Rent mjöl i påsen, del 2 av 6

Detta är del två i en serie blogginlägg där jag försöker mig på att förstå tankegångarna bakom ”Rent mjöl i påsen”. Observera att detta är uppdiktat och kryddat – så ta det som litteratur snarare än journalistik.

Lista alla delar

---

Återigen satt de tyst tillsammans. Britta svängde av landsvägen upp på motorvägen mot flygplatsen som var deras mål för färden.

Alfred: Vi talade om att ha rent mjöl i påsen. Och kom fram till att oskyldiga kan drabbas av misstolkningar, som kan få ganska dramatiska konsekvenser.
Britta: Jo, jag förstod vad du menade. Det är klart att risken finns. Men inget system är hundraprocentigt, eller hur?
A: Nej det är klart. Det är ju relevant hur ofta det blir missar jämfört med träffar, så att säga. Och ännu en tydlig miss – åt andra hållet – har vi ju haft nyligen här i Sverige.
B: Du menar ”Stockholmsbombaren”?
A: Ja precis. Fast egentligen kanske den missen ligger Engelska underrättelsetjänsten mera till last, än Svenska. Mannen som tog livet av sig hade tydligen bott länge i England.
B: Ja det går ju att göra missar på båda hållen, såklart. Inte bara misstolka oskyldigas kommunikation, utan också missa de riktiga bovarnas meddelanden..
A: Yes, det är det vi kommit fram till.

Regnet tilltog och Britta slog på vindrutetorkarna. De lämnade spår i framrutan och hon var tvungen att luta sig mot ratten för att se skyltarna ordentligt.

Alfred: Dessutom är det ju relativt lätt att hitta på ett nonsensspråk, eller ett kodspråk, istället för att använda vårat normala språk. T.ex. skulle vi kunna hitta på att säga ”rasta hunden” istället för ”spränga bomben”.
Britta: Eller ”sprängande huvudvärk”?
A: Exakt! Vi är tillbaka i den där paranoian – om man är medveten om att kriminella element använder kodspråk, blir plötsligt väldigt många uttryck misstänkta.
B: Ja det är frågan hur man ska veta vilket som är vilket egentligen. Om man tänker efter?
A: Det är en mycket bra fråga, utan något definitivt svar. Vi vet i alla fall att underrättelsetjänsten i England missade Stockholmsbombaren.
B: Mm, det är ett tydligt exempel.
A: Undrar om de också fick mailvarning i förväg? Alltså att problemet är dålig koll på sin inkorg precis som i fallet Försvaret.
B: Vadå inkorg?
A: Hörde du inte det? Det verkar som att försvaret och – hör och häpna! – FRA blev varnade i förväg om självmordsbombaren. Svårt att säga om det är sant eller ej, det handlar ju om ett väldigt hemlighetsmakeri i sådana här frågor.
B: Jag vet inte vad jag ska säga.. Om en myndighet inte klarar att läsa sin inkorg, hur ska de klara att tyda kodspråk?
A: Nja nu är du lite för hård mot dem. Tänk så många fake-mail de måste få in, kanske inte dagligen, men åtminstone varje månad? Hur ska de se skillnad på fake och äkta mail?
B: Det förstås. Du har en poäng i det också. Så komplicerat detta är!
A: Ja, det är inte direkt material för ett kortare nyhetsreportage.

---

Detta var del 2 av ”Rent mjöl i påsen”. Fortsättning följer..

Lista alla delar

Taggar: fra, fra-lagen, rent mjöl i påsen, demokrati

Annons