FRA: Känns det igen?

Fick via Klambergs blogg ett länktips.

The NSA’s powerful computers became vast storehouses of ”metadata.” They collected the telephone numbers of callers and recipients in the United States, and the time and duration of the calls. They also collected and stored the subject lines of e-mails, the times they were sent, and the addresses of both senders and recipients. By one estimate, the amount of data the NSA could suck up in close to real time was equivalent to one quarter of the entire Encyclopaedia Britannica per second. (The actual content of calls and e-mails was not being monitored as part of this aspect of the program, the sources say.) All this metadata was then sifted by the NSA, using complex algorithms to detect patterns and links that might indicate terrorist activity.

Jag prövar mig på en liten amatöröversättning:

NSA’s kraftfulla datorer blev massiva datalager, innehållande ”trafikdata”. Från telefonsamtal samlades tidpunkt, telefonnummer både från den som ringde samtalet och tog emot, och hur länge samtalen pågick. De samlade och lagrade också ämnesrader ifrån epostmeddelanden, tidpunkterna eposten sändes, och avsändar- och mottagaradresser. En uppskattning gör gällande att mängden data NSA sög i sig, nästan i realtid, motsvarade en fjärdedel av hela den Encyclopaedia Britannica per sekund. (Själva innehållet i telefonsamtal och epostmeddelanden avlyssnades inte i den här delen av programmet, säger våra källor) All denna trafikdata filtrerades sedan av NSA, med hjälp av avancerade algoritmer, för att upptäcka mönster och länkar som kunde tyda på terroristaktivitet.

Läs gärna resten av artikeln (länk är första citatet ovan) som beskriver hur NSA fick tillgång till sådana drakoniska tekniker. Jag tror du kommer att få lite deja-vu-känsla från hur FRA-lagen lirkades igenom här i Sverige. Fast här skedde det öppet..

Taggar: politik, fra, fra-lagen, demokrati, yttrandefrihet, lex orwell, nsa

Annons