Diskussion kring fri information

Jag läste med intresse Jacob Dexes inlägg ”Fri information – varför?” igår.

En kommentator vid namn Jonas och jag inledde en diskussion, som jag vill återge här, rättstavad & omstuvad för läsbarhetens skull.

Jonas:
Informationsspridning – bra om alla är med på den. Annars är informationsspridning inte självklart bra. FRA-lagen är förkastlig just för att den sprider information – från människors inkorgar till FRA och vem vet vilka andra aktörer i världen – mot informationens ursprungliga innehavares vilja. Piratpartiet måste bestämma sig – vill de att den ursprungliga innehavaren av en information själv ska få styra över spridningen av informationen eller inte?

OlofB:
Det är en väsentlig skillnad på den information FRA samlar upp om oss, och den information Dexe talar om, och det är informationens innehåll.

Information om tekniska prylar, matematik, kunskap av allmänintresse helt enkelt, ska vi säga ”wikipedia-kunskap”, det är det Dexe talar om.

Information om enskilda människor är inte av allmänintresse, det är av intresse för vissa grupperingar i våra samhällen. T.ex. vill maktelit & företagskluster (branschorganisationer) ha tillgång till våran kommunikation för att spåra oss.

Så – fri spridning av wikipediakunskap – förbud mot insamling av information om enskilda medborgare.

Jonas:
Du nämner ”kunskap av allmänintresse” som exempel på kunskap som bör spridas oavsett vad den ursprungliga innehavaren av informationen vill. Av skvallerpressens popularitet att döma anser folket att kändisars privatliv är av allmänintresse. Tycker alltså piratpartiet att paparazzi och liknande är helt okej, eller anser piratpartiet att folket har fel beträffande vad som är av allmänintresse?

Man kan tycka att kändisar får stå sitt kast som valt att bli kändisar, att de är ”offentliga personer” liksom politikerna. Men en del kändisar har inte valt att bli kändisar. Dessutom är det inte alls självklart att kändisar borde acceptera att deras privatliv blir offentligt, ens när kändisskapet är frivilligt. (Även att vara busschaufför är ett frivilligt yrkesval – betyder det att folk har rätt att snoka i busschaufförers privatliv?)

OlofB:

Angående offentliga personer, så är jag helt övertygad om att det kan vara påfrestande att få sitt privatliv uthängt på diverse mediasiter. Tro mig, det är något de allra flesta i piratpartiet håller med mig om, om jag får ge mig på att gissa.

Det ligger liksom i grundideologin hos pp, att värna privatlivets helgd.

Jämförelsen med busschauffören förstår jag inte; hur ofta läser du om busschafförers kärleksliv på löpen?

Jonas:

När du säger ”wikipedia-kunskap” antar jag att du menar sådan kunskap som ännu inte hamnat på wikipedia men som kan antas komma att göra det. Men vem ska bedöma vilken information detta är, och hur?

Jag förstår inte riktigt hur den gränsdragningen skulle kunna tillämpas i praktiken, när de två områdena ”teknisk kunskap” och ”kunskap om enskilda medborgare” mycket ofta går in i varandra. Två uppfinnare som e-postledes diskuterar en hemlig, potentiellt mycket samhällsnyttig uppfinning som de håller på att ta fram, diskuterar i sin e-postkonversarion kanske både uppfinningen och sitt privatliv huller om buller. Faller den mejlkonversationen under ”allmänintresse” och motiverar detta att deras mejlkonversation mot deras vilja görs tillgänglig för allmänheten? Är samhällets oavsiktliga men ”oundvikliga” intrång i uppfinnarnas privatliv i ett sådant fall ett pris uppfinnarna måste betala för ”samhällets bästa”? Eller väger privatlivet alltid tyngre än ”samhällets bästa”, så att alla som vill hålla nya uppfinningar hemliga kan slippa samhällets spionerande genom att avsiktligt blanda alla sina hemliga beskrivningar av sina uppfinningar med privata detaljer om sig själva?

Kanske är inte ”uppfinningar som ännu inte är färdiguppfunna utan håller på att uppfinnas” inte så pass mycket ”av allmänintresse” att de motiverar att samhället har rätt att med tvång ta del av informationen, men hur avgör man när en uppfinning är färdig? Är någon uppfinning någonsin färdig? Nej, allt vi människor uppfinner blir föremål för ytterligare förbättring gång på gång, utan ände. Därför tycks det mig omöjligt att dra någon självklar gräns för hur tidigt i en uppfinnandeprocess samhället har rätt till informationen.

Någon kanske invänder att, i exemplet med uppfinnarna som blandar informationen om sin uppfinning med privata detaljer om sig själva, den som avlyssnar deras mejlkonversation kan plocka bort de privata detaljerna innan informationen presenteras för allmänheten. Men då har redan en person, den som avlyssade deras mejlkonversation, fått insyn i deras privatliv. Är sådant något man har rätt att utsätta en del uppfinnare (och andra kreatörer) för, för att samhället ska få tillgång till all kunskap av allmänintresse?

OlofB:

När det gäller ditt uppfinnarexempel, där de båda blandar in ömsom privatlivsrelaterad information ömsom diskussion kring uppfinningar, så ser jag inga konstigheter.

Deras korrespondans är privat. Punkt slut. Ingen har rätt att bryta sig in i den. Enda undantaget skulle vara polisen, om de på förhand misstänker åtminstone en av dem för (grovt) brott. Och i så fall bör den andre, om han/hon inte är misstänkt, få veta detta efter utredningen, och eventuellt få skadestånd för intrånget i dennes privatliv.

Jonas:

Ett exempel på musikområdet:
En känd kompositör som skriver en jättebra låt till sin älskade kan vilja att låta just den låten förbli ohörd av andra än (honom och) hans älskade, låten kan kännas väldigt privat för honom, han kan känna att hans låt ”tillhör” endast hans älskade på samma sätt som han känner att deras privata mejlkonversationer gör det. Anta att den kompositören råkar skriva sin älskades mejladress fel, så att av misstag jag får låten. Anta att jag, när jag läser mejlet, inser att han vill att låten bara ska höras av hans älskade. Har jag då moraliskt sett rätt att lägga ut låten på en fildelningssajt? Det anser inte jag. Jag skulle anse den vara privat kommunikation.

Skulle situationen vara väsensskild om låten var tänkt att bara höras av TVÅ personer som kompositören älskar? Tre? Fyra? Tio? Hundra? Kompositören kan mycket väl anse sin KUNDKRETS – de som betalar för att lyssna på hans musik – vara ”hans älskade”, d.v.s. de enda som han vill ska höra hans musik. Det kan vara naturligt, om han älskar sina kunder för att (och bara på villkor att) de ger honom erkännande, uppskattning och kärlek (uttryckt med pengar). Vem är du eller jag att bestämma var gränsen går, mellan en person och alla de som betalar för hans musik, och tala om för honom att ”nä, du älskar inte alla som ingår i din kundkrets, du älskar bara en person eller möjligen ett par tre stycken”? Har inte kompositören själv hela definitionsrätten beträffande vilka han ”älskar på ett sätt som känns privat”? Vi kan förstås hävda ”du har inte en privat relation till alla dina kunder”, men vi kan inte vara säkra på detta; kanske upplever han faktiskt sin relation till alla sina kunder som privat. En del hippies, till exempel, upplever (enligt dem själva) alla människor som sina nära, privata vänner eller älskar alla människor som om de vore syskon. Varför skulle då inte en kompositör kunna uppleva exempelvis 20 000 av världens människor som sina nära, privata vänner, genom den kontakt han upplever att de får med varandra genom dels hans musik (musik kan skapa mycket stark känsla av samhörighet!), dels den kärlek de ger honom genom att ge honom pengar för hans musik?

OlofB:

När det gäller din diskussion kring musikstycket som är avsett för en begränsad grupp människor, tycker jag att det är av vikt att understryka att det är varje enskild individ i denna grupp som bär ansvar att inte publicera verket på internet.

Det kan såklart underlätta för kompositören/musikern att vara tydlig med att inga inspelningar/internetpubliceringar önskas under framförandet.

Även detta ser jag som självklarheter. Det är ungefär som att det inte vanligtvis är tillåtet att ställa sig och spela in en teaterföreställning med en videokamera – även om jag tror att många teatrar skulle tjäna rent ekonomiskt på att publicera sig på youtube, till exempel. Människor tycker det är stor skillnad på att titta på youtube, och se livs levande människor i en mysig salong, nämligen.

För att sammanfatta, så tycker jag inte att enskilda upphovsrättsinnehavare ska ha rätt att spana i privatpersoners korrespondens, oavsett om den är analog eller digital. Inte så konstigt egentligen, och jag tror att du håller med mig om detta Jonas, innerst inne.

Jag brukar utgå ifrån följande princip: ju mer makt, desto mer transparens. Därför bör t.ex. polismyndigheten vara väldigt öppna/transparenta i sin myndighetsutövning, med tydlig dokumentation kring sina förehavanden, något som är påfrestande på enskilda polismän. Men det är ett självvalt yrke, och en garant för att motverka maktkorrumption.

Att staten eller företagsintressen kräver inblick i ditt och mitt privatliv, som det är att spana i hur vi surfar, mailar och chattar, går helt på tvärs med den principen! Gemene man, enskilda medborgare, bör ha ett starkt skydd för sitt privatliv. Liten makt, liten transparens.

Anledningen att det är så viktigt med privatliv är att det handlar om trivsel; en laboratorieråtta mår inte så bra av att vara fullständigt uttittad dygnet runt. Samma sak gäller djur på Zoo – det är nog hög frekvens av galenskap bland dem. Jag läste om en apa på ett Zoo, som samlat på sig stenar – för att kasta på människor som kom förbi och glodde på honom. Han fick nog!

Utan trivsel får vi ett samhälle där ingen kan slappna av och alla befinner sig i ett tillstånd av obehag. Då blir samhället stelt, och den kulturella- och tekniska utvecklingen stagnerar.

Så det är inte bara demokratiska värden som yttrande- och tryckfrihet som står på spel; vi talar om ekonomisk utveckling också. Det borde bita även på de mest ingrodda pragmatiker.


Taggar:

7 kommentarer till Diskussion kring fri information

  1. Lars-Erick F skriver:

    Olof. Jag har inte kollat länken till Dexe än. Men den diskussion du relaterar här är mycket intressant. Kluriga invändningar av Jonas, men du hittar direkt det som jag också ser som luckor el felslut i hans exemplifiering.

    Men visst, det finns ett svårdefinerbart gränsland mellan allmänintresse och privatliv. I princip ganska klart, men i praktiken beroende på vad vi, var och en, lägger in i begreppen allmänintresse resp privatliv. Problemet är ju att våra gränser varierar beroende på våra värderingar och kanske egenintresse också.
    Jonas och Madelaine kan vara ett exempel på det. Mer el mindre frivilliga kändisar, med krav på privatliv resp (pappers-)media som till varje pris vill exploatera dessa kändisars privata felsteg el upplevelse av kränkning, för att tjäna pengar. Eller för att misskreditera dem, om det t ex är framträdande politiker.

  2. Olofb skriver:

    LE; jag tycker det går en tydlig gräns åtminstone på ett ställe, och det är att icke-offentliga personers privatliv är inte allmänintresse.

    Men visst är det intressant att diskutera dessa begrepp!

    Sedan tycker jag ordet ”allmänintresse” ger en lutning åt ”skvaller” automatiskt. Egentligen tycker jag att information, som handlar om personer, oavsett offentliga eller enskilda, bör man handskas varsamt med. Kulturella uttryck, kunskap – borde per automatik ses som tillhörande ”allmänningen” eller ”kulturen”.

  3. Lars-Erick F skriver:

    Olof, jag skrev just ett lite längre stycke om detta på min blogg. Vi verkar ha rätt liknande syn på detta, vilket dock inte gör frågan mindre intressant! Och jag avser att lägga ut lite mer texter på min ”integritetssida” också (på min blogg).

    http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2010/04/integritet-fri-information-vart-att.html

  4. Lars-Erick F skriver:

    Olof. Visst kan man tycka att där går en klar gräns. Dock, ett par definitioner återstår, om vilka man kan ha olika uppfattning.

    1.) Vem är ”offentlig person”, och dessutom en del är det av fri vilja, andra bara råkar bli det…

    2.) ”Privatliv”, vad ska ingå i det begreppet, och vad ligger utanför? Kan t ex privatlivet påverka agerande och ställningstaganden i yrkesliv?

    Jag håller alltså med dig, men ser att det till synes klara inte alltid är så solklart när man ska definiera det. Speciellt inte om man ska ha definitioner som alla är överens om…

  5. Olofb skriver:

    BO – lägger direkt på att-läsa-listan (jäkligt bra plugin till Firefor för övrigt: readitlater)

  6. Olofb skriver:

    LE – (1) offentlig person eller inte så är hens privatliv hens privatliv.

    (2) precis, frågan blir vad vi lägger i begreppet privatliv.

    Jag gillar att debatten har kommit igång om detta, egentligen har den väl lurat under ytan i åratal, men pga extremt hårt debattklimat har mera filosofiskt orienterad diskussion undertryckts. Låt oss diskutera vidare!

    (tanke: ha något slags wikipedia-liknande sida där man kan klicka sig runt bland dessa begrepp, ett slags växande ”begreppsdatabas” alltså. Jag och mina tekniska lösningar! heh)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: