Malmström är snäll men naiv

Jag läser i SvD att våran relativt nye EU-polis-kommissionär vill införa vad hon kallar ett ”barnporrfilter” på EU-nivå.

Jag vill börja med att förklara hur ett sådant här filter fungerar, så att vi vet vad vi diskuterar allihop.

Ett filter av detta slag fungerar som så att en lista av URL:er (hemsidor) inte blir synliga för din internetleverantör, eller åtminstone inte slutkunden. Se bild.

Vem som ska bestämma vilka hemsidor denna lista ska innehålla vet jag inte.

Sådana här filter används t.ex. i frivilliga avtal med Svenska internetleverantörer – ett samarbete med Thomas Bodströms flaggskeppsorganisation ECPAT (han har varit ordförande i alla fall; vet inte om han är det längre).

Problemet med den här typen av ”enkla åtgärder” är att de inte fungerar, hur mycket än Cecilia Malmström önskar att de gör det. Cecilia har för övrigt bytt namn till Censilia* i bloggosfären.

Varför fungerar inte filtrering? Jo för att, som du kanske kunde gissa, så finns det sätt att gå runt URL-baserade filter. Och det är inte ens speciellt svårt – och det blir allt lättare ju mer man tvingar sådana här saker under jorden. Läs t.ex. Jacob Halléns inlägg om saken. En konsekvens Cecilia Malmström och hennes påhejare kanske behöver fundera lite kring innan de tvingar på alla medborgare..?

Precis som Kalle Vedin tror jag inte Cecilia Malmström vill något ont. Hon är säkert snäll och vill väl – det är bara en smula naivt att tro att detta hjälper mer än det stjälper.

Min uppmaning till Cecilia Malmström och hennes medhjälpare blir att läsa vad MOGiS, en tysk organisation vars medlemmarna blivit utsatta för övergrepp när de var barn, har att säga om förslaget. Min översättning följer:

• Fas I: Inför blockering av internet med målet att förhindra spridning av bilder och annat information som föreställer övergrepp på barn. Systemet kallas CSAADF (Child Sexual Abuse Anti Distribution Filter).
• Fas II: Analys av siter och identifikation av juridiska element i affärsmodellerna, för att på så sätt förstöra möjligheterna till ekonomisk vinning.
• Fas III: Undersök människorna som tjänar pengar på att distribuera sådan här information.

Den här planen saknar något väsentligt. Eftersom det är först i Fas III som vi ser att någon letar upp de kriminella som distribuerar det här materialet. Det som saknas helt i denna plan är ”att hjälpa barnen fly från den övergreppssituation de befinner sig i”, något vi anser borde vara Fas I. Om det verkligen finns en marknad (dvs. att pengar byter ägare) för materialet skulle en effektiv metod vara att ”fånga de kriminella genom att följa pengarna”.

Det finns alltså kända metoder för att komma åt den verkliga brottsligheten bakom detta – varför inte utnyttja den kunskapen?

* Läs hur man köper T-Shirts hos satmaran

Taggar: politik, informationspolitik, censilia, cecilia malmström