”Jag fick klartecken från åklagaren idag. Eftersom vi har att göra med ett gäng som smugglar knark & barn, och ledaren är känd pedofil med terroristiska tendenser, får vi dra igång avlyssning av hela kvarteret” sade Jonsson.
”Utmärkt jobbat!” svarade Näslund. Han lutade sig tillbaka i sin vida fåtölj och knöt nävarna bakom nacken.
”Ska jag börja direkt?”
”Kör på Jonsson! Det här gör nog susen!”
Jonsson monterade upp avlyssningsutrustningen runtom hela kvarteret. Den kunde inte bara läsa av SMS- och mobilsamtal, utan också internettrafik och mobilpositioner. För säkerhets skull följde han protokollet fullt ut och satte upp varningsskyltarna väl synliga i varje gathörn: ”Kvarteret är avlyssnat”.
Veckorna gick, och Jonsson och hans kollegor scannade igenom ändlösa mängder mejl, sms och mobilrörelser i kvarteret. Märkligt nog snappade de inte upp så mycket intressant som de hade hoppats. Till slut fick Jonsson nog av att läsa ”ses vi ikväll?”, ”glöm inte köpa mjölk” och ”älskar dig”-meddelanden, och begav sig upp till Näslunds kontor igen.
”Det har inte gett ett dyft. Men jag är säker på att de håller till i det där kvarteret!” sade Jonsson.
”Mycket märkligt. Beskriv hur du gjorde.”
”Ja, jag satte upp de vanliga scannrarna, du vet på IP och mobiltrafik. De där som ser ut som små utomhuslampor. Och så satte jag upp varningsskyltarna som vanligt.”
Näslund spärrade upp ögonen och lutade sig fram över kontorsbordet.
”Du satte upp vad för skyltar sade du?”
”Kvarteret-är-avlyssnat-skyltarna. Det ingår ju i det vanliga avlyssningsförarandet. Men det vet väl du?
”Men kära Jonsson, din naive fan, inte ska du väl sätta upp de där tramsiga skyltarna! Det fattar du väl att det första som händer när bovarna läser de där skyltarna är att de börjar gå runt avlyssningsapparaturen!”
”Men det står ju att vi ska göra så i lagen!”
”Ja, fråga inte mig hur politikerna tänkte när de skrev de där lagarna.”
Byt nu ut skyltarna ”Kvarteret är avlyssnat” mot datalagringsdirektivet. För vad är datalagringsdirektivet mera än en stor fet varningsskylt till alla brottslingar: ”Ni är övervakade”, tillsammans med beskrivning av hur de är övervakade, rent tekniskt? Alltså tillräckligt med instruktioner för att komma runt avlyssningen/övervakningen?
Taggar: 1984, asksamhället, bodströmsamhället, övervakning, övervakningssamhället, informationspolitik, datalagringsdirektivet
Besök bloggosfären!
OlofB[eta] 
Skönt att notera att din hjärna inte förslöats av sommarvärmen. Här uppe i övre norrlands kustland är det så varmt att man inget orkar.
Varken tänka eller arbeta vare sig prakiskt eller teoretiskt.
Betr din text.
Frågan är alltså vad politikerna egentligen avser med DLD (o likn)?
Jag får misstanken att de är ute efter att tämja oss vanliga människor, att få oss frivilligt begränsa debatt och att inte komma med kritiska synpunkter. Att få oss bli rädda.
En otäck konspirationsteori. Kanske. Men eftersom DLD inte kommer att funka enl de officiella skälen så…
LE. Med en nypa grovsalt:
Som jag tänkte efter jag skrivit inlägget så kan man se Bodström (som är DLDs ”farsa”) som en tvättäkta sosse på så sätt att han verkligen står upp för de allra svagaste. I detta fall de korkade kriminella — för en konsekvens av datalagringsdirektivet är ett utvecklingstryck på verktyg för att dölja/kryptera sin kommunikation på nätet, dvs. göra det nästintill omöjligt för polis & dyligt att fullfölja sina uppdrag vad gäller brott på nätet, i långt större utsträckning än tidigare.
Hur då? Jo för att dölja sig på nätet är något som brukade vara avancerat och därmed satta en relativt hög tröskel för vem som kunde genomföra det. Men med enkla verktyg för att göra detta (som tagits fram pga. det politiskt forcerade behovet), klarar även de dumma brottslingarna av det.
Voila! Stöd till de allra svagaste.
Dvs. DLD som ett sosseverktyg (svalt av alltför många andra i riksdagen) till stöd för de mest korkade kriminella.
(Men för att hålla oss andra på mattan.)