statsbyråkratins roll. I teorin har statsförvaltningen uppgiften att verkställa politiskt fattade beslkut, men i verkligheten är myndigheter snarare mer intresserade av att själva få påverka politiken och ägna sig åt opinionsgbildnding.

Det är helt uppenbart att det främst är FRA själv som drivit på för att få ökade befogenheter. Myndigheten ligger under försvarsdepartementet, där först Michael Odenberg och sedan Sven Tolgfors ställt upp på FRA:s linje. Justitieminister Beatrice Ask var länge helt emot, men valde eller ålades sedan att hålla tyst.

Tänk som den svenska skoldebatten till största delen skulle drivas av generaldirektören för skolverket? Det illustrerar hur FRA-frågan kommit på tvärsmo alla normala regler i demokratiskt beslutsfattande.

De argument som redovisats inför alliansens riksdagsledamöter har i sak inte kunnat övertyga alla dessa. Åtskilliga ledamöter var öppet emot, men utsattes för starka påtryckningar. Om ett parti eller en allians gått till val på ett budskap bör de valda sedan söka genomföra detta. Men ifråga om FRA var ju inget sagt före valet, och då måste enskilda ledamöter har betydligt större frihet att agera efter eget omdöme.

FRA:s generaldirektör, alltså en i frågan extremt jävig person, är den som oftast skriver och uttalar sig till förmån för ökade befogenheter, därnäst ett par tidigare anställda vid myndigheten. Vad befogenheterna ska användas till sägs praktiskt taget ingenting om. Hur man argumenter vid sidan av ämnet kan illustreras med att FRA nyligen försökte blanda bort korten genom att berätta om att signalspaning givit uppgifter rörande ett svenskt och ett ryskt flyghaveri långt tillbaka över Östersjön. Den fråga om diskuteras gäller dock inte radiotrafik – där allt som går ut i etern självklart också kan avlyssnas – utan trafik i kablar. Det är som om socialstyrelsen skulle börja prata om benbrott och sparkstötting i en debatt om epedimiberedskap. FRA-ledningen illustrerar mest att omdöme är en bristvara, vilket dock knappast kan vara en nyhet.

Det blir alltmer uppenbart att FRA-frågan är ett skolexempel på byråkratmakt där det drivs ett spel bakom ryggen på folkvalda och allmänhet. Det har lett till en förtroendekris, och de enda som skulle kunna reda upp detta är riksdagen och dess ledamöter.

Det är ett skrämmande och avskräckande exempel. En myndighet driver en fråga om att den ska få växa. Myndigheten får sitt departement att gå på myndighetens linje. Fackstatsrådet får statsministern på sin sida, och övriga statsråd tvingas följa efter.

När regeringen bestämt sig börjar den bearbeta sina riksdagsgrupper att stödja förslaget. Riksdagsledamöter som är emot utsätts för påtryckningar.

Partimedlemmarna och medborgarna lämnas helt i sticket. Alltså makten kommer uppifrån, inte från medborgarna.

Som liberalt parti borde folkpartiet explodera av avsky över ett förfarande av detta slag. Adolf Hedin och Waldemar Svensson har varit den svenska riksdagens främsta vakthundar mot myndighetsmakt. Men tyvärr finns i dagens riksdag få folkpartister som tycks hämta inspiration från Hedin. I hans berömde ”15 brev” vid tvåkammarriksdagens tillkomst (var) det första sakområde han tog upp just ämbetsmannamakten..

Centern har i sin tradition en stark misstro mot statsbyråkratin medan högern kunde säga leva i symbios med den, fram till det sossarna övertog den rollen. Men varför låna moderaternas ryggmärgsinstinkter att sätta myndigheter före medborgarna styra också i en koalition.

Frågan innehåller målkonflikter och principiella aspekter, (det är) självklart med en parlamentarisk utredning

I frågor utan idelogiska aspekter må underlag från myndigheter och departement räcka, likaså när man bara gör smärre förändringar på något område. Men här finns mängder av viktiga frågor. T ex meddelarskyddet.

Självklart måste beslut på detta område föregås av en parlamentarisk utredning. Man kan aldrig låta myndigheter som är jäviga i sakfrågan vara huvudaktör som nu sker.

En parlamentarisk utredning är det beprövade sättet i Sverige att få en fråga allsidigt belyst. En stor fördel är dessutom att genom en sådan utredning finns också i varje parti kunskap om alla de faktorer som är av betydelse, vilket stärker riksdagen mot byråkratin. Riksdagsledamöter utan information är alltid i underläge.

Det här gäller generellt, och i de flesta fall är allt material offentligt.

Behovet av en offentlig utredning blir naturligtvis hundratals gånger större på områden där det finns underlag som har betydelse men som av olika skäl inte fullt ut redovisas inför medborgarna (inklusive de politiska partiernas vanliga medlemmar).

Det går att rikta stor kritik mot socialdemokratin att den inte tillsatte en offentlig utredning i den här frågan.

Det är mycket anmärkningsvärt att den nya regeringen drev igen ett beslut utan att frågan behandlats i en parlamentarisk kommitté.

Nu har socialdemokratin ändrat sig i förhållande till när den själv satt i regeringsställning. Självklart måste deras erbjudande att vara med i en utredning hälsas med tillfredsställelse.

Idiotfråga att förlora röster på

Allt det jag skrivit ovan gäller generellt, och de allra flesta frågor passerar ju utan besluten ens noteras. Det är vara en bråkdel av riksdagsbesluten som redovisas i nyhetsmedia.

Men här är det en fråga som engagerar många, och då får den också betydelse för väljarna.

Jag tycker det är rätt driva en politisk hjärtefråga även om man vet att man kortsiktigt förlorar röster.
Fp gjorde det med biståndet från 60-talet och framåt, Bengt Westerberg gjorde det ifråga om invandrare.
Men man ska aldrig medvetet förlora röster på en linje som inte är i liberal anda.

De invändningar som förts fram mot FRA-lagen är till hela sin natur liberala, eftersom det är liberalismens grundvärden som integritet och öppenhet som driver oppositionen mot lagen.
Det är jättebra att många liberaler är med i denna opinionsbildning, men det är tragiskt att partiledning, statsråd och merparten av riksdagsgruppen finns på den motsatta sidan.

Det känns groteskt att folkpartiet riskerar att förlora, inte minst bland unga, genom att stå på fel sida i en fråga som gäller grundläggande liberala värden. Förlora hellre röster än var svag i anden, men förlora inte röster för att väljarna är mer liberala än partiet, för då är det något fel på det senare.

Livsfarligt med parlamentariker som vill spela ”statsmän

Ibland sägs att partier ska sätta landet före partiet. Jag har aldrig förstått detta. Ett liberalt parti ska vara lojalt mot sin ideologi, partiet måste då rimligen mena att liberala reformer också ligger i landets intresse. Och med land menas då befolkningen, det är till den lojaliteten ligger, men i första hand till den del av befolkningen som röstat på partiet. Lojaliteten kan aldrig riktas till ämbetsmannamakten. Läs Hedin om någon på minsta sätt tvekar om detta.

Jag är livrädd för parlamentariker som tror sig vara ”statsmän”, d v s man sätter ett slags statsintresse före idéerna. Frågan om övergångsreglerna är ett mycket tydligt exempel. Partiledningen menade att det fanns en risk för massinvasion från nya EU-länder.
Det fanns mycket få belägg vid tidigare utvidgningar, t ex Spanien, Portugal och Grekland, att stora del av befolkningen gav sig av till andra länder.
Men även om det kommit en halv miljon balter hit, det problemet skulle väl ha lösts då, och Sverige kunde ha begärt ekonomisk hjälp av EU.
I den här typen av frågor bör det liberala partiet stå för internationalism. Övergångsregler, om de införs bör naturligt beslutas av höger och sossarna, som ju inte har den liberala öppenheten.
Göran Persson var den som drev mest långtgående krav, moderaterna hade också sådana.
Men de partierna tappade sannolikt inte medlemmar på frågan, eftersom varken medlemmar eller allmänhet väntat sig något annat.
Men folkpartiet förlorade medlemmar, och just medlemmar som känner starkt för liberala värden. Andra, som jag själv, stannade men mådde mycket illa. Det värsta var att detta brott mot allt som folkpartiet stått för ifråga om europakänsla och öppenhet vidtogs strax före valet till Europaparlamentet och rimligen gav allvarliga väljarförluster där.

Om partiet lärt sig något av detta misstag måste det göra allt det kan för att upphäva FRA-lagen och få till stånd en blocköverskridande parlamentarisk utredning.

Byråkrater som anklagar politiker för att vara ”okunniga”

Generaldirektören Ingvar Åkesson har förmodligen inför svenska folket givit myndighetsarrogansen ett ansikte. Den senaste som nådde en del på vägen var väl Marjasin.

Jag skrev ”Ämbetsmannaväldet”, och hade ett eget exempel om rikspolisstyrelsen. Dess informationschef gick ut i DN-debatt och förklarade mig för okunnig i frågan om Säpos personkontroll. Lagen säger att den som blir föremål för åtgärd från Säpo ska informermas, skrev RPS mot mig. Jag erkände för mig själv att jag inte visste hur många av de personer som Säpo avstyrker att de anställs hos staten verkligen blir informerade.
Rikspolisstyrelsen hade inför Svenska folket förklarat att jag var en totalt oduglig parlamentariker efter som jag var så okunnig.
Jag bad utredningstjänsten ta reda på hur många procent som informerades. Svar utlovades från RPS veckan efter, men plötsligt meddelades att jag inte skulle få uppgifterna.

Alltså ett ämbetsverk anklagar en parlamentariker för att vara okunnig, men myndigheten vägrar parlmentarikerns och allmänheten att få kunskapen. Senare kom det fram att KU granskat detta och funnit att praktiskt taget aldrig hade personer informerats om av Säpo gjort mot dem. Rikspolisstyrelsen ägnade sig alltså åt lögner mot parlamentet och folket.

Det jag upplevde från rikspolisstyrelsen sida, att myndigheter ostraffat ljuger inför parlamentariker och allmänhet, är förmdligen något som fortsätter efersom varken JO, regering, riksdag, domstolar eller andra har uppmärksammat problemet. Generaldirektörer vet att ljugande är hen helt ofarlig sport att ägna sig åt. Jag ser att Anders Eriksson uttalar sig kring FRA. Det var han som bluffade svenska folket kring Säpos hantering av dokumenten rörande avlyssningen och andra ingrepp mot Torgny Segerstedt.

Så kan man inte ha det i en demokrati.

Jag tyckte jag på ett kusligt sätt kände igen samma beteende när FRA-chefen i en debattartikel förklarade att Birgitta Ohlsson (fp) var okunnig rörande FRA och hade givit felaktiga uppgifter.

Det spelar väl ingen roll om Birgitta Ohlsson skulle säga något fel – det har riksdagslemöter gjort massor av gånger genom åren. Om bara riksdagen och allmänheten fått korrekt information kan ju alla se att Ohlsson eller någon annan har missförstått. Men i den här frågan är det grundläggande problemet att varken riksdag eller allmänhet fått en rak och korrekt redovisning.

Det finns fler indikationer på att riksdagsgrupperna inte fick all information som behövdes. Ett är att flera som försvarar FRA-lagen säger att den behövs t ex för att förhindra att svenska förband i Afghanistan utsätts för sprängattentat eller beskjuts. Men bl a FRA-chefen säger att det inte är något argument. Jag har svårt att tro att grupper i Afghanistan mejlar ut sina attentat i förväg. Gäller det t ex en fordonsgrupp är det ytterst osannolikt att FRA skulle hitta just de mejlen bland miljoner andra och hinna sända ut en varning inom den tid som behövs, t ex ett par timmar.

Men att ett irrelant exempel anfördes i riksdagsdebatten kan bara indikera att den information som givits riksdagsgrupperna varit undermålig.

Lagstiftare måste få all information

Riksdagen måste få all information som behövs för beslut

Antag att regeringens avsikt är att FRA ska avlyssna fyra aktörer, ryska och vitryska statsledningarna, Opec och FN:s säkerhetsråd. Det behövs en lag om detta ska göras, men för mig är det orimligt att lagstiftarna, alltså riksdagens ledamöter, inte ska informeras om vad lagen avses anvädas till. Riksdagen är ansvarig för de lagar den stiftar, men det förutsätter att ledamöterna får all relevant information, för inte kan väl lagar fattas i blindo. Det får inte vara så att en lag som införs för att också i nätet kunna kolla herr Putin med flera sedan används för att spana också mot Malmö FF eller journalistförbundet för att myndigheter menar att där finns folk man måste hålla uppsikt över.

Jag har pratat med Hasse Backman (fp-ledamot) om detta, och han säger att efter riksdagsbeslutet har såväl FRA (som ju överhuvud inte borde finnas med i opinionsbildningen efftersom myndigheten är jävig) lämnat information som inte redovisades i propositionen eller i riksdagsgrupperna före beslutet.

Det må kunna finnas information som inte anses böra delges allmänheten, men man kan inte i en demokrati vägra parlamentariker information. Jag satt i många år i ett utskott som fick sekretessbelagt material, och jag hörde aldrig att någon beskyllde ledamöter för att ha varit ovarsamma med hemliga handligarna. Det fall rörande hemliga handlingar som senast var föremål för rättegång gällde inte en folkvald utan en general, alltså en tjänsteman.

Med parlamentariska utredningar går det att delge utredarna mer information än som sedan ges hela riksdagen. Och vissa uppgifter kan t ex utskottsledamöter själva säga att de inte vill ha. Men det måste vara ledamöterna, inte byråkrater, av avgör var gränserna går.

Ju fler integritetsskydd som inför kring en myndighet, desto mer talar för att den rör sig i gråzoner

Om försvarsministern och andra säger att FRA-lagen bara används mot främmande makt, då behövs väl inga integritetsklausuler. Om Putin och hans omgivning har så svagt skydd kring sin internettrafik att landets tänkbara attacker mot grannländer sprids över nätet så är det väl hans problem, inte Sveriges.

Om regeringen förklarade att lagen inte berör personer i Sverige, bortsett från Rysslands ambassadpersonal, så skulle knappast några i vårt land reagera negativt mot en sådan lag. Vad ryssarna säger är helt ointressant för vi vet att de i alla tider ägnat sig åt spioneri mot Sverige.

När regeringen understryker att det införts ett dussin ytterligare integritetsskyddande inslag så måste ju alla få intrycket att FRA ägnar sig verksamheter som är i sådana gråzoner att mängder av skydd behövs. Man placerar inte ut mängder av livbojar där det inte finns något vatten.

Därmed har vi fått en paradox, ju fler integritetsskyddande tillägg som görs, desto mer bli intrycket att det handlar om en verksamhet med betydande risker.

Lagen måste rivas upp

Skälet till att lagen måste rivas upp är i sak att bara då kan man få den blocköverskridandet utredning som skulle kunna återge ett slags förtroende för frågans hantering.

Det borde vara enkelt för regeringen att gå med på detta. Den här frågan är ju inte alliansens barn utan hängde med i boet från förra regeringen.

Regeringen har ju gjort några omsvängningar på områden som gällt de områden där man ställt ut löften gentemot medborgarna, det gäller både skatter och obligatorisk arbetsskadeförsäkring. Men i den här frågan fanns ju inga som helst löften om att öka FRA:s befogenheter givna, utan de fyra partierna snarast var emot sådana propåer..

Det sägs att ”prestige” skulle hindra regeringen från att gå sossarna till mötes. D v s regeringen skulle lägga större prestige i en fråga den inte lovat väljarna något om, medan den kan kompromissa i sådant den gått till val på. Det skulle Karls Staaff aldrig ha förstått…

Tal om regeringskris känns bara dumt. En regering kan ställa kabinettsfråga, men inte rimligen på en fråga som man före valet ansåg så perifer att den inte togs upp av något enda av allianspartier.

Tage Erlander var den som kom att förknippas med rikdagen som ”transportkompani”, d v s att riksdagens enda uppgift var att konfirmera det regeringen redan bestämt.

Men det tog årtionden innan ett med statsapparaten sammanväxt parti förföll till detta riksdagsförakt. Ska den här regeringen redan efter två år ha fallit in i samma tänkande.

FRA-lagen kan inte vara en prestigefråga för fyra partier, möjligen för någon eller några individer. Men försvarsminister har ju redan gått, så vad hindrar ett ytterligare byte där? Det är ju inom försvarsdepartementet och FRA som den här frågan drivits, ingen annanstans.

Terrorism

Ofta åberopas terrorism. Den erfarenhet vi har är att sådan kan leda till förlust av människoliv men den är inget hot mot staters framtid eller demokratin. New York, Pentagon, London och Madrid har varit föremål för attacker. Men ingen kan säga att USA, Storbritannien eller Spaningen som stater försvagats av detta. Tvärtom har terroristernas dåd snarast ökat befolkningens sammanhållning. (Det är inte konstigt, redan under de tyska bombanfallen mot London 1940 kunde alla se att effekten psykologiskt blev att motståndsviljan och uppslutningen kring demokratin och mot diktaturstater ökade.)

I den mån det förekommit integritetskränkningar under senare år så är det inte till följd av attentat utan på grund av beslut fattade av länderna själva. Sympatierna för USA steg efter 11 september. Det är inte World Trade Center utan Guantanamo som gjort att USA:s anseende kraftigt försvagats.

Skulle någon förgifta vatten i svensk kommun och ett stort antal människor avlider av detta så är det förluster just i mänmniskoliv, men det är inget som hotar svensk demokrati.
Att motverka sådant är en polisuppgift, men jag undrar om inte en del leds fel tankemässigt genom att bekämpningen av terrorism ibland anges som en del av säkerhetspolitiken. Det kan leda till att man tar till åtgärder som möjligen kan aktualiseras i krigstid men som går alldeles för långt i ett normalt samhälle.

Hälsningar
Hans Lindblad”

Taggar: , , ,


Ge ditt stöd till FP-kvinnorna!

17 september 2008

De sex FP-kvinnorna som nu öppet sagt att de är för en parlamentarisk utredning på FRA-demonstrationen behöver vårat stöd för att inte återigen ”klanskas ned på” av partipiskan, som sannolikt förvandlas till en slägga när de lägger korten på bordet i riksdagen.

Det är sex modiga kvinnor som behöver vårat stöd nu. Jag skickade email till dem och tackade. Gör det du också och visa ditt stöd! Här är deras epostadresser:

camilla.lindberg
birgitta.ohlsson
maria.lundqvist.bromster
cecilia.wikstrom
solveig.hellquist
agneta.berliner

Alla epostadresser slutar på:

@riksdagen.se

 

Uppdatering: Jag hade stavat Wikström ”Wigström”, ursäkta mig! Tack Tor för upplysningen. Jag har ändrat stavningen nu.

Taggar: , , , ,


%d bloggare gillar detta: