Imorse var jag på ett frukostseminarie med titeln ”Makt och mystik i politiken”. Som inledningstalaren nämnde är båda orden mångtydiga, och i kombination öppnar det för lång diskussion.
Först fick deltagarna kommentera formuleringen ”mäktiga verkställande utskottet” (någon del av socialdemokratiska partiorganisationen) som tydligen är populär i svensk press, enligt en av opinionsforskarna i panelen. Risken är väl att sådana där uttryck blir självuppfyllande profetior: att påstå att de är mäktiga ändrar uppfattningen osv. Vad är hönan och vad är ägget?
Ämnet halkade dock snabbt in på frågan ”Var ligger makten i Sverige?”. Mitt generella intryck av den diskussion säger mig att det är en svår fråga (tack för det uttrycket Staffan ”Svår Fråga” Danielsson) – alla hade olika svar på den.
Men en sak få sade emot var i alla fall att den här ”mystiken” delvis är självförstärkande pga medias behov att krydda en torr och tråkig politik med drama, och då är mystik ett bra verktyg.
En kul anekdot någon drog var att Jan Björklund tydligen genom hela sin karriär letat efter den där ”makten” (i betydelsen platsen där beslut tas): i riksdagsgruppen, i partiledarposten, i regeringsställning osv. Fast aldrig hittat den!
Det är ganska intressant att en sådan PR/lobby/politiknörd/forskningtät grupp som satt både i panel och publik är så oense om ett så viktigt ämne som var makten ”egentligen” ligger – men som jag sade till Niklas Broberg och Markus Berglund innan seminariet gillar jag faktiskt den otydliga makten bättre än den väldigt tydliga. Den tydligaste makten jag känner till är nämligen när all makt ligger hos en viss person eller grupp. Det finns ju namn för sådana system.
Besök bloggosfären!
OlofB[eta] 
Vad har du själv för syn på var makten ligger? (För även om vi inte lever i en diktatur så finns det ju grupperingar som har mer makt än andra.) Fick du någon klarare uppfattning om ditt eget ställningstagande efter seminariet?
Intressant blogg förresten!
/Monica
Tack för din kommentar & fråga!
Jag utgick för tre år sedan ifrån att makten (som jag håller med om är ett svårbestämbart begrepp men någonstans betyder det för mig ”inflytande”/uppmärksamhetsutrymme/tyngd snarare än ”formell” makt/beslutspositioner) utgick ifrån våra folkvalda parlamentariker – alltså riksdagen. Men det har jag bittert fått äta upp sedan dess 🙂
Eftersom Sverige inte har en författningsdomstol (för att skydda grundlagen), och de allra flesta partipolitiker är ”karriärister” – speciellt inom de största partierna – skulle jag säga att mycket beslutsmakt i dagsläget utgår ifrån regering/partikanslier/styrelser. Men regeringen/toppolitik är i sin tur känslig för ”den allmänna opinionen”.
Men vad skapar den allmänna opinionen..? Här tror jag massmedia är oerhört kraftfull. Redaktioner, krönikörer, ”kändisar” osv.
Tyvärr har tredje statsmakten (medierna) kommit i kläm med allt hårdare ekonomiska förutsättningar. Jag anser att de allt mindre sköter sin del av ”samhällskontraktet” (granskning av politiker/myndigheter/företag — dvs. ”makten”) och alltmer desperat försöker sälja lösnummer/annonsutrymme. Ja i princip agera propagandakanaler istället för ettriga murvlar.
Vart hamnar jag då? Vet inte riktigt. Det är svåröverblickbart – men helt klart är en viktig del av makten ”tonen” som media sätter – den världsbild de personer som talar i rutan eller skriver på ledarplats beskriver. För den ligger till grund för ”den stora massans” sätt att se på vad som händer i samhället, och den allmänna opinionen styr regering/toppolitiken.
Lite kort och väldigt förenklat 😉
Intressant. Själv känner jag att stora företag får väldigt mycket inflytande över oss – och medierna. Reklamfinansierade medier kan inte gärna stöta sig med sina annonsörer.
Efter att själv ha halkat in i politiken (som tjänsteman) kan jag med viss uppgivenhet se att det finns ett väldigt litet intresse från mediernas håll att bevaka politk så länge det inte handlar om skandaler. Resultatet blir att invånare och folkvalda (på alla nivårer) hamnar längre och längre ifrån varann.
Internet har väl via fb, bloggar mm blivit ett alternativ till media på sitt sätt. Men det krävs tid, tåladom och viss kunskap om man ska kunna hitta rätt bland allt som skrivs på nätet.
Kom på ett lysande exempel på vad jag skrev ovan: Mölndals centrum! (Har ju bloggat om det också en gång i tiden, men nu får jag avvakta och se vad som händer.)
Men ett beslut om upprustning/ombyggnad av centrum fattades i mitten av 00-talet, Steen & Ström tog fram ett förslag som fick allmänheten att gå i taket dec 2008 (inget kulturhus, minskat bibliotek, stängda ytor kvälls- och nattetid mm). Vi startade till och med ett Mölndalsnätverk för att slippa se centrum förvandlas till enbart shoppingstråk. Media var väldigt ointresserade. De skrev gärna om nybygget, men inte om våra protester (vi fick i o f en intervju i GP men den blev väldigt lamt formulerad i slutändan).
Nu när Steen & Ström hoppat av har det blivit mkt mer publicitet kring det hela. Rätt typiskt.
Asbra exempel med Mölndal centrum. Intressant att media tycker det är något att skriva om först när det är ”dramatik” med i spelet. Återigen är det det här lösnummertänket.. Liksom du tycker jag att bloggar/sociala medier är ett ”alternativ” (jag läser nyheter tillsammans med bloggarna som kommenterar nyheten nuförtiden – och hittar till nyheter mest via knuff.se) men det är fortfarande en hög tröskel, precis som du säger. Det har tagit bokstavligt talat tre år för min del – hur lång tid tar det för någon som inte är så van vi datorer..?
Jag hade faktiskt helt glömt bort lobbyperspektivet i min första kommentar; visst tycker jag det är problematiskt med lobbyism – speciellt om den sker i det fördolda. Sättet att komma runt detta tror jag är transparens och mera transparens. Vi behöver få reda på varifrån politiker ”lobbas”, och alla beroendeställningar (styrelseposter, stora aktieinnehav etc.) skulle vara välgörande att få reda på som medborgare.
Nej, visst är det ett demokratiproblem att det är så svårt att få ordentligt med info via ”vanliga” kanaler. T o m inför valen tycker jag att mediebevakningen är väldigt ensidig och helst koncentrerar på personliga konflikter och chismer. Den som sökte efter saklig information om västra götalandsregionen inför omvalet i maj hade ett tufft jobb:-)
Lobbyismen är väl inte precis ett nytt fenomen, men om alla politiska partier redovisade varifrån de fick bidrag skulle det ju vara lättare att veta varifrån idéerna härstammade.
Om vi säger så här – jag gjorde inte ens ett försök att skaffa mig en helbild inför omvalet.
Tycker också att alla partier ska redovisa sina bidrag (om de är tillräckligt stora i alla fall). Tror att detta är på gång också, efter ”uppläxning” ifrån EU ett antal gånger. Det är väl bara moderaterna som fortfarande styvnackat håller emot?
Förresten, bara för att ta upp något positivt mitt i den allmänt negativa bild vi båda har av politiken i Sverige: Här är en sida för kommunikation mellan medborgare och kommuner jag hittade i somras:
kommkomm.se
Jag använde den för att anmäla ett hål i en trottoar utanför där jag bor. Det hålet var borta en vecka senare, men jag vet inte om det var tack vare min anmälan hos kommkomm dock 🙂
Nej, det var svårt att få någon fart på media inför omvalet. Vi var ute och kampanjade stenhårt hela våren men tidningarna var minst sagt ointresserade av att rapportera (även små lokala medier som man tycker borde tycka det är lite kul med riksdagsledamöter på besök etc).
Men, men, det är väl bara att fortsätta ligga på. Nu har vi ju inget val som jagar oss så vi kan jobba lite mer ordnat under hösten. Känns väldigt skönt. Kunna fokusera på Mölndalsfrågor – vilket är vår lokalavdelnings huvuduppgift. Och jobba mer med kortare arbetstids-frågan.
Måste kolla upp din länk där. Låter spännande.
Och jag tror som du att en större öppenhet om bidragsgivare är på gång – allmänheten vill helt enkelt veta vem de lägger sin röst på. Kanske tack vare nätet så har det blivit mer uppenbart att politik ofta inte handlar om altruism utan att andra (dolda) krafter ligger bakom många beslut.
Skumt att inte ens lokalmedia var intresserade. Har politik verkligen blivit en sådan ”plåga”? Jag menar är det såpass ointressant för ”allmänheten” att tidningar inte anser att det öht. är ekonomiskt försvarbart att ens rapportera kring ett lokalval?
Du skriver ”vi var ute” – tolkar jag dig rätt som att du är partipolitiskt engagerad? Du skrev något om MP i en annan kommentar också. Miljöpartiet alltså?