ag funderar på den paradigm som alltmera tagit över det kommersiella ”tänket” senaste decenniet eller så. Just det. Reklamen.
Någon gång på nittio-talet tyckte jag att jag var förutseende när jag till en kompis sade ”I framtiden kommer man att få betala pengar för att slippa reklam”. Med Spotifys Premium-abonnemang är det exakt vad som gäller. Säkert har det hänt tidigare, men det är ett konkret och bra exempel att ta till nu.
Låt mig filosofera lite – eller spekulera som jag tycker är ett mera passande ord.
Framöver ser jag en alltmera reklambaserad ekonomi; kanske kommer man att kunna ”sälja” en del av en lägenhetsvägg för att sätta upp reklamskärmar (tänk papperstunna dukar). Givetvis kommer det finnas strikta avtalsregler som säger att man inte får ställa saker i vägen för skärmen etc. Det kan liknas vid Spotifys teknik som jag upptäckte häromdagen – om man skruvar ned volym när ett reklaminslag spelas upp, pausas helt enkelt inslaget. No way are you going to miss this ad! Jag höll på att bli tokig när jag mute:ade, väntade ett par minuter, och till min förvåning var samma reklaminslag igång fortfarande!
Kan vi se en klassklyfta växa fram här..? Rika människor kan betala sig bort ifrån ”reklamfloden”? Fattiga får sälja ytor i lägenhet, bil etc. för att få en drägligare (?) tillvaro? Kanske tatueringar med företagsloggor?
En väsentlig fråga företag och organisationer säkert ställer sig dagligen är hur mycket reklam är värt. Om våran tillvaro fylls alltmer med reklam i alla dess former, TV, webbsidesrektanglar, ljudsnuttar, planscher, länkar i våra webbmail och så vidare, degraderas inte den psykologiska mottagligheten för ännu en produkt? Too much information, som The Police sjöng.
Några tankar i utveckling.
Taggar: reklam, marknadsföring, spotify, samhälle