Ett skrivarexperiment

Jag och min kompis Tor genomförde i höstas ett skrivarexperiment. Det gick ut på att öva på att skriva litterärt – en kortnovell helt enkelt.

Hela experimentet utmynnade i en skrivarhelg, där själva texterna togs fram och bearbetades. Innan dess hade vi två veckors förberedelse. Förberedelseveckorna genomfördes hemmavid, medan textframtagning gjordes på ett hotell. Här är receptet:

Vecka ett – dramaturgiskelett

Vi utgick från en idé tagen ur luften – ”Flygkrasch i Norrtelje”.  Denna idé skulle det sedan vävas en berättelse omkring, genom att fylla i följande ”skelett”:

Grundelement:

  • Protagonist (hjälte):
  • Antagonist (motståndare):
  • Konflikt (vad de är oense om):
  • Situation (miljö, tid etc.):

Viktiga tidpunkter:

  • Introduktion (första händelsen i berättelsen):
  • Presentation (visa vem protagonist+antagonist är):
  • PONR (Point of no return; när hjälten ”vågar ta det riskabla steget”):
  • Utveckling (mellanhändelser, för att föra vidare & fylla ut berättelsen):
  • Dödläge (när något tragiskt drabbar protagonisten, t.ex. hens bästa vän eller något dör):
  • Klimax (slutstrid och konfliktens upplösning):
  • Avslutning (eventuellt käck slutkläm/twist på slutet):
Första veckan gick alltså ut på att vi, var för sig, fyllde i ovanstående schema. Vid veckans slut, skickade vi varandra skeletten via mail, och via telefon kommenterade vi varandras skelett. Fanns det uppenbara svagheter t.ex., i tidsutvecklingen eller något motsägelsefullt i händelseförloppet?

Vecka två: karaktärer och perspektiv

Under vecka två utvecklade vi var för sig en mera ingående beskrivning av protagonist och antagonist. Alltså lite om bakgrund, vanliga & udda beteenden, fobier och annat som påverkar deras roll i berättelsen. Dessutom bestämde vi vilket perspektiv – jag eller dom, och tidsmässigt (dåtid eller nutid?).
Återigen mailade vi dokument till varandra vid veckans slut, och konfererade/kommenterade varandras idéer.

Helgsammankomst: texter och redigering

Till slut var det dags för själva skrivandet av berättelserna. Vid det laget hade bådas berättelser hoppat runt lite i struktur (jag minns knappt vad jag började med). När det gällde själva de två skrivardagarna, hade vi ett tämligen uppstyrt arbetsschema:
I stort delade vi upp dagarna i en skrivardag och en remixdag.

DAG 1 – lördag – brödtextdagen

Vi använde oss av ”tomattekniken” (The Pomodoro Technique). Dvs. jobbade i 25 minuter, tog paus i fem minuter, upprepade fyra gånger, ta paus 15-30 minuter. På så sätt delas arbetsdagen upp i tvåtimmars-perioder som är sönderdelade i lagom långa pass för att klara av att jobba koncentrerat en hel dag.

Lördagens första tomat gick åt att dela upp den andres berättelse i naturliga ”scener”. Sex scener bestämdes, eftersom det passade in på antalet tomater över lördagen.

Därefter hade vi en tomat per scen. Detta var en jätteviktig idé har vi kommit fram till i efterhand. Eftersom vi använde bara en tomat per scen, fastnade vi aldrig i något. Om man inte blev ”klar” med en scen, fick man lämna den, och ta nästa under nästa tomat.

Var fjärde tomat, alltså sista tomaten innan lite längre paus, var en så kallad ”kritiktomat”. Den gick ut på att vi skrev ut (vi tog med min skrivare till platsen) texterna, och under en kvart läste/kritiserade den andres text. Därefter använde vi de resterande 10 minuterna åt fem minuters diskussion vardera av den kritik som kommit upp.

Så här såg alltså hela lördagsschemat ut:

  • Tomat 0: Scenindelning av den andres berättelse.
  • Tomat 1: Scen 1
  • Tomat 2: Scen 2
  • Tomat 3: Scen 3
  • Tomat 4: Kritik = 15 min enskilt + 2×5 min gemensam diskussion.
  • [PAUS]
  • Tomat 5: Scen 4
  • Tomat 6: Scen 5
  • Tomat 7: Scen 6
  • Tomat 8: Kritik.
  • [PAUS]
  • Tomat 9: Redigering av scen 1-6 genom att ta hänsyn till kritiken
  • Tomat 10: Samma som 9.

Här är lite mera ingående hur vi kritiserade varandras texter under kritiktomaterna. Vi delade upp kritiken i stort (makro) och smått (mikro):

Makro:

  • Förståelse (är det svårt att förstå vad som händer?)
  • Tempo (växlar tempot lagom, andningspauser, högtempo?)
  • Trovärdighet (logiska luckor? konstigheter?)
  • Dialog (funkar den givet de roller personerna har?)

Mikro:

  • Stavfel
  • Grammatik
  • Upprepningar (av ord, fraser)
  • Ordval (för konstlat?)
  • Styckesindelning (ren formgivning alltså)

DAG 2 – söndag – remixdagen

Dag två gick i remixens tecken. Vi tog helt enkelt varandras texter, och gjorde de modifikationer vi ville!

De första tre tomaterna användes till att remixa. Därefter hade vi en kritiktomat. Efter detta fick vi ”tillbaka” våra berättelser och gjorde lite efterputstning, i två-tre tomater.

Vi avslutade söndagen med utvärdering och dokumentation. (Dokumentationen ligger till grund för detta blogginlägg.)

Fyra resultattexter

Som framgår av ovanstånde blev totalt fyra olika texter formulerade utav detta experiment. Jag och Tor släpper härmed dessa texter under CC_BY_SA-licens, dvs. det är fritt fram att kopiera, remixa och princip göra vad du vill (även kommersiellt), så länge du ger attribut till källan (dvs. anger namn på källan eller länkar till den).

”Flygkraschen i Norrtelje” – Tors version (pdf | txt)

”Flygkraschen i Norrtelje” – Olofs version (pdf | txt)

”Flygkraschen i Norrtelje” – Olofs remix av Tors text (pdf | txt)

”Flygkraschen i Norrtelje” – Tors remix av Olofs text (pdf | txt)

”Flygkraschen i Norrtälje” – Ahrvids version (pdf | txt)

En intressant observation jag gjorde när jag läste igenom alla fyra novellerna, några dagar efter att helgen var över, var att de båda remix-versionerna överträffade sina original. Vad tycker du?

Nedan ett par bilder på försökskaninerna Olof & Tor, i deras respektive miljö:

Uppdatering: Ahrvid Engholm som kommenterat detta inlägg livligt, har skrivit sin version av ”Flygkraschen i Norrtälje”. Återfinns i listan ovan!

Taggar: , ,

17 kommentarer till Ett skrivarexperiment

  1. Ahrvid Engholm skriver:

    (Dessa novellkommentarer har också stått på skrivarlistan SKRIVA, http://www.skriva.bravewriting.com för mer info. Det är ganska spontana, inte för långa, kommentarer om de fyra novelltexterna. –AE)

    Tors version:
    ”Planet började sakta fyllas på av uttråkade resenärer. En storväxt muskulös man med korpsvart hår och klarblå ögon hade varit en av de första att gå ombord. Nu satt han vid ett korridorssäte och sökte ögonkontakt med övriga passagerare. De flesta tittade snabbt bort när de såg hans rovdjursblick. Mannens namn var Konrad Maxmillian och han var civilklädd säkerhetsvakt på planet. Liksom övriga passagerare hade han varit tvungen att passera säkerhetskontrollen för att stiga ombord, och genom den kunde han inte ta med sig något vapen. Konrad hade förberett sig för detta.”
    Känns inte som en stilistiskt klockren inledning. Litet stelt. Kanske beroende på att skrivsättet (som beskrivits i Olofs blog – se länk i tidigare postningar) var mycket inriktat på formalia och strutur. T ex ”En storväxt muskulös man med korpsvart hår och klarblå ögon” låter som kopierat från en ”data sheet” om personen. Och sedan kommer uppgifterna en och en, från samma ”data sheet”: karaktär, namn, yrke… Senare får vi t o m veta hans tandstatus och hårfärg – nej förresten, det är en ANNAN person. (Det blir inte helt tydligt i texten!)

    ”Rökmoln virvlade runt ovanför vingarna, uppenbarligen utan att påverkas av att planet rörde sig framåt med en hastighet av hundratals kilometer i timmen.”
    Det går ju att ta reda på exakt hur snabbt ett passagerarplan flyger. Om jag inte tar fel, 5-600 km/h om det är propellerdrivet, litet snabbare om det är turboprop, 900-1000 km om det är jet.

    ”‘De sa att jag var paranoid. Vem fan skulle kalla mig paranoid nu?’ sa han tyst till passageraren i sätet bredvid”
    Första och enda repliken, och den blir ganska så krystad.
    Varför behöver han förresten ett svärd? Är han säkerhetsvakt bör han ha tillstånd att ha pistol med sig och det vore ett vapen som är mycket användbarare.

    ”Konrads såg som sin plikt att skydda planet”
    Jo, allt annat vore tjänstefel – han var ju säkerhetsvakt, fick vi veta redan i början!
    Novellen har en intressant idé, men stilistiken är alldeles för stel. Närvarokänslan är ganska låg.

    Jag tar mig nu an Olofs Remix av samma text:
    ”Istället möttes Konrad av ett brett leende med gula ruttnande tänder.”
    Här blir det tydligare vem som har tandstatusen som beskrivs.

    ”Den skallige mäklaren i sätet bredvid försökte utan framgång starta en konversation med Konrad. Ett syskonpar i närheten kivades ljudligt med varandra. Konrad klassificerade detta som irrelevanta distraktionsmoment.”
    Sådant ger litet mer närvarokänsla (men inte mycket).
    Jag noterar att texten fick mycket ”hade”-former, vilket indikerar att det finns en hel del bakgrundsinfo som måste pressas in. Texten skulle tjäna på att förlängas, och därmed kunde man plocka in mer som ger närvarokänsla.

    Olofs version:
    Inledningen, med en del dialog, är mindre stel.
    Jag får inte klart för mig varför Marie absolut inte vill besöka terrariet, medan Per absolut vill det…
    Sedan får vi veta att det bara var en dröm. Nice show.
    Jag tycker det blir litet rörigt sedan, med många personer inblandade.

    ”Sedan tog hon upp sin mobil och ringde sin bror.”
    Jag är tveksam om mobiler fungerar i flygplan, och om de fungerar torde det bara vara på låg höjd nära landning och start. Två problem: plan är helt av metall och nästan som en Faradays bur som hindrar signaler (iofs finns fönsteröppningar, men här är det i en helt innesluten toalett!). Dessutom: på höjd kommer mobiler att förvirras av att de upptäcker flera basstationer.

    ”Kraschen i Norrtälje förblev ett mysterium trots att charterbolaget spenderade stora delar av sin årsbudget på att ta reda på vad som hänt.”
    Flygkrascher utreds väl av en statlig haverikommission (som är skattefinansierad). Flygbolaget betalar det inte (men man kan råka ut för andra kostnader, t ex skadestånd om man varit försumliga).
    Den här novellen hade bättre närvarokänsla och en mer utvecklingsbar idé. Idén om att börja i en dröm och att långsamt introducera en huvudperson som har (tydligen) psykiska problem, var ganska intressant.
    Var det en överenskommelse om att det skulle vara monster eller konstiga djur inblandade i flygkraschen?

    Äsch, det är lika bra att jag kommenterar Tors remix av Olofs novell också (å andra sidan blir få av mina kommentarer så oerhört långa eller djuplodande):
    Tors version av dialogen med femåringen tycker jag gör saker tydligare.
    Ö h t tycker jag att Tors dialog är litet tydligare än Olofs (ytligt intryck, utan att ha detaljstuderat dialogerna), vilket är notabelt med tanke på att Tor i sin egen novell knappt hade någon dialog alls.

    Detta var bara några korta, spontana synpunkter, utan att ha läst texterna mer än en gång vardera och jag har bara noterat några saker (ibland småsaker) jag fäste mig vid.
    Olofs novellidé funkade bäst. Tors dialog funkade bäst i remixen av Olofs novell. Tors stilistik i den egna novellen var ganska stel.
    Intressant experiment.
    Om jag fick titeln ”Flygkraschen i Norrtelje” att skriva en novell om, skulle jag göra på ett helt annat sätt. En flygkrasch är deprimerande: alla dör. Eftersom jag gillar positiva slut, skulle jag istället låta novellen utspela sig *efter* kraschen, och då med en kraschutredare som huvudperson. Handlingen skulle gå ut på att ta reda på varför kraschen inträffade, och att finna det svaret skulle på sätt och vis bli ett optimistiskt slut. (Men det skulle krävas en hel del tankemöda att hitta på en kraschorsak som skulle funka och vara en smula intressant!)
    Den som har lust kan gå till Olofs blog (olofb.wordpress.com) läsa vad de har skrivit och om inspiration infaller skriva en egen novell på ämnet ”Flygkraschen i Norrtelje”! (Jag lovar att tänka på saken, men det är inte säkert att jag kommer på den där idén som funkar. Vi får se.)
    Intressant skrivarexperiment i alla fall! Som en skrivarskola i miniatyr.

    –Ahrvid

    Ps. När jag var liten kraschade ett flygplan i Kälvesta, nära Hässelby där jag bodde. Det var en Vickers Viscount som fått svår nedisning på inflygning mot Bromma. Alla ombord dog inkl den internationellt kände svenske bordtennisspelaren Hans Alsér. Jag var där dagen efter och såg kraschplatsen (som var en bilparkering). Deprimerande. Nedisning är ett svårt problem för flyget. Det var också problemet vid ”Miraklet i Gottröra”, där dock alla ombord överlevde.

  2. Olofb skriver:

    Många tack för kritiken Ahrvid! Fler kommentarer inbakade nedan.


    Ahrvid:
    Tors version:
    ”Planet började sakta fyllas på av uttråkade resenärer. En storväxt muskulös man med korpsvart hår och klarblå ögon hade varit en av de första att gå ombord. Nu satt han vid ett korridorssäte och sökte ögonkontakt med övriga passagerare. De flesta tittade snabbt bort när de såg hans rovdjursblick. Mannens namn var Konrad Maxmillian och han var civilklädd säkerhetsvakt på planet. Liksom övriga passagerare hade han varit tvungen att passera säkerhetskontrollen för att stiga ombord, och genom den kunde han inte ta med sig något vapen. Konrad hade förberett sig för detta.”
    Känns inte som en stilistiskt klockren inledning. Litet stelt. Kanske beroende på att skrivsättet (som beskrivits i Olofs blog – se länk i tidigare postningar) var mycket inriktat på formalia och strutur. T ex ”En storväxt muskulös man med korpsvart hår och klarblå ögon” låter som kopierat från en ”data sheet” om personen. Och sedan kommer uppgifterna en och en, från samma ”data sheet”: karaktär, namn, yrke… Senare får vi t o m veta hans tandstatus och hårfärg – nej förresten, det är en ANNAN person. (Det blir inte helt tydligt i texten!)

    ”Rökmoln virvlade runt ovanför vingarna, uppenbarligen utan att påverkas av att planet rörde sig framåt med en hastighet av hundratals kilometer i timmen.”
    Det går ju att ta reda på exakt hur snabbt ett passagerarplan flyger. Om jag inte tar fel, 5-600 km/h om det är propellerdrivet, litet snabbare om det är turboprop, 900-1000 km om det är jet.

    ”‘De sa att jag var paranoid. Vem fan skulle kalla mig paranoid nu?’ sa han tyst till passageraren i sätet bredvid”
    Första och enda repliken, och den blir ganska så krystad.
    Varför behöver han förresten ett svärd? Är han säkerhetsvakt bör han ha tillstånd att ha pistol med sig och det vore ett vapen som är mycket användbarare.

    ”Konrads såg som sin plikt att skydda planet”
    Jo, allt annat vore tjänstefel – han var ju säkerhetsvakt, fick vi veta redan i början!
    Novellen har en intressant idé, men stilistiken är alldeles för stel. Närvarokänslan är ganska låg.

    Jag tar mig nu an Olofs Remix av samma text:
    ”Istället möttes Konrad av ett brett leende med gula ruttnande tänder.”
    Här blir det tydligare vem som har tandstatusen som beskrivs.

    ”Den skallige mäklaren i sätet bredvid försökte utan framgång starta en konversation med Konrad. Ett syskonpar i närheten kivades ljudligt med varandra. Konrad klassificerade detta som irrelevanta distraktionsmoment.”
    Sådant ger litet mer närvarokänsla (men inte mycket).
    Jag noterar att texten fick mycket ”hade”-former, vilket indikerar att det finns en hel del bakgrundsinfo som måste pressas in. Texten skulle tjäna på att förlängas, och därmed kunde man plocka in mer som ger närvarokänsla.

    Olofs version:
    Inledningen, med en del dialog, är mindre stel.
    Jag får inte klart för mig varför Marie absolut inte vill besöka terrariet, medan Per absolut vill det…
    Sedan får vi veta att det bara var en dröm. Nice show.
    Jag tycker det blir litet rörigt sedan, med många personer inblandade.

    ”Sedan tog hon upp sin mobil och ringde sin bror.”
    Jag är tveksam om mobiler fungerar i flygplan, och om de fungerar torde det bara vara på låg höjd nära landning och start. Två problem: plan är helt av metall och nästan som en Faradays bur som hindrar signaler (iofs finns fönsteröppningar, men här är det i en helt innesluten toalett!). Dessutom: på höjd kommer mobiler att förvirras av att de upptäcker flera basstationer.

    ”Kraschen i Norrtälje förblev ett mysterium trots att charterbolaget spenderade stora delar av sin årsbudget på att ta reda på vad som hänt.”
    Flygkrascher utreds väl av en statlig haverikommission (som är skattefinansierad). Flygbolaget betalar det inte (men man kan råka ut för andra kostnader, t ex skadestånd om man varit försumliga).
    Den här novellen hade bättre närvarokänsla och en mer utvecklingsbar idé. Idén om att börja i en dröm och att långsamt introducera en huvudperson som har (tydligen) psykiska problem, var ganska intressant.
    Var det en överenskommelse om att det skulle vara monster eller konstiga djur inblandade i flygkraschen?

    Nej


    Äsch, det är lika bra att jag kommenterar Tors remix av Olofs novell också (å andra sidan blir få av mina kommentarer så oerhört långa eller djuplodande):
    Tors version av dialogen med femåringen tycker jag gör saker tydligare.
    Ö h t tycker jag att Tors dialog är litet tydligare än Olofs (ytligt intryck, utan att ha detaljstuderat dialogerna), vilket är notabelt med tanke på att Tor i sin egen novell knappt hade någon dialog alls.

    Detta var bara några korta, spontana synpunkter, utan att ha läst texterna mer än en gång vardera och jag har bara noterat några saker (ibland småsaker) jag fäste mig vid.
    Olofs novellidé funkade bäst. Tors dialog funkade bäst i remixen av Olofs novell. Tors stilistik i den egna novellen var ganska stel.
    Intressant experiment.
    Om jag fick titeln ”Flygkraschen i Norrtelje” att skriva en novell om, skulle jag göra på ett helt annat sätt. En flygkrasch är deprimerande: alla dör. Eftersom jag gillar positiva slut, skulle jag istället låta novellen utspela sig *efter* kraschen, och då med en

    Efter-kraschen-scenarion var jag inne på länge under första veckan.


    kraschutredare som huvudperson. Handlingen skulle gå ut på att ta reda
    på varför kraschen inträffade, och att finna det svaret skulle på sätt
    och vis bli ett optimistiskt slut. (Men det skulle krävas en hel del
    tankemöda att hitta på en kraschorsak som skulle funka och vara en
    smula intressant!)
    Den som har lust kan gå till Olofs blog (olofb.wordpress.com) läsa vad de har skrivit och om inspiration infaller skriva en egen novell på ämnet ”Flygkraschen i Norrtelje”! (Jag lovar att tänka på saken, men det är inte säkert att jag kommer på den där idén som funkar. Vi får se.)
    Intressant skrivarexperiment i alla fall! Som en skrivarskola i miniatyr.

    Tack! Jag hoppas det kan inspirera andra att apa-efter/remixa.


    Ps. När jag var liten kraschade ett flygplan i Kälvesta, nära Hässelby där jag bodde. Det var en Vickers Viscount som fått svår nedisning på inflygning mot Bromma. Alla ombord dog inkl den internationellt kände svenske bordtennisspelaren Hans Alsér. Jag var där dagen efter och såg kraschplatsen (som var en bilparkering). Deprimerande. Nedisning är ett svårt problem för flyget. Det var också problemet vid ”Miraklet i Gottröra”, där dock alla ombord överlevde.

    Intressant! Kände inte till någon av dessa trots att jag var
    någorlunda medveten åtminstone -91.

    Kort fråga: skulle du säga, precis som jag kom fram till på slutet av
    blogginlägget, att båda remixarna överträffade sina original? (Läs:
    var mindre dåliga heh)

  3. Ahrvid Engholm skriver:

    Jag: ”Ps. När jag var liten kraschade ett flygplan i Kälvesta, nära Hässelby där jag bodde. Det var en Vickers Viscount som fått svår nedisning på inflygning mot Bromma. Alla ombord dog inkl den internationellt kände svenske bordtennisspelaren Hans Alsér. Jag var där dagen efter och såg kraschplatsen (som var en bilparkering). Deprimerande. Nedisning är ett svårt problem för flyget. Det var också problemet vid ”Miraklet i Gottröra”, där dock alla ombord överlevde.”
    Olof: ”Intressant! Kände inte till någon av dessa trots att jag var någorlunda medveten åtminstone -91.”
    Kraschen i Kälvesta vr på 70-talet. Gottröra bör du dock ha känt till!

    Olof: ”Kort fråga: skulle du säga, precis som jag kom fram till på slutet av blogginlägget, att båda remixarna överträffade sina original? (Läs: var mindre dåliga heh)”
    Tänker… Ja, remixarna var nog bägge bättre. Tor bidrog med bättre dialog till din novell, och du bidrog med mer närvarokänsla till hans novell.
    Men det finns en naturlig förklaring till att en remix kan bli bättre.
    En remix är både en andra titt på en text, samt en titt från en annan persons perspektiv. Då kan man se och åtgärda sådant som inte verkade så bra från början.
    En intressant sak ni kunde prova nästa gång (om ni gör mer) är att envar ger en ram, ett synopsis till en novell, och låter den andre skriva den. Alternativt: tag en egen novell, *berätta* muntligt vad den handlar om, och låt den andre skriva en egen version. Då får man en omskrivning utan att vara bunden till en originaltext.

    –Ahrvid

  4. Olofb skriver:

    En remix är både en andra titt på en text, samt en titt från en annan persons perspektiv. Då kan man se och åtgärda sådant som inte verkade så bra från början.

    Ja det är sant. Fast vi hade kritiserat varandras noveller ganska ingående redan innan vi ”bytte”.

    För mig var det en ögonöppnare – ”min” novell blev markant bättre i Tors tappning, om jag får säga det själv. Och enligt dig och åtminstone en person till gäller detsamma Tors novell, remixen blev bättre.

    Som du kanske gissar spånar jag lite kring begreppet remixkultur – min gissning är att sådan har stor potential att vara ett ekonomiskt och kvalitétshöjande medel för framtida kultur. Iof har alltid kultur varit baserad på tidigare kultur – inget uttryck lever i ett vakuum utan historia, men med sådan här ”grov” remix, ”sampling” eller genetisk mutation om man så vill – får vi en uppsnabbad process.

  5. Mr D skriver:

    Tack Ahrvid för dina kommentarer och speciellt att du satte ord på något jag måste jobba vidare på dvs närvarokänsla. Det är alltså jag som är Tor.

    Jag har för mig att Olof beskrev sitt skrivsätt med att han visualiserade scener i sitt huvud och lät dem utspelas samtidigt som han skrev ner dem. Kanske detta ger bra närvarokänsla? Själv utgick jag nästan uteslutande från ett händelseförlopp och några tematiska ideer, och försökte fylla ut med beskrivningar i efterhand. Detta kanske skapar för mycket distans? En tanke vore att jag försöker härma Olofs sätt att skriva nästa gång.

  6. Ahrvid Engholm skriver:

    Mr D:
    Traditionellt brukar man säga: show, don’t tell. Ungefär: gestalta, referera inte. Det skapar närvarokänsla. Man skriver inte: ”Mannen gick nedför gatan med sin hund.” Hellre något i stil med: ”Hunden gläfste vid mannens sida medan de planlöst vandrade gatan ned, i skenet av…” Inte: ”Mannen var berusad.” Hellre: ”Hans blick var ostadig och han luktade sprit.”
    Personligen tycker jag dock att man då och då skall ”tell” (referera). Det blir långdraget av att enbart gestalta. Det behövs avsnitt där man går snabbare fram också.
    Dialog lättar alltid upp. Det är ett bra sätt att både karaktärisera personer och föra en handling framåt.

    Olof:
    Tja, all kultur bygger på tidigare. Jag är inte säker på att remix ALLTID skapar något bättre, men det måste finnas.

    –Ahrvid

  7. Mr D skriver:

    Ahrvid: Personligen anser jag att nutida fiktion ofta är lite väl inpirerat av filmmediet. Det blir mycket dialog och alldeles för lite utrymme för författerligt berättande. Jag undrar vad du skulle säga om Howards novell Rogues in the House som har beskrivits som ”one of the finest tales of sword and sorcery ever written”. De två inledande styckena är inklistrade nedan.

    At a court festival, Nabonidus, the Red Priest, who was the real ruler of the city, touched Murilo, the young aristocrat, courteously on the arm. Murilo turned to meet the priest’s enigmatic gaze, and to wonder at the hidden meaning therein. No words passed between them, but Nabonidus bowed and handed Murilo a small gold cask. The young nobleman, knowing that Nabonidus did nothing without reason, excused himself at the first opportunity and returned hastily to his chamber. There he opened the cask and found within a human ear, which he recognized by a peculiar scar upon it. He broke into a profuse sweat and was no longer in doubt about the meaning in the Red Priest’s glance.

    But Murilo, for all his scented black curls and foppish apparel was no weakling to bend his neck to the knife without a struggle. He did not know whether Nabonidus was merely playing with him or giving him a chance to go into voluntary exile, but the fact that he was still alive and at liberty proved that he was to be given at least a few hours, probably for meditation. However, he needed no meditation for decision; what he needed was a tool. And Fate furnished that tool, working among the dives and brothels of the squalid quarters even while the young nobleman shivered and pondered in the part of the city occupied by the purple-towered marble and ivory palaces of the aristocracy.

    Hela berättelsen finns att läsa på http://gutenberg.net.au/ebooks06/0600781h.html

  8. Ahrvid Engholm skriver:

    Mr D:
    Jag tycker nog att Howards prosa är litet tunggumpad. Långa meningar, mycket adjektiv, mycket info som pressas in. (Howard var bekant med Lovecraft som också skrev på liknande sätt. Men vi talar om 1930-talet eller så, och då var det ett skrivsätt som var ”inne”.)
    Jag tycker att dialog har en given plats i prosa. Det får inte bli för mycket, men det får inte heller saknas. Dialog är bra för att förklara, föra handling framåt och blir ger naturlig variation i läsandet.
    Ett bra tips för skrivande: variation!
    Blanda gestaltning och referat.
    Blanda berättartext och dialog.
    Blanda korta och långa meningar.

    –Ahrvid

  9. Ahrvid Engholm skriver:

    En liten kommentar. Olof har (jag sade han kunde göra det) lagt upp en version av novellexperimentet som jag skrivit. Dock utan kommentarer. De följer här.
    Jag tyckte Olofs och Tors novellskrivarexperiment lät väldigt intressant. Läste beskrivningarna och novellerna. När jag kommenterade saken sade jag att jag skulle försöka skriva en egen novell på grundidén – men bara om jag fick en bra novellidé.
    Och det dök upp en bra novellidé! Tittade jag ut genom fönstret på nuvarande kalla väderlek dök kompletterande element upp, som passade med novellidén. De olika komponenter i en novell klickade ihop. Jag hade i stort sett hela ”intrigen” (om man kan kalla det så – ungefär hur novellen skulle se ut, i varje fall) klar i tankarna i förväg. För korta noveller är det det normala för mig. Att skriva själva texten blir en förlängning av idén/intrigen/grundstommen. Skrivandet blir formuleringar, stilistik och redigering.
    Jag hade förstås inte tillgång till Olofs och Tors mer detaljerade scheman och detaljer och processer (annat än indirekt i deras texter), så jag har bara utgått från grundidén: ett flygplan skall störta i Norrtälje.
    Jag tror novellidén blev ganska bra (om än den kan finslipas, och jag ser en del ”typos” redan) och den är byggd på en vetenskaplig/teknisk ”twist” (något jag gillar…). Det är dessutom en science fiction-novell, då den utspelas X antal år in i framtiden och gör antaganden om världen som inte finns nu (men verkar realistiska denna vargavinter!).
    Kommentera gärna! En propå: skicka kopia av ev kommentarer till ahrvid@hotmail.com, så jag kan återposta dem på min SKRIVA-lista; det är intressant att lufta kommentarer och kanske få en liten diskussion. Jag kan inte – av okänd teknisk anledning – kopiera kommentarer från denna blog.
    Det vore skoj om fler tar sig an att skriva något novelliknande om en flygolycka i Norrtälje! (Jag har bett folk på SKRIVA att fundera på saken. Får se om någon nappar.)

    –Ahrvid

  10. OlofB skriver:

    Ah! Jag missuppfattade dig på mailinglistan då. Trodde inte texten kring din novell var en kommentar i sig.

  11. OlofB skriver:

    Angående att kopiera text/kommentarer från denna blogg – vad använder du för operativsystem/browser? Jag prövade kopiera både med Win7/FireFox3.5 och Ubuntu9.04/FireFox 3.0 – det funkade där. Det är väldigt intressant för mig att få reda på då jag vill att folk ska kunna kopiera saker från min blogg.

  12. Ahrvid Engholm skriver:

    Till Olof Angående programvara.
    Jag kör Windows XP (SP2, i övrigt obekant distributionsnumrering) och browsern är Explorer 7.0.5703 (längre än så orkade jag inte notera versionsnumreringen…).
    Vet inte om Explorer är idealisk, men på just DENNA hårddisk fanns den redan, och då kör jag den. (If it ain’t broke, don’t fix it, ungefär.) Har kört minst tiotalet olika browsers, inräknat olika versioner, inkl Netscape, Firefox och Opera. Opera är den jag gillat bäst. Men jag gillar inte att ”upp”-datera, byta program, byta OS-version osv. Tar bara tid och ger följdproblem och inlärningskurva för irriterande nya ”finesser” och kommer med alldeles nya buggar osv.

    –Ahrvid

  13. Olofb skriver:

    Kanske Microsoft lagt in ”kopieringsskydd” i sin browser, vad vet jag😉

    De var ju inte främmande för DRM-stöd i WindowsVista.

  14. Ahrvid Engholm skriver:

    Bara en intressant notering om att kopiera text från denna blog: det funkar som sagt inte att välja text med markören och göra kopiera. Men jag upptäckte just att det funkar att välja Explorers kommando ”Markera allt” och då kan man kopiera all text på hela sidan. (Det är långt ifrån idealiskt. Skall man bara ha en viss text, får man redigera bort allt man inte vill ha.)
    Jag lutar åt att oförmågan att selektivt markera text för kopiering är en typisk bugg, i Explorer eller programvaran för blogen.
    DRM är f ö ett djäkla skit. Ett utomstående företags rätt att kontrollera information skall inte sträcka sig in i en privat användares dator! Och DRM kommer aldrig att funka i långa loppet. Folk gör program och verktyg som motverkar DRM, så allt som åstadkoms är en massa irritation och tekniskt strul för användare. Management by unnecessarily fucking up things for no meaningful purpose.

    –Ahrvid

  15. Olof Bjarnason skriver:

    Om det är en bugg i bloggen eller ej kan du avgöra genom att försöka selektera och kopiera text från andra sidor, som svd.se eller någon slumpartad blogg från knuff.se .

    Jag tvivlar på att det är en bugg i wordpress – dels är en av världens mest spridda bloggsystem och dessutom för att det funkar för mig och massor av andra som duplicerat text från min blogg till andra bloggar.

  16. Ahrvid Engholm skriver:

    Jag har inga problem att selektera och kopiera text från andra siter. Så är det en bugg i Explorer är den selektiv. Explorer, liksom WordPress, är förstås bägge extremt vanliga. Men det hindrar inte att bägge kan ha buggar! Buggar brukar vara subtila. Det är förstås inte så att textkopiering ö h t inte fungerar (ett sådant fel skulle ha utrotats redan i alfa-testerna). Utan det blir en bugg som slår till i särskilda situationer.

    –Ahrvid

  17. Olofb skriver:

    Men till skillnad från Explorer är inte WordPress känt för att vara extremt buggigt😉

    Ladda ner Firefox eller Opera så är problemet över.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: