Bloggångest

09 januari 2010

Senaste tiden har jag allt oftare känt av något jag skulle kalla bloggångest. Jag ska försöka beskriva känslan.

Massor av saker sker omkring en, man följer med så gott man kan. Man funderar på ett blogginlägg att skriva, lägger in det i bakhuvudet i väntan på en ledig stund och tillräckligt med inspirationsenergi för att plita ned tankegången.

Men så dyker något nytt ämne upp så innan man ens hunnit med det föregående inlägget är tankarna kring något annat.

Eller så läser man blogginlägg som redan uttrycker det man känner, och tycker att ”vad är det för mening att jag också uttrycker mig? Det har redan sagts, jag har inget att tillföra”.

Här är saker jag velat skriva om senaste veckan eller så, som bara inte blivit av:

Det är som om man inte kan andas, för man andas för fort (hyperventilation?). Jag försöker fundera på vad som kan göras åt saken, ingenjörsorienterad som jag är, och kommer fram till några grejer:

  1. Det går inte att skriva inlägg om allt som händer; informationsflödet är för stort
  2. Det är OK att missa vissa frågor, någon annan tar vid och fyller i
  3. Ett kort inlägg är bättre än inget långt inlägg
  4. Att ta initiativ och vara positiv är långt roligare än att hela tiden reagera och skrika i efterhand (kallas detta att vara proaktiv istället för att vara reaktiv?)

Att inte skriva något, bygger på pressen att skriva, en ond cirkel skapas. Leffelini tipsade mig om att skriva utifrån eget perspektiv, att skriva för mig själv som publik, även om det som skrivs känns insignifikant i det större skeendet, och det är det jag försökt göra ovan.

Taggar: ,


%d bloggare gillar detta: