Objective-C: Objekt med enkel metod

I Objective-C särskiljer man på .h och .m filer. .h-filer innehåller gränssnitt till objekt, kallade interface. .m-filer innehåller implementationen av gränssnittet, kallad implementation. Det är precis enligt den gängse litteraturen! För en gångs skull! (Vanligare i programspråk är namnen ”klassdeklaration” eller ”typdeklaration” för .h-filens innehåll, och ”definition” för .m-filens innehåll)

Nåväl, jag ska exemplifiera dessa begrepp genom att visa ett minimalt objekt Simple. Simple innehåller bara ett meddelande ”Hello”, som inte tar några argument och inte heller returnerar något värde. Det enda Hello gör är att skriva ut ”Hello” med hjälp av printf.

Vi börjar med .m-filen, alltså implementationen:

@implementation Simple
-(void)Hello {
    printf(@"Hello!");
}
@end

Själva innehållet omsluts allstå av @implementation … @end. Objektnamnet följer direkt efter implementation, och sedan raddas meddelandeimplementationerna upp.

I vårat fall har vi bara meddelandet Hello. Hello returnerar inte något värde, därför skriver man -(void) före namnet. ‘void’ har alltså samma betydelse i ObjC som i vanlig C/C++. Minustecknet betecknar meddelandets början.

Därefter skrivs meddelandekroppen inom måsvingar, och vi skriver dit våran printf().

Vi vänder oss till .h-filen, som är något mer komplicerad.

@interface Simple : NSObject {
}

-(void)Hello;

@end

Även i detta fall används snabela och två nyckelord för att omsluta informationen: @interface .. @end.

Notera att efter Simple står det kolon NSObject. Detta betyder att Simple baseras på objektet NSObjekt, vanligt objektorienterat arv alltså.

De ensamna måsvingarna därefter betyder inget i detta exempel; däri ska man lägga medlemsvariabler för objektet, men några sådana har inte Simple.

Sedan kommer Hello som skrivs väldigt likt .m filen och precis som i C/C++ avslutas raden med semikolon.

Taggar: programmering, objective-c

Annons