Jag ska göra ett försök att sammanfatta föregående inlägg, och den diskussion som uppkom bland kommentarerna.
Rutros påpekar att steelneck inte angett några tydliga referenser till de hundratals patenten för TP-kabeln. Han ger också en länk till en sökning i espacenet.com databas. Espacenet.com kan vara en bra databas att söka i inför framtida diskussioner! Tack för denna länk. Huruvida steelneck eller Rutros har rätt i sak låter jag dem själva debattera i kommentarerna – just nu känns det som det är steelnecks tur att säga emot Rutros påstående om de hundratals patenten på TP-kabeln. Steelneck har dock själv inte deltagit i kommentarsdiskussionen på denna blogg, så vi kanske inte kan förvänta oss något svar från honom på ett tag.
Rutros hävdar vidare att patent inte är och aldrig har varit till för att uppfinnaren ska ha lättare att få ekonomisk ersättning; snarare handlar det om samhällsintresset att bygga på ”kunskapens träd” så att säga (Rutros har en vacker analogi med en trädstam, grenar och skott där stammen blir tjockare och tjockare – löven är nya patent, basen är patent som gått ut). Det håller jag med om – det är kunskapens träd vi vill nära, inte nödvändigtvis enskilda människor. (men det skadar ju inte om de går hand i hand de där två)
Tor gav en länk till Carl Svanbergs blogg, där också patent- och upphovsrättsdiskussioner pågår livligt. Jag kände till detta, men eftersom Carl väljer att utesluta PP-sympatisörer tog jag inte med dessa (i och för sig intressanta) länkar.
David håller med mig om att det finns en politisk vinst att göra för PP att vara något mera återhållsamma i sin retorik – ”slit upp och släng ut” är kanske en för skarp attityd? Fast med den typen av diskussioner vi för här så kanske vi kan komma fram till tydliga berättelser eller visioner om ett framtida system som är ombyggt för att bättre tillvarata de värdering som patentsystemen var till för från början? Nämligen att gynna samhällets tekniska-kulturella utveckling.
David för också fram synpunkten att patent idag används av storföretag för att spä på sin marknadsdominans. Han har en intressant vinkling på läkemedelspatent – kan de copyrightas istället för att patenteras?
Mrhama höjer en hand och säger att det måste ställas krav på dem som tar patent. När ett företag tar patent, ska idén inte bara ligga i träda – den ska utvecklas. Han går t.o.m. så långt som att säga att om patentintrång upptäcks av företaget i fråga (hos en konkurrent då alltså) – så ska patenten ogiltigförklaras om inte det första företaget har något utvecklingprojekt som angår patentet ifråga. Han tar också upp att det vore önskvärt med en mera jämnt fördelad immateriallrätt – 5 år oavsett vilken bransch, och att det kostar för mycket att inneha patent.
Stefan poängterar att patent ger makt – men frågar: var hamnar ansvaret? Han talar om cirkelrörelsen mellan patentverket->domstolen->patentverket. Att alla skyller på alla.
Leffe, som är ingenjör (en yrkesgrupp vars åsikter jag mer eller mindre efterfrågade i första inlägget), tycker att mjukvarupatent och så kallade metodpatent bör avskaffas helt. Mjukvarupatent finns tack och lov inte i Sverige/EU, men enligt Leffe börjar de ändå ”smygas in” i Sverige i form av dessa metodpatent. Han har vidare en idé om att periodicera patent till 5 år utan möjlighet till förlängning, istället för dagens 20 år (rätta mig här – jag har bara siffran 20 i huvudet). Motivet för denna korta skyddstid är att dagens teknikutveckling är såpass snabb att redan 5 år är rejält försprång för ett företag i en bransch, försprång gentemot konkurrenterna. Leffe tar också upp ”patent pending” som är ett slags ”icke-färdiga” patent. Dessa hävdas vara direkt negativa mot innovation, då de så att säga är ”dolda” för övriga spelare på marknaden. Dessutom säger han att det finns företag som gjort det till en business att endast köpa & sälja patent, och stämma andra företag.
Om jag missat någon – sorry det här var mera jobb än jag först trodde!
Så lite egna reflektioner: det verkar vara många som är intresserade av denna ”Piratpartiets tredje fråga”. Det verkar också som om det finns både åsikter i linje med mina (att Principprogrammets skrivelse om patent, generellt, är för skarpt), och i linje med principprogrammet.
Det jag önskar är att vi tillsammans försöker konkretisera lite kring alternativ till patentsystemet. Om man utgår ifrån vad vi är ute efter, som även patentsystemen säger sig vara ute efter:
** Att främja den tekniska- och kulturella utvecklingen i det civila samhället **
Det är en ganska allmänt hållen önskan. Dagens patentsystem är bara en ”implementation” så att säga, som verkar ha vissa bieffekter som flera av oss inte är så nöjda med.
Om man backar ett steg här och ifrågasätter huruvida teknisk- och kulturell utveckling skulle ske ”per automatik” utan patentsystem, så tror jag att vi alla är överrens om att ”ja, det skulle ske”. Vad vi är ute efter är att ”boosta” denna utveckling, snabba på den alltså.
Här är några grejer, som alla skulle snabba på den tekniska utvecklingen hos människan:
- fler människor
- bättre utbildning
- snabbare kommunikation människor emellan
- tillvarantagande av tidigare erfarenheter
De tre första kan vi lämna därhän – de sköter sig själva.
Jag skulle säga att (4) är det patentsystemen angriper – att förhindra inlåsningeffekter hos företag som utvecklar ny teknik. Detta för att göra det besvärligt för konkurrenter att fatta ”hur de gjorde”. Enkelt uttryckt att de ”gömmer” sin elektronik- och mekanik i ”svarta lådor” för att göra reverse-engineering (öppna och undersöka!) dyrt. Om vi kan hitta på ett nytt system som löser (4), och som dessutom har en ”berättelse” som är mera effektiv än den om ”den lille uppfinnaren” så har vi hittat något värdefullt.
Idéer?
Taggar: politik, informationspolitik, patent, piratpartiet
Jag har inte varit med i denna debatt tidigare, och det har tydligen sagts väldigt mycket. Jag kan omöjligen kommentera allt, utan nöjer mig med några mindre nedslag.
Olofs lista på de fyra tekniska uppsnabbningsstegen har en skriande brist:
5. Ekonomiska incitament för att ta fram fler och nya grejor.
Punkt 5. är också vad patentsystemet angriper. I övrigt håller jag med Olof om att PP:s patentpolitik är för långtgående. Med detta sagt, är jag dock öppen för att man ändrar, mildrar, fixar till patentlagar inom de områden de inte fungerar bra.
Om man läser t ex Amelia Andersdotter på bloggen Stenskott, verkar inställningen snarast vara ”det här och det här funkar inte bra – så patent måste avskaffas”. För mig verkar det snarare vara skäl att fixa till ”det här och det här” så det blir bättre.
En sak – som nämns någonstans – är att patent bör kunna återkallas om de inte utnyttjas. Såvitt jag förstår var det också så i äldre svensk patentlag. Jag läste en bok om fonografens/grammofonens historia, och enligt den blev Edison med sitt fonografpatent i Sverige, då Edison varken hade tillverkning eller marknadsföring av fonografer i landet.
Vi bör betänka att alternativet om patent avskaffas, blir just svarta lådor – dvs hemlighållanden. Det främjar inte utvecklingen. Patent är iden att uppfinningar offentliggörs i alla sina detaljer, i utbyte mot en begränsad tids ensamrätt.
Medicinpatent är en svår fråga, då det kan rent konkret gälla människors liv och hälsa.
Patent på DNA eller algoritmer skall vi inte ha.
–Ahrvid
Välkommen in i hetluften Ahrvid! 😉
Jepp min lista var inte tänkt som någon uttömmande lista, bara ett sätta att vidareutveckla diskussionen genom att så att säga vidga perspektivet lite.
Ekonomiska incitament för att ta fram nya saker är väl saker som att vara först på en nyskapad marknad..? Det jag ser patentsystemen som, är mera att så att säga täcka utvecklingskostnaden för idén – att inte någon annan ska kunna kopiera den rakt av utan att ha investerat i forskning och utveckling.
Varför skall vi inte ha patent på DNA?
De finns idag och är en trolig väg till behandling av tex parkinsons sjukdom. Vad det handlar om i detta fall är att man tar ett virus men förstör delar av det, så den inte kan tvinga en cell att tillverka viruspartiklar. Därefter klistrar man in en gen i det förstörda viruset, för ett ämne som påvisats ha nervskyddande och nervreparerande effekter.Detta blir då en virusvektor som om man infekterar en cell får cellen att utrycka det nervskyddande ämnet. Denna virusvektor kan man sedan terapeutiskt injicera in i hjärnan på patienter. Därmed uttrycks ett nervskyddande ämne under flera år i hjärnana på patienten som förhoppningsvis därmed kan botas. Detta är ett DNA-baserat patent då ett virus i princip endast är en DNA (eller RNA)-sträng.
Vad är det för fel på ett sådant DNA-patent? Jag har svårt att se det.
Två skäl till att man inte bör kunna ta patent på DNA:
1) DNA är en informationsmängd snarare än en uppfinning.
2) DNA är intimt förknippat med våra inre biologiska mekanismer, och patent blir då potentiellt som att kunna få (visserligen tidsbegränsad, men ändå) ensamrätt på delar av människor! Det är minst sagt problematiskt. Vi äger våra kroppar, och ingen skall kunna klampa in och påstå att man har ensamrätt på någon del av kroppen, om det så bara är en del av en DNA-sträng.
Vad gäller 1) har det traditionellt varit så att patent gäller uppfinningar, dvs fysiska prylar. Metodpatent är jag tveksam till, dito vad gäller algoritmer; möjligen kan metoder patenteras i den utsträckning metoden är fysiskt bunden till en pryl.
Metoder, algoritmer liksom även DNA är informationsmängder. De är abstraktioner. Abstraktioner kan man ha upphovsrätt till, i den mån informationsmängden uppnår s k verkshöjd, men det är ett annat immaterialrättsområde. Verkshöjd kräver en särskilt unik utformning, som innebär något slags konstnärligt/skapande innehåll. Men man bör inte kunna ta patent på exempelvis en matematisk formel – det vore att utsträcka tanken med patent alldeles för långt!
Det finns andra incitamentsformer för innovativ hantering av informationsmängder. Det finns nobelpris, matematikpris, m m. Forskare som publicerar teoretiska rön om t ex algoritmer blir berömda och får löneförhöjning, forskningsanslag, stipendier m m. Informationsmängden kan ofta knytas till en produkt, som kan bli värdefull att sälja (och då kan forskaren få sin andel). Algoritmer kan man lägga i ett datorprogram, som man har upphovsrätt på, och som man kan sälja, även om man inte har ensamrätt på den lilla nakna kodsnutt mitt i programmet som är själva algoritmen; ens sätt att implementera algoritmen, i ett snyggt, lättanvänt, kraftfullt och produktivt program kan ändå göra hela paketet lönande.
–Ahrvid
Ahrvid
1. Men i mitt exempel är DNA (eller RNA) en ren produkt, nämligen ett virus som om det injiceras i delar av vår hjärna, vilket leder till att hjärnan uttrycker vissa protein. Ja om du skall kunna använda dig av ett DNA-patent så krävs det just att det är en produkt.
2. Nej patent fungerar inte så. Patent innebär att man har ensamrätt att ekonomiskt slå mynt av en upptäckt, inget annat. Därmed har ett patent av en mänsklig gen (i mitt exempel är genen man trycker in i virusvektorn från människa)inget genomslag på alla oss männsikor som har en sådan gen i vårt genom. Vi tjänar ju inte pengar på våra gener.
@Niklas
1. Virus och RNA kan nog ofta ha ett användings område, men
relativt ofta så kommer det in grad skillnader:
Vad händer ifall någon kloner delar at virus generna men
”tillverkar” en annan form av ”leverans mekanism” ?
Vad händer ifall delar av generna finns naturligt i 1% av världens befolkning ? Har resten inte tillstånd att använda ?
Hela området är ett minfält.
Rättsäkerheten på området är jävligt låg.
DVS: Hur de formulerar din patent ansökan kan avgöra om du får patentet.
Eventuellt kan patentet bli ogiltiförklarat av domstolar.
Ger man fingret till patent, Tillåter DNA i någon form av patent, så kommer man behöva hålla koll på sin hand, det är snart borta.
Ex1: Får man klona delar av ditt läkemedel virus DNA ?
Ex2: Om det finns naturligt i sveriges befolkning ?
Ex3: Om det fanns forskning runt de generna innan patentet ?
Ex4: Om 3 måste man bevisa att det ”kommer från 3” ?
Börjar lätt likna lite ”Thought Crime” i ex 4.
Var skall du sätta gränsen ? Jag tycker det är knivigt, men att det är ett själv ändamål att ha lagar som är ENKLA!
Man skall inte behöva gå till en domstol för att veta om det är lagligt eller inte.
Patent lagar är INTE byggda på detta sätt.
Hela hanteringen, godkännanden, eventuellt underkännande av domstol är komplicerat och ger mycket dålig rättsäkerhet.
2. Tyvärr så tror jag inte att domstolarna håller med dig. Ensamrätt innebär oftast, just det ”ensamrätt”.
Vinstdrivande intressen som äger ett patent kommer inte bry sig särskilt mycket om ditt användande är personligt. De bryr sig hur det påverkar deras möjlighet att tjäna pengar.
Håller verkligen INTE med dig angående mina gener. Tycker tanken att någon annan skall ha ensamrätt på mina gener är fullkomligen motbjudande. (Även om jag får använda dem själv)
Påminner om basmati ris och de patent som företag i USA fick på riset. Som de sedan använda för att hindra försäljning av sådant ris i usa (Givetvis inte det som de själva sålda)
Basmati ris har funnit länge i Indien.
Ja det låter väl logiskt som du säger: att främja den tekniska utvecklingen. Men varför det? Det är ju den teknisk/ekonomiska utvecklingen som man vill främja. Vad hjälper det mänskligheten om du har ett exemplar av en supereffektiv maskin i ditt labb. Det är spridningen som är det viktiga.
5. Att det skapas ekonomiska drivkrafter för spridning och framtagning av teknik
Visst du har det säkert underförstått inbyggt i din ”teknisk utvecklig” Som partiprogrammet säger– ”Något som bättre främjar innovation”. Bättre innovationsklimat är ett nyckelord.
Det måste sägas en gång för alla :
UPPTÄCKTER ÄR INTE PATENTERBARA
Patentable inventions must — under conventional patent law — be new, useful and involve an ‘inventive step’. In contrast, it is generally accepted that utilising something that already exists in nature is a ‘discovery’, and is therefore not patentable.
Jag tycker att man skall stenhårt hålla fast vid denna definition och inte släppa fram USA tolkningar på detta område också.
Det finns en bra översikt över DNA problematiken och patent i http://www.scidev.net/en/policy-briefs/intellectual-property-and-basic-research-discovery.html
Rutros – det tycker jag låter som en rimlig utgångspunkt.
Faktiskt hade det varit intressant att kollaborera ihopa några sådana här ”nyckelregler” för hela denna diskussion – så att vi kan gå vidare och förbättra befintliga system.
Förresten får du gärna hjälpa till på denna bloggpost, Tor hade behövt lite ”eldunderstöd” 😉
Din glödlampa och denna diskusionen gav mig faktiskt en insikt och en ideé. Jag observerade tidigare att problemen med mjukvarupatent bl a beror på att området är nytt. Denna distinktion är tydligen generell. Det må gälla mjukvara, elektronik eller DNA. När ett nytt område öppnas upp kommer mängder av självklarheter att bli patenterbara. Dessa Patent kommer om den kommersiella produktcykeln är kort, att bromsa utvecklingshastigheten inte främja den.
Dessa problem skulle faktiskt kunna lösas med ett patentmoratorium på ett antal år (10?). Under denna period skulle inga patent beviljas. När området sedan öppnas upp kommer utvecklingshastigheten att på nytt främjas av vidare patentering.
Tänk om man kunde komplettera patentkonventionerna med något sådant såsom: På område x, som kommer att vara av stor betydelse för mänskligheten råder under tiden fram till och med 20190101 patentförbud.
Det är ju faktiskt någon slaga kompromiss.
Intressant!
T.ex. skulle ett sådant område vara miljöteknik just nu eller?
Jag tror en risk/problem är att definiera vad ett ”område” är. Vad är miljöteknik? Energiteknik? Fordonsteknik? Optik?
Systemfel gällande patentsystemet.
Frågan blir genast varför situationen uppkommit?
– Orsaken är att makt och ansvar separeras.
Givetvis kommer patentverket försöka optimera sin verksamhet.
Frågan är hur vi kan skapa inticament för patentverket att granska patent på rimliga sätt och ej tilllåtaden typiska ändamålsglidningen som ägt rum inom tex mjukvarusidan.
Kanske borde patentverket vara skadeståndskyldig till viss gräns om domstol underkänner patent?
Till Niklas:
Ditt exempel blir inte en ”ren produkt”. Det blir en produkt, men ren (naken, avskalad, stående för sig själv, etc) är den inte. ”Produkten” blir en del av DNA:et i en människas kropp.
Och även om man anser att det inte gör något, för det är ”egentligen” bara från början en liten del av ett virus, måste vi betänka ändamålsglidningen. Öppnar man för begränsade DNA-patent börjar slussporten läcka, och snart är slussarna helt öppna. Vi får DNA-patent av allt mer av människan, och plötsligt kommer någon fram och säger att du inte är dig själv, utan ägs av XYZ Corp.
Och det är en informationsmängd, inte en pryl.
Någon påpekade att upptäckter inte kan patenteras. Jag skulle vilja formulera det som så att abstraktioner inte bör kunna patenteras. Patent är till för att ge (tidsbegränsad) ensamrätt för en produkt man kan sälja på en marknad, inte för att ge ensamrätt till ett kunskapsområde, att hantera en informationsmängd.
Man bör kunna ta patent för en utrustning som kan producera virus med viss RNA, men inte för viruset. Man kan ta patent för skrivmaskinen, men inte för det skrivmaskinen producerar.
–Ahrvid
Jag måste nog fundera lite mer på det ni beskriver i din patentdebatt.
Jag har egentligen inga stora problem med patent, men tycker nog att uppfinningshöjden, nyhetskraven och uppenbarhetskraven ges lite väl lågt utrymme i patentbedömningarna. Å andra sidan är det en naturlig konsekvens av patentsystemet!
Uppfinningshöjd, nyhetskrav och uppenbarhetskriterierna är svåra att bedömma. Sannolikheten att de ingenjörer som utför den tekniska undersökningen av uppfinningen innan det att patentet beviljas också känner till alla andra patent på liknande föremål är nästintill obefintlig – det är ju flera hundra ingenjörer som jobbar med att undersöka flera hundra objekt samtidigt (antar jag), så de kanske inte ens får undersöka liknande föremål samtidigt! Och hur ska de då komma ihåg att de sett en likadan uppfinning för bara någon månad sedan?
Juristerna, å sin sida, går på den rent formalistiska beskrivningen av patentet. Har man framställt sin patentansökan på ett sådant sätt att den verkar ny, ouppenbar och uppfinningsrik så kan man i princip få klartecken från juristerna. Vilket är helt i sin ordning: de är ju inte anställda för att utföra tekniska examinationer.
Därför får man en massa patent på föremål som vi egentligen kanske uppfattar som extremt snarlika. Och trots att det finns krav som i teorin hindrar att patenten blir löjeväckande lika varandra, är det i praktiken nästan omöjligt att säkerställa att sådana kriterier uppnås.
@ martin
Jag försöker förstå vad du menar med systemfel.Är det:
1. Att patent beviljas på allt fler områden. Så är mitt svar att det inte beror på patentverken åtminstone.Jag tror att en del av problemet ligger i att om man inte är nöjd med handläggarens avslag så kan man gå vidare och överklaga. Till sist har man hamnat i Högsta domstolen (USA) Åtgärd: Begränsa rättsprocessen och framför allt håll politikerna utanför. De söker bara utvinna nationella fördelar ur systemet
2. Alla Patent kommer inte till användning. Faktum är att ganska få har någon som helst ekonomisk betydelse. Problem? Ja. Det skulle främja utvecklingen om fler kunde få sin chans på marknaden.
Mer riskkapital med andra ord. Mer stödfonder etc. Kan vara ett effektivt medel att öka sysselsättningen i Sverige
3. De stora företagen kan med hjälp av sina ekonomiska muskler och juridik slå ihjäl små innovatörer.Detta är ett problem som är hämmande för utvecklingen. Man kan ge urprungspatentet större styrka som du föreslår. Man kan införa en patetintrångsförsäkring. Man kan stifta samma skyddslagar på patentområdet som gäller upphovsrätt.
Polisen skall jaga intrång på det allmänas bekostnad
Förstår inte riktigt vad du menar med att makt och ansvar är separerade. Om du tycker att patentinnehavaren inte har något ansvar så har han ett dubbelt ansvar. Han måste tala om för alla vad han gör (även U-länder) Han måste betala årliga stigande avgifter till patentmyndigheten. Att gå ett steg längre och tvinga honom att exploatera uppfinningen inom viss tid blir kontraproduktivt. Vem vågar då satsa på krångliga projekt som tar lång tid? Ofta måste helt enkelt marknaden mogna och man kan inte göra mycket åt det.
Händer inget inom ca 20 år så övergår allt till samhället.. Ganska rimligt tycker jag
Det finns inneboende mekanismer som snedvrider patentverkets uppgift.
Den ”simpla” uppgiften att godkänna patent om och endast om de är rimliga och uppfyller de sagda kraven.
Dvs de har makten att dela ut ensamrätt på en viss _produkt_ i XX år.
Nu kommer min fråga:
Vem bär då ansvaret ?
– Ansvaret för vad då, frågar någon?
Vi kan inte rimligtvis ha makt utan ansvar, måste jag då svara.
Det finns helt enkelt ingen regel//förordning etc som ger rimligt ansvar till de som har makten.
Man kan alltid byta ut ordet ”ansvar” mot ”konsekvens vid missbruk” istället, om man har svårt att förstå vad som menas med ansvar 😉
Det finns för övrigt också ekonomisk orsaker att godkänna patent då det
1) pengar fås per ansökning
2) det går snabbare att godkänna än underkänna en ansökan
Jag kan föreställa mig diskusionen mellan patent hahndläggare och hans chef.
Chefen: Pelle varför tar du vara 2.5 ansökningar per vecka, Olle tar 4 st per vecka.
Pelle: Det tar tid att undersöka ordentligt.
Chefen: jaja, men ….
Ok Pelle fattar poängen och *pang* undersöker därefter 3 patent i veckan.
Arhvid:
Men då förstår du inte hur patent fungerar. patent reglerar endast verksamhet som behandlar ekonomisk vinning, inget annat. Därmed blir din glidande skala mot ägande av mänskliga gener fullständigt värdelös. Om du inte skulle äga dina egna gener, så skulle läkemedelsbolaget ifråga bryta mot värre lagar än patentlagarna, tex ren slavhandel.
På tal om upptäckt versus uppfinning. Om man har konstruerat en virusvektor som kan behandla bla parkinsons sjukdom, så skulle jag kalla det för en uppfinning och inte en upptäckt.
Tänkte bara tipsa om att Falkvinge nu gett sig in i debatten om läkemedelspatent på Niklas Lindgrens blogg. Så här långt har ingen av meningsmotståndare riktigt imponerat tycker jag, så det kan vara spännande att följa.
Niklas, jag hoppas att du inte får det felaktiga intrycket att vi mjukvarupatentmotståndare alla skulle vara några vänsteraktivister. Det är lätt att få den uppfattningen när man läser kommentarerna på din blogg.
Patent har inget alls att göra med att skapa incitament för att ta fram nya grejor.
Patent är till för att de som förvärvar kunskap inte skall hålla på dem själv, utan i utbyte mot ett tidsbegränsat och relativt sett dyrt monopol, skall gå med på att deras uppfnning publiceras fritt på ett sätt som möjliggör för fackmannen att utföra den, för utvecklaren att bygga vidare och för allmänheten att bilda sig.
Piratpartiet bör först och främst tala för ”tredje man” dvs allmänhetens rätt till fri och åtkomlig (klassifcerad) kunskap. I andra hand för att skadeverkningarna av meddelade monopol minimeras.
Jag skall ärligt säga att jag är fruktansvärt trött på att blanda in incitament för utveckling i patentdiskussionen. Patent är ett incitament för publicering. Hittbar publicering. Inget annat.
Till Niklas:
Ja, idealiskt sett bör patent endast handla om att reglera omständigheter kring ekonomisk vinning. Men det syftet är utsatt för en glidning, och skulle vi få patent på informationsmängder som DNA finns risk att det glider med.
–Ahrvid
Ahrvid,
I ärlighetens namn har jag inte sett några tecken på någon sådan glidning. Har du? Genpatent som det jag åvan gav exempel på finns redan, även om det är en bit kvar till godkännda mediciner. Men kliniska studier pågår. Därmed tycker jag (1) att man skall vara öppen för lagstiftning som tydliggör för allmänheten var gränsen för ett genpatent går. Forskingen har redan lidit av att en florerande mytbild kring genpatent. (2)Så bör man i vissa genpatentområden såsom tex jordbruk kräva tydligare och snävare patent.
Tor,
Jo jag är delvis medveten om att en hel del kommentarer jag får kanske inte är från medianpiraten, utan rätt extrema filurer. Och din roll i debatten uppskattar jag verkligen. Men vad som oroar mig är att det verkar finnans ganska få av din sort i yttersta toppen. Både Rick, amelia, Engström, anna Troberg är ju klart emot läkemedelspatent. Visserligen har ju nu Fridolin klargjort vad han står, och det var ju glädjande. Men går det verkligen att vända skutan när toppen på partiet har riktningen inmutad?
Läste du länken där de tre patent-citaten kom ifrån? Om du gjorde det så ser du att det inte var mina ord, vilket jag poängterade på Skiften. Men i ämnen där folk målat in sig och inte kan utmana sina tidigare kognitiv så är det menlöst att länka – de ville ju inte utmana sina kognitiv..
Men om du läste talet och kanske tom. undersökte vad det var för en figur som höll det, så kanske du hittade att han var en tidigare rådgivare i Vitahuset under Clinton, förutom det företag han jobbar i och vad det sysslar med. Han pekar också på konsekvenserna i den riktigt stora skalan.
Sedan kan jag rekommendera riskkapitalisten Laura Creightons tal e-Patents and financial investing som hon höll på en hearing i Bryssel 2003. Men det borde du redan läst i svensk översättning, jag rekommenderar dock orginalet på engelska i denna länk där de små nyanserna i språket framgår bättre. Det är dessutom klart underhållande skrivet.
För övrigt är jag mycket sparsam med bloggkommenterandet nuförtiden, framförallt när det gäller politik eftersom staten uppenbarligen sysslar med politisk åsiktsregistrering. Jag var 2 sekunder från att säga upp min internet uppkoppling den 18 juni då privat kommunikation förbjöds. Jag överväger det fortfarande och någon mobiltelefon har jag gudskelov aldrig gjort mig beroende av, har aldrig ägt någon.