1984

Så har jag äntligen läst George Orwelles 1984. Kändes som ett givet pensum för en piratpartist; en extrapolation av vissa av de politiska vindar som blåser starkt i dagens blinda tro på automatisk övervakning av befolkningar.

Det var en rejäl dystopi kan man lugnt säga. Winston Smith är ”historieförfalskare” eller vad man ska kalla det; han får dagligen uppgifter som går ut på att ”rätta fel” i gamla tidningar. Det är nämligen så att Partiet, det enda, bestämmer vad som gäller idag. Och då är det det som alltid gällt – partiet jobbar efter principen Den som kontrollerar historien kontrollerar framtiden, och den som kontrollerar nuet kontrollerar historien. Tänkvärt.

Hur var boken som litterär upplevelse? Nja skulle jag säga. Det glimtar till ibland när Winston träffar en likasinnad, eller åtminstone partimotståndare, Julia. Och de gör förbjudna saker tillsammans.

Boken är mera en politisk-filosofisk spekulation än en spänningsroman. Ett koncept är tankebrott; att tänka brottsliga tankar som t.ex. att tro att partiet inte är perfekt, eller att saker kunde vara bättre än de är. Döm min förvåning när jag häromveckan läste följande citat från 2006 på Mark Klambergs blogg:

Men nu har vi också nya mål som har lägre kontrast än militära förband. Ett exempel är den potentielle terroristens tankar och kontakter med likasinnade.

– Ett hårdraget exempel kan vara två enäggstvillingar. Den ene är en välartad civilingenjör och den andre är en terrorist in spe, säger Johan Tunberger. Det går att hitta en del på webbsidor. Bäst är signalspaning när ”målet” inte tror sig vara övervakat. Får man ett tips kan man gå till sparade trafikloggar och nysta upp trafiken baklänges, och i bästa fall se ett mönster som leder vidare.

/Johan Tunberger, ställföreträdande myndighetschef på FRA 1994-2000

”Den potentielle terroristens tankar”? Jag blev hyffsat mörkrädd när jag läste detta citat; tror människan att försvaret har i uppgift att gå in i människors huvuden och läsa deras tankar?

Taggar: litteratur, 1984, informationspolitik

Tack för förtroendet…

Jag hamnade på position 10 på västlistan för Piratpartiet, dvs. 5 om man räknar lokalt i västra distriktet. Tack för förtroendet!

Av familjeskäl behöver jag en paus i aktivismen. Orsaken heter Saga Sema Disa Bjarnason och är en förtjusande dotter som upptar 90% av min kapacitet närmsta veckorna.

Men efter det så smäller det! 🙂 Då är jag på fötterna och lovar förortskampanj i Göteborg! Hojta till om intresse finns för detta – fokus på FRA-frågan och hur den är av vikt för politiska flyktingar i Sverige. Idéer mottages gärna!

Kram från OlofB[eta]!

Taggar: politik, informationspolitik

Veckans mest läsvärda inlägg i FRA-debatten?

Vill bara varmt rekommendera dig att läsa Sagor från livbåtens ”Lagen bygger vi tillsammans”. Det tar ett tag att läsa inlägget – men det är en högst välinvesterad stund.

Taggar: politik, fra, fra-lagen, demokrati, informationspolitik

Framtidsvision

Beelzebjörn började en röd tråd bland piratpartister, som handlar om framtidsvision. Jimmy Callins underbara inlägg om det kreativa samhället var kanske det första jag såg på detta tema. Uppdatering: Först ut verkar dock Göran Widham på Sagor från livbåten varit med inlägget ”Om Piratpartiets kunskapssyn och människosyn”.

Jag ska försöka plottra ned lite tankar jag haft under längre tid angående detta – med en horisont på tio år. Observera att dessa tankar är något jag själv står för, i vissa fall långt utanför Piratpartiets program. Se det utifrån ljuset att jag är en programmerare som kan skriva inlägg som ”Ljuva nostalgi” om Commodore 64. Speciellt får du väl läsa varsamt gentemot de ekonomiskt inriktade punkterna eftersom det är en så känslig fråga inom piratpartiet 😉

Here goes.. in random order.

I framtiden har fler av samhällets tjänster flyttat ut på internet. Det är självklart att vi slipper skicka papperslappar med underskrifter till olika myndigheter – vi kan göra det direkt på nätet. Vi har redan sett början på detta såklart, men 2020 är papper undantaget som bekräftar regeln.

På samma sätt är mikrobetalningar *mycket* enklare att genomföra än idag. Istället för att dunka in 20 svåravlästa siffror från en bit plast (VISA-kort) kan småsummor ”klickas iväg” ungefär som vi kan pusha blogginlägg idag. Detta har medfört att det är långt lättare att livnära sig på att vara en kreativ människa – donationer har ökat med tusentals procent gentemot idag. Musiker, regissörer, författare, grafiker, programmerare kommer alla att ha nytta av detta.

En idé är att kreativa människor bjuder in människor att delta i den kreativa processen. Nine Inch Nails kommer att ge followers möjlighet att delta online i studioinspelningar via bloggar, chattar och deras framtida motsvarigheter, och om man donerar någon hundralapp kan man helt enkelt vara med och ta beslut om var ljud ska placeras i ljudbilden. ”Flytta gittarren närmare mitten av ljudbilden”.

Människor världen över hjälper varandra mera. Inte bara attitydmässigt och kommunikativt utan också ekonomiskt. Mikrolån betyder inte längre SMS-lån till överkonsumption & ockerränta utan lån för att bygga upp nya företag, med en låg och rimlig ränta. Denna övergång till att ”spara i framtiden” har dessutom minskat de extrema ”institutionaliseringsmonetärberg” som skapas t.ex. av nuvarande pensionssystem. En övergång från kapitalkoncentration till kapitaldiversifiering, vilket bidrar till ett gynnsamt klimat för nya innovationsföretag!

Anonymitet på internet och away-from-keyboard ses som en självklarhet. Att kunna uttrycka sin åsikt anonymt är en garant för att åsikten över huvud taget ska uttryckas. Alltså är anonymiteten en förutsättning för yttrandefriheten och därmed demokratins utveckling. Alla människor kan kommunicera med alla andra människor jorden över, utan att oroa sig för att vara övervakade eller hamna i register som avslöjar mer om dem själva än de själva vill avslöja.

Gemensam kreativitet som piratepad.net är självklart inom långtfler media: programmering sker tillsammans. Mixning av video- och ljud sker i realtid, med flera deltagare. Det mesta sker direkt i webbrowsern och den svärmistiska energi som frigörs tillför större livsglädje hos fler – för många fler människor deltar i det kreativa arbetet och kan leva ut sin passion.

Wikipedia har utökats med en stor del av vårat gemensamma kulturella arv (public domain). En nyckelingrediens i detta var att Piratpartiet fick igenom sina upphovsrättsreformer om bland annat orphaned works under sitt riksdagsmandat 2010-2014.

CreativeCommons är förstahandsvalet på all ny media. Detta innebär också att remixkulturen gjort sitt definitiva genombrott – all kultur växer ”komponentbaserat” ungefär som öppen källkod gjort t.ex. i skapandet av internets mjukvara.

Musik- film- och dataspelsbransch lirar i härlig blandning och pengarna går till de kreativa människorna istället för teknikfientliga storbolag.

Teknikspridningen över världen är långt kraftigare; inlåsningseffekter som patentsystem existerar men är på tillbakagång. Till hela världens glädje! För det ökar konkurrens och ger billigare teknik till dem som verkligen behöver mera materiall välfärd.

Politik bedrivs av många fler människor. Fler människor deltar i samhället, det är ett ständigt pågående byggande. Deltagarsamhället har kommit för att stanna! Färre känner sig utanför, och att leva utan att känna att någon tittar över ens axel ger trivsel. Glada människor är mer kreativa 😉

Och så en sista liten förutsägelse: Internet finns på månen.

Taggar: politik, informationspolitik, piratpartiet, framtidsvision

Andreas Ekströms inlägg+kommentarsdebatt

Jag skulle vilja lyfta fram en kommentar som jag tycker är väldigt viktig ifrån kommentarsdebatten på Sydsvenskanjournalisten Andreas Ekströms lördagsskräll: ”En fråga om demokrati”.

ctail skriver:
9 januari, 2010 kl 17:23 FRA-lagen instiftades ju för att låta FRA signalspana på utländsk trafik. Att undanhålla FRA sin privata kommunikation innebär därmed snarast att man gör FRA en tjänst, genom att självmant filtrera bort sådant som riksdagsmajoriteten redan tydligt uttryckt att FRA inte ska titta på. Det enda man saboterar är den DDR-liknande övervakning som förespråkarna hela tiden hävdat att det inte är fråga om.

ctail har alldeles rätt! Enligt grundlagen har vi i Sverige något som kallas rätten till förtrolig kommunikation (läs Björn Feltens utmärkta inlägg om denna rätt). Det betyder att staten inte har rätt att avläsa våran kommunikation, inte heller kommunikationsmönster (vem som talar med vem), om det inte handlar om väldigt grov brottslighet där de avlyssnade är misstänkta.

Syftet med FRA-lagen har gång på gång upprepats ha att göra med ”utländska förhållanden” – inte kommunikation inom Sverige. Är vi redan inne på en mental ”slippery slope” där ute i journalistvärlden?

Om vi likt Peter Sunde föreslår krypterar vår trafik till Danmark via en VPN-tunnel, och sedan därifrån kommunicerar med varandra, bryter vi inte mot någon lag. På riktigt. Det är inte ett brott att kommunicera med Danmark – på vilket sätt man vill.

Snarare hjälper vi FRA genom att göra så, eftersom massor av ”överskottsinformation” inte behöver behandlas i deras datasystem. Det är detta Andreas Ekström inte verkar ha förstått, och det är detta ctail upplyser honom om. Hoppas några där ute kan sprida vidare denna grundläggande information!

En fara som Isak Gerson och Emma opassande lyfter fram är vad som händer när medborgare, för att leva normalt, måste försöka kringgå lagsystemet (som jag dock uppfattar detta tunnelsystem som). Det bildar en spänning mellan medborgare och stat, ett samhälle där vi är misstänkta till vi kan bevisa motsatsen. Det är inte ett samhälle jag vill att mitt barn ska växa upp i.

En person som hjälper människor att kommunicera fritt är min vän xorbot, aka Kalle Vedin. Hans datorer står igång i studenthemmet och skyfflar krypterade paket för att bryta ned de digitala murarna. Hoppas jag kan lära mig tillräckligt av honom för att göra samma sak i framtiden.

Taggar: politik, informationspolitik, integritet, yttrandefrihet, demokrati, åsiktsregistrering, sociogram, trafikdata, fra, fra-lagen

Bloggångest

Senaste tiden har jag allt oftare känt av något jag skulle kalla bloggångest. Jag ska försöka beskriva känslan.

Massor av saker sker omkring en, man följer med så gott man kan. Man funderar på ett blogginlägg att skriva, lägger in det i bakhuvudet i väntan på en ledig stund och tillräckligt med inspirationsenergi för att plita ned tankegången.

Men så dyker något nytt ämne upp så innan man ens hunnit med det föregående inlägget är tankarna kring något annat.

Eller så läser man blogginlägg som redan uttrycker det man känner, och tycker att ”vad är det för mening att jag också uttrycker mig? Det har redan sagts, jag har inget att tillföra”.

Här är saker jag velat skriva om senaste veckan eller så, som bara inte blivit av:

• Nakenscanning
• Bonos artikel i New York Times (läs Göran, Marcus och Joshens kärnfulla artikel i SvD)
• Framtidsvision (läs Beelzebjörns inlevelsefulla inlägg som verkar vara inne på samma sak)
• Supportgruppens igångstartande av Piratsupport
• iMacros och hur det kan förenkla blogg-pingande

Det är som om man inte kan andas, för man andas för fort (hyperventilation?). Jag försöker fundera på vad som kan göras åt saken, ingenjörsorienterad som jag är, och kommer fram till några grejer:

1. Det går inte att skriva inlägg om allt som händer; informationsflödet är för stort
2. Det är OK att missa vissa frågor, någon annan tar vid och fyller i
3. Ett kort inlägg är bättre än inget långt inlägg
4. Att ta initiativ och vara positiv är långt roligare än att hela tiden reagera och skrika i efterhand (kallas detta att vara proaktiv istället för att vara reaktiv?)

Att inte skriva något, bygger på pressen att skriva, en ond cirkel skapas. Leffelini tipsade mig om att skriva utifrån eget perspektiv, att skriva för mig själv som publik, även om det som skrivs känns insignifikant i det större skeendet, och det är det jag försökt göra ovan.

Taggar: psykologi, bloggångest

Vikten av partiöverskridande samarbete

Är på språng iväg till Järntorget där jag ska träffa Annika Beijbom (fp) och Johan Zandin (v) för en stunds ”Eftersnack” över en öl. Tillsammans med Kalle Vedin (pp) arrangerade vi fyra God Jul önskar Storebror den 13e till 17e december. Kalle skulle vara bartender på en fest med punkband ikväll så han kunde inte komma.

Jag tror det är viktigt för PP att söka upp politiker inom andra partier som delar våra åsikter i informationspolitiska frågor. Det är viktigt för att sprida våra idéer, för att knyta viktiga band inför framtiden och, inte minst, för att vinna tyngd i våra frågor. Våra frågor vinner mark när vi bygger tillsammans med sympatisörer inom andra partier. Sakfrågor är framtiden!

Taggar: politik, informationspolitik

Piratsupport på G!

I några tidigare inlägg har jag beskrivit hur PP-Supportgruppens arbete rullat på. Ikväll 20oo är det dags för ett viktigt Skype-möte, ett möte där bland annat beta-release bestäms. Dvs. vi planerar in en tidsperiod då systemet är under testning fast fungerar mer eller mindre som det är tänkt i framtiden.

Du är varmt välkommen att slinka in i Skype-chatten (instruktioner), oavsett om du är intresserad av att bli ”operatör” eller bara för att veta hur detta fungerar. Vi är i stort behov av försökskaniner som kan testa att få support av oss 😉

Här är en bild från testsidan, som du redan nu når via http://piratpartiet.se/support:

Uppdatering: Vi har tagit beslut att supportsystemet genom går en Beta-Testning-period 4e januari till 7e februari. Pröva gärna systemet!

Taggar: informationspolitik, piratpartiet, pp-supportgrupp

Maila ditt framtida jag

Jag har sett tjänsten vid något tillfälle förut, men ”tog steget” först nu.

Det handlar om futureme.org. Där fyller du i ett epostmeddelande och skickar iväg ”till ditt framtida jag”. Epostmeddelandet kommer att levereras först tidigast om ett år (du väljer själv hur långt fram i tiden).

Jag tycker idén är fantastisk – det som tagit emot att pröva tjänsten hittills för mig har varit att jag inte lätt kan kontrollera om den fungerar. Jag testade att fylla i leverans om tre dagar – men icke sa Nicke – det var för kort tidshopp.

Vad vill du säga till ditt framtida jag?

Taggar: futureme, existens, tips

Ett skrivarexperiment

Jag och min kompis Tor genomförde i höstas ett skrivarexperiment. Det gick ut på att öva på att skriva litterärt – en kortnovell helt enkelt.

Hela experimentet utmynnade i en skrivarhelg, där själva texterna togs fram och bearbetades. Innan dess hade vi två veckors förberedelse. Förberedelseveckorna genomfördes hemmavid, medan textframtagning gjordes på ett hotell. Här är receptet:

Vecka ett – dramaturgiskelett

Vi utgick från en idé tagen ur luften – ”Flygkrasch i Norrtelje”.  Denna idé skulle det sedan vävas en berättelse omkring, genom att fylla i följande ”skelett”:

Grundelement:

• Protagonist (hjälte):
• Antagonist (motståndare):
• Konflikt (vad de är oense om):
• Situation (miljö, tid etc.):

Viktiga tidpunkter:

• Introduktion (första händelsen i berättelsen):
• Presentation (visa vem protagonist+antagonist är):
• PONR (Point of no return; när hjälten ”vågar ta det riskabla steget”):
• Utveckling (mellanhändelser, för att föra vidare & fylla ut berättelsen):
• Dödläge (när något tragiskt drabbar protagonisten, t.ex. hens bästa vän eller något dör):
• Klimax (slutstrid och konfliktens upplösning):
• Avslutning (eventuellt käck slutkläm/twist på slutet):

Första veckan gick alltså ut på att vi, var för sig, fyllde i ovanstående schema. Vid veckans slut, skickade vi varandra skeletten via mail, och via telefon kommenterade vi varandras skelett. Fanns det uppenbara svagheter t.ex., i tidsutvecklingen eller något motsägelsefullt i händelseförloppet?

Vecka två: karaktärer och perspektiv

Under vecka två utvecklade vi var för sig en mera ingående beskrivning av protagonist och antagonist. Alltså lite om bakgrund, vanliga & udda beteenden, fobier och annat som påverkar deras roll i berättelsen. Dessutom bestämde vi vilket perspektiv – jag eller dom, och tidsmässigt (dåtid eller nutid?).

Återigen mailade vi dokument till varandra vid veckans slut, och konfererade/kommenterade varandras idéer.

Helgsammankomst: texter och redigering

Till slut var det dags för själva skrivandet av berättelserna. Vid det laget hade bådas berättelser hoppat runt lite i struktur (jag minns knappt vad jag började med). När det gällde själva de två skrivardagarna, hade vi ett tämligen uppstyrt arbetsschema:

I stort delade vi upp dagarna i en skrivardag och en remixdag.

DAG 1 – lördag – brödtextdagen

Vi använde oss av ”tomattekniken” (The Pomodoro Technique). Dvs. jobbade i 25 minuter, tog paus i fem minuter, upprepade fyra gånger, ta paus 15-30 minuter. På så sätt delas arbetsdagen upp i tvåtimmars-perioder som är sönderdelade i lagom långa pass för att klara av att jobba koncentrerat en hel dag.

Lördagens första tomat gick åt att dela upp den andres berättelse i naturliga ”scener”. Sex scener bestämdes, eftersom det passade in på antalet tomater över lördagen.

Därefter hade vi en tomat per scen. Detta var en jätteviktig idé har vi kommit fram till i efterhand. Eftersom vi använde bara en tomat per scen, fastnade vi aldrig i något. Om man inte blev ”klar” med en scen, fick man lämna den, och ta nästa under nästa tomat.

Var fjärde tomat, alltså sista tomaten innan lite längre paus, var en så kallad ”kritiktomat”. Den gick ut på att vi skrev ut (vi tog med min skrivare till platsen) texterna, och under en kvart läste/kritiserade den andres text. Därefter använde vi de resterande 10 minuterna åt fem minuters diskussion vardera av den kritik som kommit upp.

Så här såg alltså hela lördagsschemat ut:

• Tomat 0: Scenindelning av den andres berättelse.
• Tomat 1: Scen 1
• Tomat 2: Scen 2
• Tomat 3: Scen 3
• Tomat 4: Kritik = 15 min enskilt + 2×5 min gemensam diskussion.
• [PAUS]
• Tomat 5: Scen 4
• Tomat 6: Scen 5
• Tomat 7: Scen 6
• Tomat 8: Kritik.
• [PAUS]
• Tomat 9: Redigering av scen 1-6 genom att ta hänsyn till kritiken
• Tomat 10: Samma som 9.

Här är lite mera ingående hur vi kritiserade varandras texter under kritiktomaterna. Vi delade upp kritiken i stort (makro) och smått (mikro):

Makro:

• Förståelse (är det svårt att förstå vad som händer?)
• Tempo (växlar tempot lagom, andningspauser, högtempo?)
• Trovärdighet (logiska luckor? konstigheter?)
• Dialog (funkar den givet de roller personerna har?)

Mikro:

• Stavfel
• Grammatik
• Upprepningar (av ord, fraser)
• Ordval (för konstlat?)
• Styckesindelning (ren formgivning alltså)

DAG 2 – söndag – remixdagen

Dag två gick i remixens tecken. Vi tog helt enkelt varandras texter, och gjorde de modifikationer vi ville!

De första tre tomaterna användes till att remixa. Därefter hade vi en kritiktomat. Efter detta fick vi ”tillbaka” våra berättelser och gjorde lite efterputstning, i två-tre tomater.

Vi avslutade söndagen med utvärdering och dokumentation. (Dokumentationen ligger till grund för detta blogginlägg.)

Fyra resultattexter

Som framgår av ovanstånde blev totalt fyra olika texter formulerade utav detta experiment. Jag och Tor släpper härmed dessa texter under CC_BY_SA-licens, dvs. det är fritt fram att kopiera, remixa och princip göra vad du vill (även kommersiellt), så länge du ger attribut till källan (dvs. anger namn på källan eller länkar till den).

”Flygkraschen i Norrtelje” – Tors version (pdf | txt)

”Flygkraschen i Norrtelje” – Olofs version (pdf | txt)

”Flygkraschen i Norrtelje” – Olofs remix av Tors text (pdf | txt)

”Flygkraschen i Norrtelje” – Tors remix av Olofs text (pdf | txt)

”Flygkraschen i Norrtälje” – Ahrvids version (pdf | txt)

En intressant observation jag gjorde när jag läste igenom alla fyra novellerna, några dagar efter att helgen var över, var att de båda remix-versionerna överträffade sina original. Vad tycker du?

Nedan ett par bilder på försökskaninerna Olof & Tor, i deras respektive miljö:

Uppdatering: Ahrvid Engholm som kommenterat detta inlägg livligt, har skrivit sin version av ”Flygkraschen i Norrtälje”. Återfinns i listan ovan!

Taggar: skrivande, creativecommons, remixkultur