Jag har varit lite halv-inaktiv på utfrågningen av primärvalskandidater. Jag ska försöka göra bättring på detta!
Här kommer ett svar jag skrev idag:
Tommten frågar:
Om jag råkar ut för något som jag anser skulle vara förnedrande och pinsamt på stan, så skulle min första tanke vara ”hoppas ingen filmade mig”. Jag skulle alltså vara mest rädd för att det har filmats med någons mobiltelefon och liknande så det sprids och jag skulle bli en ”skogsturken” som det sprids olika varianter av på nätet tex. Jag passar mig alltså för hur jag beter mig och känner mig som i ett övervakningssamhälle, fast av alla privatpersoner som går omkring beredd att filma. Inte av staten.
Gör du någon skillnaden på allvarligheten i denna känslan/rädslan som jag har att bli övervakad av privatpersoner och känslan av att bli övervakad av staten? Tycker du att den ena är mer allvarlig?
Olof svarar:
Hej! Jag tycker så här:1. Den som spelar in videosnuttar för privat bruk begår inget brott. Denna ”funktion” har dessutom den positivia egenskapen att maktövergrepp kan filmas, t.ex. om myndigheter beter sig illa. Aktuellt fall: Köpenhamnsdemonstranterna, nästan 1.000 personer som blev ”administrativt fängslade”.
2. Att publicera information på internet är en helt annan femma. Den som publicerar material filmat utan de avbildades godkännande begår enligt mig en moraliskt felaktig handling och detta beteende bör vara straffbart.
3. Allmän övervakning från statens sida inkräktar på rätten till förtroligt kommunikation, en av våra grundläggande rättigheter. Detta medför att människor blir mera varsamma med vem de kommunicerar, vilket är direkt skadligt för åsiktsbildning och därmed det demokratiska samtalet. Det demokratiska samtalet är en av grundpelarna för samhällets (sunda) utveckling för mig.
Jag noterar för övrigt att Tess Lindholm skrivit en sammanfattning av ”Stormötet” vi hade i Göteborg igår. Jag delar hennes upplevelse angående utvecklingen här i väst. Personligen anser jag att Kalle Vedin har varit den katalysator Göteborg behövt för att sparka igång aktivism. Nu behövs en annan sorts ledare för valkretsen, och jag känner på mig att Jakob Hallén passar som handen i handsken i denna roll, med sin erfarenhet från EuroPython, sitt eget företag och GothCon.
Det var faktiskt så att när jag kom hem ifrån mötet igår, så kände jag, ”F-n PP har verkligen chans att fixa riksdagen nu!”. Så ska det kännas när man går hem från ett möte 😉
Taggar: politik, informationspolitik, övervakning, bodströmsamhället
Besök bloggosfären!
OlofB[eta] 
Jag hoppas verkligen inte att det är rädsla för FRA-lagen som gjort att aktiviteten, på de bloggar jag brukar kolla, har sjunkit senaste veckorna. För egen del är det inte så, utan det beror bl a på instundande julen plus nödvändigheten att hålla undan snön.
Detta som en kommentar till din svarspunkt 3.
Det hoppas jag innerligt också. För min personliga del har det varit en del att stå i på det senaste som spelat mest roll.
Nödvändigheten att hålla undan snön. Fint 🙂 Min bil känner desamma om morgnarna här i Götet!
Du har nog druckit för mycket glögg, eller!? 🙂
Såklart man skall få publicera information på internet av de som man filmar och fotograferar.
Alterantivet att man skall fråga alla utgår, för då kommer inget alls att publiceras.
Finns man till får man allt acceptera att bli avbildad.
Den som uppför sig som en apa får ockås räkna med att bli betraktad som en apa.
Jag håller inte med. Privatpersoner som smygfilmar andra privatpersoner och sedan publicerar filmerna på internet gör fel enligt mig.
T.ex. skogsturken-grejen. Det är *inte* ok att publicera sådana saker (publikt) på internet. Att lägga upp turistfoton för att dela med familj och vänner är en annan sak än att lägga upp på en öppen blogg eller youtube. Informationen/filmen i sig är inte olaglig. Information kan inte vara olaglig anser jag. Däremot är handlingen att offentliggöra smygfilmat material publikt på internet olaglig – om det inte handlar om smygfilmning av våldsmakt eller annan myndighet. Det senare ger som jag sade en maktbalanserande effekt.
Jaha du, då står du inför dillemmat vem det är som skall avgöra vad som är smygfilmat, och huruvida det är en smygfilmning av våldsmakt eller annan myndighet?
Våldsmakten kommer givetvis alltid att hävda att det är en illegal smygfilmning.
OM du funderar en stund så finner du att det är just sådant resonemang som du för som har fört oss till där vi är idag.
Varken du, jag eller vem som helst är godare än någon annan, även om man själv inbillar sig det. 🙂
Kommer vi i den positionen att vi åtnjuter ”makten och härligheten” så kommer vårt omdöme bli fort berusat och korrumperat, som de som vi fördömer.
All organisation av våra samhällen borde ha detta som utgångspunkt.
Polisen kan knappast hävda att det är en illegal publicering; de har inte den rätten. Den rätten har endast privatpersoner.
Och att avgöra om det är smygfilmat av privatperson eller myndighet har mindre med saken att göra; om myndighets övergrepp filmats är det bra om det kommer ut i ljuset! Oavsett källa. Att avgöra om det är myndighetsövergrepp som filmats är väl inte så svårt – det är ju bara att se på filmen.. 🙂
Om jag hittar en film på youtube där jag filmats tillsammans med min fru i en intim situation, och användaren som laddat upp materialet dit vägrar ta bort filmen, vill jag kunna stämma personen. Detta kan väl knappast vara svårt att förstå? Det förutsätter förvisso att användaren ifråga klantat sig och gör identifiering någorlunda lätt. Men att polisen ska få göra spaning på internet med olika tekniker tycker jag inte är något konstigt.
Man får skilja på grässtrån och skogar (spaning efter enskild brottsling och massavlyssning som FRA).
Dennis; för övrigt skulle jag gärna få dina kommentarer på mina idéer kring demokratiska reformer i Sverige. Jag kallar sidan Patcha Sveriges Politiska Maskin.