Att adoptera en sosse

07 april 2010

På uppmaning av @Intensifier kommer jag att adoptera en sosse i Göteborgstrakten. Hen kommer med all säkerhet in i riksdagen i höst. Det är allt jag säger om personen ifråga för stunden. Kanske skulle jag skriva blogginlägg då och då om progress 🙂

#wordness till Kullenberg! Nu ska det snackas integritet, övervakning & demokrati!

Taggar: , , , , ,


Ännu ett ”missförstånd”..

26 februari 2010

Uppdatering: Leo upplyser mig om att artikeln jag skriver om har inte mindre än två år på nacken. 🙂 Jag fick av någon anledning för mig att den var tämligen dagsfärsk. Iof är det fortfarande ett aktuellt ämne (ACTA)..

Varför blir jag inte förvånad när jag läser följande i Expressens nätupplaga:

Förslaget har kritiserats för att innebära att internetleverantörerna ges en allmän övervakningsskyldighet, en roll som myndighetsutövare eller ”internetpoliser” (Sigfrid med flera 3/1). Denna uppfattning bygger på ett missförstånd*.

/Cecilia Renfors

/Johan Axham

Läs gärna mitt inläggDärför måste Henrik Pontén ge sig” för att radera ut alla ”missförstånd”. Kanske speciellt viktigt för Cecilia Renfors & co?

*I FRA-debatten blev motståndarna vid upprepade tillfällen anklagade för att ha ”missförstått”. Deja Vu..

Taggar: , , ,


Därför måste Henrik Pontén ge sig

21 februari 2010

Jag vill försöka förklara min syn på varför illegal fildelning enligt mig måste bli laglig.

Som jag förklarat tidigare handlar det om en avvägning mellan två intressen – rätten till förtrolig kommunikation, en grundläggande rättighet i varje demokratiskt samhälle, och upphovsrättsindustrins vilja att begränsa privatpersoners kopiering av information.

Många har redan kommenterat detta utspel från Sonys lobbyorganisation Antipiratbyrån.

Jag vill förklara det från ett praktiskt-tekniskt perspektiv. Hur fildelning fungerar helt enkelt.

Så jag ritade ett par bilder över hur det egentligen går till när Anna skickar en fil till Göran.

Det som egentligen händer när Anna skickar en fil till Göran, t.ex. via MSN, är att information sänds via ett antal servrar och annan nätverksutrustning, hela vägen till Görans dator.

Server 1 motsvarar alltså datorn som tillhör Annas internetleverantör, den första på resan.

Server N motsvarar alltså datorn som tillhör Görans internetleverantör, sista datorn innan målet. På vägen har ett flertal servrar varit inblandade, sannolikt från flera olika internetleverantörer och möjligen också universitet, privatpersoner och företag, allt beroende på hur internet ”gissar” att informationspaketen levereras snabbast just för stunden*.

Den information som en digital fil motsvarar, är bara en serie ettor och nollor. Alltså den minsta beståndsdel en dator ”förstår”.

Oavsett om Anna skickar en musikfil i mp3-format eller en textfil innehållande ett kärleksbrev, är det bara en serie ettor och nollor som praktiskt sänds över nätet.

I och med att fildelning idag är illegalt, kan man fråga sig hur detta ”brott” ska beivras. Som vi ser ovan är fildelning ingenting annat än kopiering av information. Och det går inte att särskilja vilken information som skickas, utan att ”titta inuti”.

Enda sättet att göra detta är att låta någon av Server 1 till N genomföra en kontroll av filinnehåll.

Du kanske tänker – men det är inte så farligt? Problemet är att vårat samhälle bygger på principer som icke-övervakad kommunikation mellan privatperson och privatperson. Sådan kommunikation kallas förtrolig kommunikation och är grunden för fri åsiktsbildning – man ska våga tala om sina åsikter i ett fritt, demokratiskt samhälle – utan rädsla för att varken stat eller företagsintressen ”klämmer sig in emellan”.

En annan viktig princip som bryts om fildelning ska beivras är budbärarimmunitet dvs att leverantörer av information inte ska behöva agera poliser. T.ex. ska inte posten ha rätt att genomsöka brev – av precis samma anledning som i förra stycket. Denna princip kallas på fikonspråk ”Mere conduit”.

”Men är inte fildelning stöld!?”. Nej, om du tror att så är fallet tänk då så här: en kaka som stjäls från ett bageri kan inte säljas av bagaren. En fil som kopieras påverkar inte originalet – artisten kan fortfarande sälja exemplar om han/hon vill det. Läs gärna mitt inlägg på ämnet: ”Fildelning är inte stöld, fatta!”.

”Men hur ska de få betalt då?”. Som Emma Opassande skrev kan man nästan bli arg när man hör detta – och anledningen kanske du förstår när du läst denna bloggpost. Att ta ifrån privatpersoner grundläggande civila rättigheter, är i sig förargande. Men när det dessutom finns alternativ, som att spela live, för artister att tjäna pengar på blir det ännu mera allvarligt uttalande.

Dessutom börjar det ploppa upp alternativ för ”crowd-producing” av artister. Som Flattr. Och hjälp för artister som vill ta steget: Xtremecreator. Och författare som redan vågat: Ravenna, Unni Drougge, Anders Widén.

Scaber Nestor tar upp ett citat som jag kopimierar hit:

”Law and order exist for the purpose of establishing justice and when they fail in this purpose they become the dangerously structured dams that block the flow of social progress.

Martin Luther King Jr. 1963

Piratpartiet vill reformera den svenska upphovsrättslagstifningen så att illegal fildelning blir lagligt. Med andra ord – Piratpartiet vill ta bort kopieringsförbudet som finns inskrivet i lagen.

* någon med mer datorkommunikationskompentens än jag får gärna fylla i detaljer här. 🙂

Taggar: , , , , , ,


Veckans mest läsvärda inlägg i FRA-debatten?

11 januari 2010

Vill bara varmt rekommendera dig att läsa Sagor från livbåtens ”Lagen bygger vi tillsammans”. Det tar ett tag att läsa inlägget – men det är en högst välinvesterad stund.

Taggar: , , , ,


Andreas Ekströms inlägg+kommentarsdebatt

10 januari 2010

Jag skulle vilja lyfta fram en kommentar som jag tycker är väldigt viktig ifrån kommentarsdebatten på Sydsvenskanjournalisten Andreas Ekströms lördagsskräll: ”En fråga om demokrati”.

ctail skriver:
9 januari, 2010 kl 17:23 FRA-lagen instiftades ju för att låta FRA signalspana på utländsk trafik. Att undanhålla FRA sin privata kommunikation innebär därmed snarast att man gör FRA en tjänst, genom att självmant filtrera bort sådant som riksdagsmajoriteten redan tydligt uttryckt att FRA inte ska titta på. Det enda man saboterar är den DDR-liknande övervakning som förespråkarna hela tiden hävdat att det inte är fråga om.

ctail har alldeles rätt! Enligt grundlagen har vi i Sverige något som kallas rätten till förtrolig kommunikation (läs Björn Feltens utmärkta inlägg om denna rätt). Det betyder att staten inte har rätt att avläsa våran kommunikation, inte heller kommunikationsmönster (vem som talar med vem), om det inte handlar om väldigt grov brottslighet där de avlyssnade är misstänkta.

Syftet med FRA-lagen har gånggång upprepats ha att göra med ”utländska förhållanden” – inte kommunikation inom Sverige. Är vi redan inne på en mental ”slippery slope” där ute i journalistvärlden?

Om vi likt Peter Sunde föreslår krypterar vår trafik till Danmark via en VPN-tunnel, och sedan därifrån kommunicerar med varandra, bryter vi inte mot någon lag. På riktigt. Det är inte ett brott att kommunicera med Danmark – på vilket sätt man vill.

Snarare hjälper vi FRA genom att göra så, eftersom massor av ”överskottsinformation” inte behöver behandlas i deras datasystem. Det är detta Andreas Ekström inte verkar ha förstått, och det är detta ctail upplyser honom om. Hoppas några där ute kan sprida vidare denna grundläggande information!

En fara som Isak Gerson och Emma opassande lyfter fram är vad som händer när medborgare, för att leva normalt, måste försöka kringgå lagsystemet (som jag dock uppfattar detta tunnelsystem som). Det bildar en spänning mellan medborgare och stat, ett samhälle där vi är misstänkta till vi kan bevisa motsatsen. Det är inte ett samhälle jag vill att mitt barn ska växa upp i.

En person som hjälper människor att kommunicera fritt är min vän xorbot, aka Kalle Vedin. Hans datorer står igång i studenthemmet och skyfflar krypterade paket för att bryta ned de digitala murarna. Hoppas jag kan lära mig tillräckligt av honom för att göra samma sak i framtiden.

Taggar: , , , , , , , , ,


17 december 2009

Har just läst igenom en deprimerande skildring på Elin Grelssons blogg, av hur det gått för fyra ungdomar som deltagit i demonstrationer i Köpenhamn förra veckan. De blev utan mat, toalett och vatten i ett halvdygn, under ett ”administrivt ingripande” av Dansk polis.

Eller vad sägs om den här kommentaren av en anonym:

Anonym sa…

Det gäller ju att inte beblanda sig med fel människor.

Sitter jag och festar med yrkeskriminella och polisen gör ett tillslag så åker jag in, utan att tveka. Så är det med när man demonstrera. Så länge det finns element som bryter emot lagen så finns risken att åka in om man är på fel plats.

Att jämföra festande med ett kriminellt gäng med en demonstration med 100.000 deltagare och några få som kastar flaskor – där 1.000 oskyldiga hamnar i 12 timmars arrest utan mat, vatten eller toalett – är minst sagt problematiskt.

Ser till min glädje att flera piratpartister skriver klokt bland kommentarerna. Bland andra Isak Gerson och Carl Johan Rehbinder:

Isak Gerson sa…

Jag känner att jag missade något. Jag hade inte råd att åka till Köpenhamn. Lite pinsamt för mig som bor i Lund. Men jag ska försöka vara där nästa gång demonstrationsrätten sätts på spel.

Och nej, jag är varken vänster eller anarkist. Jag är liberal. Just därför är demonstrationsrätten och rättssäkerhet så viktigt för mig.

Tantrikblogg sa…

Oj, oj, oj… Fy fan, säger jag bara.

Sånt här gör mig riktigt upprörd.

Men värre än polisens övergrepp är nog idioter som ”Per” och ”Johan Andersson” – nyttiga idioter som är de första att anmäla sig till tjänst i en fascistisk diktatur.

Det är en odiskutabel rättighet i en demokrati att få yttra sig, enskilt eller i grupp, och att delta i politiska/ideologiska demonstrationer av olika slag.

Att polisen arresterar över 900 personer, och sedan i flera timmar praktiserar utstuderad skrämseltaktik mot helt oskyldiga människor, är så upprörande att jag saknar ord.

Hur ska vi kunna känna någon respekt för lag och ordning när de som är satta att upprätthålla lagen i praktiken spottar på den, våldför sig på den?

Det är en skandal, varken mer eller mindre.

Taggar: , , , , , ,


Regelsystem och resurser

24 november 2009

Jag har haft ett slags beta-tanke i några månaders tid; har inte riktigt kunnat sätta ord på tankegångarna. I eftermiddags fick jag åtminstone fram en del av tankarna i konkret form. Det var under en regeldiskussion i den samåkningsgrupp* jag deltar i som jag äntligen kom till klarhet i det följande.

Varje system av regler har en massa egenskaper som tvetydighet, storlek, tydlighet, enkelhet etc. Vi har alla spelat brädspel med enklare eller svårare regler; vissa spelregler bryter så att säga mot sig själva, och detta kan leda till hätsk debatt om hur reglerna ska tolkas.

För varje regelsystem kan man tala om hur komplicerade reglerna är. Om regelsystemet är svårtolkat eller stort så blir det per automatik komplicerat.

I motsatt ringhörna har vi ett regelsystem som är litet och lätt att tolka/tyda. Ett sådant system uppfattar vi som enkelt.

Jag ritade en bild för att illustrera dessa två typer av regelsystem:

Det intressanta är nu konsekvenserna av komplicerade kontra enkla regelsystem. Man kan tänka sig ett antal spelare som följer ett visst regelsystem, vi kan kalla dem aktörer eller helt enkelt spelare. I ett komplicerat regelsystem får resursstarka aktörer en fördel, på så sätt att det krävs resurser (tid, pengar) att över huvud taget överblicka reglerna. Innan ens spelet kan börja, krävs en insats så att säga.

I ett regelsystem som är enkelt, blir oddsen jämnare mellan resursstarka- och svaga spelare, när själva spelet pågår.

Tänk till exempel på hur det kinesiska skrivspråket, det extremt komplicerade teckenspråket, användes av prästerskap och adel (eller vad motsvarande grupper nu kallades) på medeltiden för att bemästra/trycka ned folket. Det krävdes en stor insats att ens förstå teckensystemet och på så sätt ”spela spelet” och hävda sin rätt i olika juridiska/affärsmässiga frågor.

På sätt och vis, om jag drar detta resonemang till sin spets, är det en demokratifråga att lagar och regler är enkla – för att alla ska kunna ta dem till sig och klara av att försvara sig. Alla ska vara lika inför lagen!

Jag väljer att stanna där för dagen men uppmanar läsare att försöka namnge (eller upplysa mig om) denna meme/idé, att enkla regelsystem är mera demokratiska än komplicerade. Något namnförslag?

* Samåkning rekommenderas för övrigt! Socialt, ekonomiskt och miljövänligt i ett!

Taggar: , , , ,


Ny aktör på medborgarrättsscenen..?

24 november 2009

Får tips av Scaber Nestor om DNMR = Den Nya Medborgarrättsrörelsen. Senaste inlägget listar upp namnen på demonstranter som mist sina liv sedan sommarens val i Iran. Jag citerar inlägget:

”Democracy is a fight that has to be won each day, and today that fight is in Iran.”

Jag skulle i och för sig hävda att den kampen pågår överallt alltid; i ditt hem, på ditt jobb, i samhället, natt som dag. Fast det är såklart på långtmera blodigt allvar i Iran än här i trygga (och säkerhetsande) Sverige.

Taggar: , , ,


Riksdagssvar.se: Gruppsvar från sossarna

03 oktober 2009

Jag genomförde idag den tämligen digra uppgiften att lägga upp det gruppsvar farmorgun fått ifrån Sossarna till Riksdagssvar.se. Det var jobbigt för musarm och rygg eftersom det kändes som det aldrig skulle ta slut med peka-klicka-klistra-scrolla! Hur många är s-ledamöterna egentligen?

Det har varit en viss fördröjning – ja faktiskt ända sedan i mars då svaret inkom – på grund av att bloggarna bakom Riksdagssvar.se från början gjorde klart att det var individuella svar som gällde. Inte gruppsvar!

Men eftersom svaren inkommit allmera sällan, argumenterar jag, emma opassande och farmorgun så här: det är bättre att väljare får se att så många riksdagsledamöter ”gömmer sig bakom sitt parti” istället för att ta sitt ansvar och lägga fem minuter på att besvara de grundläggande frågor Riksdagssvar.se ställt dem. (Från övriga bakom Riksdagsvar.se har vi inte fått svar – och eftersom nu FRA-frågan är aktuell igen så vill vi inte vänta längre!)

Så vad har (s) svarat då? Ja de har då inte svarat på de fem ja/nej-frågorna. Istället har de skrivit följande:

Hej! Tack för det mail som du skickat till flera socialdemokratiska riksdagsledamöter.

Vi anser att den signalspaningslag som beslutades av den borgliga majoriteten i riksdagen den 18 juni 2008 är ett hot mot integriteten. Därför kommer vi att riva upp FRA-lagen om vi vinner valet 2010.

Vi vill ha en bred parlamentarisk utredning med uppgift att bedöma behovet av en ny lag utifrån hänsyn till integriteten, effektiviteten och proportionaliteten, med öppenhet, insyn och tid för debatt, då kan vi skapa en lag som skyddar och inte hotar.

Med vänliga hälsningar

Socialdemokraterna (S)var Direkt

riksdagssvar

Bloggvägg om FRA-lagen (tack Calandrella!):

JL, Badlands Hyena, CalandrellaMEGunSBF&THAXEHTIDGCSMMKPASvDKB, DN, Sossar mot Storebror, Gun2, Blå Borgen, Klamberg, Adam, Apelsineld, Josh, Lake, Linander, Tomas sida, Olofb, Scaber Nestor, Stoppa FRA-lagen.nu, Newsmill, Farmorgun i Norrtälje, Mitt i steget, Rick Falkvinge (PP), Mark Klamberg, Mark Klamberg, HAX, HAX, Scaber Nestor, Scaber Nestor, Christian Valtersson, Liberal och långsint…, Niklas Frykman, Sebastian Hallén, Mathias Sundin, opassande, Tankar från rooten, annarkia, SvD, DN, DN, Per pladdrar på, Anders Widén, Sagor från Livbåten, Svensson, projO’s/gothbarbie’s, Seved Monke, Scaber Nestor, XOR, Calandrella2, Scaber Nestor2, Mitt i steget, Farmorgun2

Taggar: , , , , , , , ,


FRA: Känns det igen?

30 augusti 2009

NSAFick via Klambergs blogg ett länktips.

The NSA’s powerful computers became vast storehouses of ”metadata.” They collected the telephone numbers of callers and recipients in the United States, and the time and duration of the calls. They also collected and stored the subject lines of e-mails, the times they were sent, and the addresses of both senders and recipients. By one estimate, the amount of data the NSA could suck up in close to real time was equivalent to one quarter of the entire Encyclopaedia Britannica per second. (The actual content of calls and e-mails was not being monitored as part of this aspect of the program, the sources say.) All this metadata was then sifted by the NSA, using complex algorithms to detect patterns and links that might indicate terrorist activity.

Jag prövar mig på en liten amatöröversättning:

NSA’s kraftfulla datorer blev massiva datalager, innehållande ”trafikdata”. Från telefonsamtal samlades tidpunkt, telefonnummer både från den som ringde samtalet och tog emot, och hur länge samtalen pågick. De samlade och lagrade också ämnesrader ifrån epostmeddelanden, tidpunkterna eposten sändes, och avsändar- och mottagaradresser. En uppskattning gör gällande att mängden data NSA sög i sig, nästan i realtid, motsvarade en fjärdedel av hela den Encyclopaedia Britannica per sekund. (Själva innehållet i telefonsamtal och epostmeddelanden avlyssnades inte i den här delen av programmet, säger våra källor) All denna trafikdata filtrerades sedan av NSA, med hjälp av avancerade algoritmer, för att upptäcka mönster och länkar som kunde tyda på terroristaktivitet.

Läs gärna resten av artikeln (länk är första citatet ovan) som beskriver hur NSA fick tillgång till sådana drakoniska tekniker. Jag tror du kommer att få lite deja-vu-känsla från hur FRA-lagen lirkades igenom här i Sverige. Fast här skedde det öppet..

Taggar: , , , , , ,


%d bloggare gillar detta: