Varför denna ilska?

Bildtack till John Winterbottom

Jag läste min bloggpost från igår, om SvD’s fadäs i rubriksättningen.

Och så funderar jag – vad är det som jag reagerar så starkt på? Är det inte bra att allmänheten kan hjälpa polisen identifiera personer som (verkar) begå brott, fångade på övervakningskameror? Vi vill väl alla stävja brottslighet, och om vi kan hjälpas åt – what’s the problem?

Även om jag tycker att det är problematiskt med alltför stort fokus på brottsutredningar/polisiär funktion i samhället, istället för att fokusera på skola och andra institutioner som är de verkliga brottsförebyggarna (läs gärna mitt inlägg Polis & brott), så är det faktiskt inte de polisstatstendenser som jag (denna gång) tände till på.

Nej, det jag egentligen blev förbannad på, är att det inte sitter i ryggmärgen, det där med att skilja mellan misstänkta och brottslingar. Jag reagerar på att en stor tidning som SvD, som anses tillhöra ”seriös” press här i Sverige, inte reagerar på det. Och för att jag tror detta tyder på att allmänbildningsnivån är väldigt låg kring grundläggande idéer kring maktdelning i samhället. Som vilka institutioner som gör vad, och kanske ännu viktigare varför. Att det är polisens uppgift att utreda brott, men inte sätta etiketten ”brottsling” på människor. ”Brottsling” är en etikett som domstolar kan sätta – ingen annan. Och att den uppdelningen är väldigt viktig för att undvika maktkorruption och ett riktigt överjävligt samhälle. Ett samhälle som verkligen kan tituleras polisstat.

Och då blir min fortsatta tankegång – kan man bli förbannad på att allmänbildningsnivån är låg? Kan man bli arg på ”barn”? Nej, är det självklara svaret. Men jag hade faktiskt hoppats att det så kallade ”etablissemanget” här i Sverige visste bättre – hade en högre allmänbildningsnivå – för det är fanimej deras uppgift. Annars är vi ute på tunn is.

Läs också vad Lars-Erick har att säga om saken. Även farmorgun skriver: ”Polis har bevis – folkbildningen är gravt eftersatt”.