Jag tittade just på Expressens videointervju med Rick Falkvinge (pp).
Trots de hutlösa frågorna och ”guilty-by-association”-argument, ja moralpaniken kring HAX också, så höll Rick sig kolugn. Starkt!
Och vände det till något positivt; att PPs medlemmar rent generellt kanske är något mera öppensinnade av sig. Helt rätt!
På plakatet skrev Rick
”Storebror tvingas backa
FRA läggs ner
IPRED avvecklas
En seger för mänskliga rättigheter”
Han använde också ordet ”informationspolitik” vid flera tillfällen under intervjun. Som jag tidigare sagt anser jag att detta är Piratpartiets ord. Låt oss fortsätta fylla det med innehåll!
Läs även andra bloggares åsikter om politik, piratpartiet, rick falkvinge, pp, informationspolitik, valet2010
Besök bloggosfären!
OlofB[eta] 
Visst är han tuff!
Jag vill bara tillägga att integritetspolitik också borde vara piratpartiets ord. Eller för den delen – alla partiers skötebarn, men det är väl att hoppas på för mycket…
Tilägg. Efter att ha läst Farmorguns senaste ( http://farmorgun.blogspot.com/2009/09/kultur-och-tillvaxt-med-internet.html ) vill jag göra ett tillägg till.
VIKTIGT. Informationspolitik känns lite trångt. Information går en riktning. Det vi vill se, bl a genom internet, är väl kommunikation! Dvs något som går i bägge riktningar! Eller till och med kors och tvärs – vilket är befruktande både för tillväxt OCH för människans utveckling och frihet.
Information känns mera som ett finare ord för det reklambyråer håller på med. Reklam för att sälja ngt, t ex politik.
Själv brukar jag tala om deltagarpolitik. Information I all ära, men möjligheten att delta i informationensflödet är Grejen för mig.
avstavningsfel på ”rättigheter” ju 😛
@LE
Mm medges – bara det att ordet ”integritet” känns som det gått inflation i senaste månaderna. Varenda politiker säger ju ”integritet” stup i kvarten nu.
Information tycker jag om eftersom det påminner om alla tre fokusfrågorna inom piratpartiet: upphovsrättens modifiering i det digitala samhället (hur ska samhället reagera på att allt plötsligt är digitaliserbart och därmed har kopieringskostnad noll – rättighetsinnehavares intressen står mot grundläggande civila rättigheter), patentreformerna (handlar också om informations frihet; att stoppa inlåsning av information i form av patent); privatliv/integritet då information om enskilda plötsligt, i brottsbekämpningens namn, ska samköras och insamlas till höger och vänster (pun intended).
Jonathan. Deltagarpolitik är inget dumt ord! Fortfarande tror jag det är lite för tidigt men visst ser vi detta i förlängningen.
Jag tycker nog att ”information” känns betydligt mera uttjatat än ”integritet”. Poängen är vad man lägger in i resp ord.
Jag uppfattar ordet information som klart och tydligt handlande om en-vägskommunikation.
”Integritet” är inte ett helt okomplicerat begrepp, vilket jag också skrivit om några ggr. Men det är ju så att piratpartiet har chans att ge SIN prägel på innehållet genom att vara enträget OCH att definiera sin tolkning – och att ge konkreta exempel.
Dvs om denna tolkning är den som folk lägger vikt vid, som de/vi vill ha. Det är ju upp till pp att hitta sin väg.
Olof, din förkärlek för ordet information kan möjligen bero på att du är datormänniska. Jag har visserligen utbildning i info-teknik (mkt när journalistik), men upptäckte att de flesta utbildningar med ordet ”information” i rörde data och datorer. Dvs de handlade mera om ”teknik” än min mera allmänkommunikativa utbildning.
Ops, just det. ”Deltagarpolitik” är ett bra begrepp. En politik som vill bygga på människors deltagande!
Deltagardemokrati contra åskådardemokrati är begrepp inom statsvetenskapen.
Vi vill vara med i matchen, inte bara sitta som passiva åskådare och se de stora giganterna göra upp om makten.
Eller hur?!
LE;
Medialt vet jag inte om jag håller med dig att ”informationspolitik” skulle vara mera uttjatat än ”integritetspolitik”. Tvärtom tycker jag..
Integritet är ett komplicerat begrepp, absolut. Och vems integritet gäller det? Jag håller med om att integritet är den viktigaste frågan för PP, den är liksom roten till dess upphovsrättspolitik. Patentpolitiken kommer mera ifrån opensource-världen, medan privatlivspolitiken ju _är_ själva integritetspolitiken.
”Information” är ett populärt ord i system- och datavetenskapssammanhang, absolut. Man skulle kunna säga att ordet ”information” ersatt det ord som var populärt på 70-talet för samma sak, nämligen data. ”ADB” = avancerad databehandling har bytts ut med ”Systemvetenskap” och ”datavetenskap” och i viss mån informatik.
I politiska sammanhang tycker jag dock _inte_ att informationspolitik är laddat ännu. Det är också därför jag gillar det bättre än integritetspolitik. Integritet är ett redan laddat ord – och därmed tvetydigt i stor utsträckning.
PP har en politik för hur informations ska hanteras, det är ett sätt att se på saken. Håller med om PPs politik sträcker sig längre än så, visst.
Informationspolitik är inte hela sanningen, men det är inte integritet heller (även om jag motsäger min egen tidigare kommentar lite där – patent har mera med infopol. att göra än integritet). Om man slår ihop dem bägge har man en mera fullständig bild av PPs politik.
LE;
Jepp deltagarkultur är också ett populärt PP-ord.
PP är inne och petar i många områden, mer än man först tror helt enkelt 😉
simon;
Först nu trillade polletten ner för mig 😉 Jepp det skulle ha varit rätt-igheter.
Observant!
Olof, jag skrev just en liten vidareutveckling av detta på min blogg. https://olofb.wordpress.com/2009/09/05/rick-gjorde-bra-ifran-sig/
F.ö. blir vi lite väl petnoga när vi debatterar info ell integritet. Jag menar ”bara” att information är uttjatat (och lätt att feltolka) men för gemene man ligger snubblande nära reklam.
Integritet som ord i politiska sammanhang har dykt upp sista tiden. Men pp har här ännu chansen att göra sin tolking till den vedertagna. Om man vill.
Annar tycker jag att deltagardemokrati borde stå som ngt slags överskrift på allt. Både för pp och andra partier. Men att det då gäller att ge ordet innehåll.
Vilket de gamla partierna försummat att göra. Fp hade en ggn chansen när de lancerade ”närdemokrati”, men schabblade senare bort det… som så mkt annat.
LE läste dina inlägg:
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2009/09/manniskan-marknaden-och-friheten.html
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2009/09/eller-deltagardemokrati-da.html
Håller med dig i mycket och känner att jag måste ta till mig lite av detta att jag är ”miljöskadad” 🙂
Jag ser informationsådran i alla PPs frågor – kanske just för att jag är datavetenskapsstudent i grunden.
Det betyder inte att ordet ”informationspolitik” är det ord som kommunicerar PPs politik är det bästa valet för allmänheten, såklart.
Deltagardemokrati, integritetspolitik och informationspolitik är alla tre starkt förknippade med piratpartiet, och som du skriver borde de alla tre vara förknippade med övriga partier lika mycket. Krassa verkligheten visar något annat – kanske till viss del eftersom PP är ett så teknikintensivt parti där medlemmarna så att säga tillgodogör sig de nya demokratiska möjligheterna före många andra, av praktiska skäl.
Risken jag ser med att blanda in för många olika begrepp i PPs politik är att det blir ett ”parti för allt”. Det vore i och för sig kul att ett parti som för några månader sedan var ett ”enfrågeparti” plötsligt är ett ”alltfrågeparti” men jag tror inte vi vill den vägen vandra 😉
Överlappar orden ”information” och ”kommunikation” varandra i betydelse, eller avser de skilda företeelser? Exempelvis vill jag inkludera yttrandefrihet någonstans, men alla yttranden har inte nödvändigtvis en (villig) mottagare. Är yttrandet då kommunikation, eller bara information? Är myndigheternas arkiv kommunikation, när de bara ligger där för framtida bruk, utan att någon studerar dem?
Kommunikation utgörs av information som går i båda riktningarna och den ömsesidiga förståelsen av sagda information. Det är en mänsklig handling, och därmed ger ordet positiva associationer, men samtidigt är det snävare avgränsat än ”information” som ju förekommer i fler sammanhang än i kommunikationen.
Kan man tala om kommunikation som inte rör information? Ja, men då handlar det troligen om fysiska transporter av gods och människor, inte om tal, skrift eller bild. Åren 1920-1998 hade regeringen ett kommunikationsdepartement (numera slukat av näringsdepartementet) som ägnade sig åt såväl telekommunikation som järnvägstrafik; samfärdsel och samtal helt enkelt. Ordet ”kommunikationspolitik” riskerar att leda tankarna till denna tekniska infrastruktur snarare än till människors samtal; vi har ju inget ”samtalsdepartement” eftersom denna del av vår tillvaro inte reglerats på statlig nivå förut.
En del av den information som förmedlas i kommunikationsinfrastrukturen, såsom radio- och TV-program, sorterar ju under kulturdepartementet, men då handlar det enbart om offentlig kultur, inte enskildas privata telefonsamtal. Inte heller myndigheternas arkiverade bokföring och beslutsprotokoll är en fråga för kulturdepartementet, trots att arkiven är både offentliga och en del av vårt kulturarv. Allt detta ryms dock inom informationsbegreppet.
Något ”informationsdepartement” vill jag inte ha; det leder tankarna till indoktrinering och propaganda. Jag får dock inga liknande associationer av ordet ”informationspolitik”, utan det behöver som sagt fyllas med innehåll.
”Integritet” är ett både flertydigt och värdeladdat ord, och därför tycker jag det är en dålig utgångspunkt att bygga en begreppsapparat på. ”Integritetspolitik” försöker säga vad målet för politiken bör vara, snarare än att det upplyser om ämnesområdet, och ett ”integritetsdepartement” skulle passa ihop med fredsdepartementet, kärleksdepartementet och överflödsdepartementet. I den snäva betydelsen ”skyddat privatliv” omfattar det bara en liten del av partiets program, medan det i den innebörd som jag själv tillskriver det – respekten för människan som en tänkande och kännande varelse – visserligen är vackert, men för stort för att något parti skall kunna tillåtas lägga beslag på det, ungefär som ”demokrati”.
Integritet är något vi skapar åt oss själva, inte något vi beställer från staten. Vår politik skall handla om att låta människor utvecklas enskilt och tillsammans med ett minimum av myndighetsinblandning. Att staten då skulle föra en ”integritetspolitik” syftande till att stärka människors personliga integritet är mig lika främmande som om staten skulle föra en ”glädjepolitik” syftande till att höja människors levnadsglädje. Det är i och för sig bra om den förda politiken får just dessa konsekvenser, men om människorna är så passiva att de inte utvecklar dessa kvaliteter hos sig själva, då lär de behöva konstgjord andning också.
Åter till informationen, som sades vara enkelriktad. Ja, informationen om mina telefonsamtal (både trafikdata och innehåll) skickas till FRA utan att jag får något tillbaka (det står till och med uttryckligen i lagen att min operatör skall hålla avlyssningen hemlig för mig), så det är verkligen ”envägsinformation”. Detta är en synnerligen angelägen fråga för oss; vilken information skall myndigheterna ha tillgång till och hur får den användas? Det handlar inte enbart om avlyssnade telefonsamtal, utan även om visuell övervakning av våra förehavanden. Mycket av det har inte alls med kommunikation att göra, men allt handlar om information.
Ja, ”information” är ett aningen torrt och sakligt ord, nästan nördigt. Det är ”politik” också, så de passar som hand i handske. Jag vill inte att politiken skall bli alltför intim med min tillvaro som människa, och därför reagerar jag mot ordet ”kommunikationspolitik” när ”kommunikation” antas syfta på två människors förmåga att förstå varandra, snarare än på en människas förmåga att med bagage ta sig från Jokkmokk till Malung. Staten får gärna bygga inlandsbanor, men den skall låta bli mina tankebanor.
All kommunikation sker på mottagarens villkor. Information är dock normalt inte lika begränsad.
Anders! Tack för långt och filosofiskt/ideologiskt inlägg. Känns som vi ligger nära varandra i vår syn på varför ordet ”informationspolitik” ligger bra till för PPs kommunikation utåt. Samtidigt är det viktigt att lyssna på t.ex. LE som har en lång erfarenhet av politik och kommunikation – om det låter helt fel för gemene man är det viktigt att ta till sig.
Anders. Som Olof precis skrev var det ett intressant filosofiskt inlägg. Många intressanta frågor. Vill nog grunna lite på det. Men det känns samtidigt lite vid sidan av den handfasta verkligheten. Mera som en fläkt av spekulativa seminarier i en svunnen universitetstid. Inte illa ment, tvärtom.
Det visar dock att ord är svårt, ordbruk är en svår konst. Svår för såväl politiker, datanördar som för gemene man. Bl a, men inte bara, beroende på olika referensramar.