Jag har de senaste dagarna funderat på hur det skulle kännas att koda på svenska.
Det är en sådan där känsla som jag egentligen inte på allvar känt sedan jag började koda någon gång under Krita-perioden. Första försöken var säkerligen på svenska, men när jag började se namn som ”oppna”, ”lasin”, ”SkrivOver” osv. kändes det för fult och svårtläst för att fortsätta.
Anledningen att Å, Ä, Ö blev A, A och O var att teckenkodning i programmeringsspråken förr i tiden antingen var låsta till ASCII-tabellens början. I ASCII-tabellens början finns inte Å, Ä eller Ö med utan endast A-Z, allt enligt anglosaxiska standardalfabetet. Eller åtminstone var det omständigt att hantera sådana namn i koden – fel tecken vid mailande, funkade mindre bra i vissa editorer/kompilatorer etc.
Men idag är situationen annorlunda! Nu har vart och vartannat programmeringsspråk faktiskt stöd för hela Unicode-standarden. Så man kan äntligen skriva saker som
if(Överensstämmer(listan)) ändVärdet = BeräknaVidare(listan);
Det känns lite konstigt. Ja till och med lite ”perverst”. Men jag tror det kan ge en kännbar ökning i förståelse. Det är i alla fall min förhoppning – kanske skriver jag något hemmaprojekt på svenska för att smaka på det.
Hur många där ute skriver sina program på svenska? Och då menar jag funktioner, metoder, klasser osv., inte användargränssnittet.
Taggar: programmering, språk, unicode, svenska
Besök bloggosfären!
OlofB[eta] 
Du får mig att tänka på tiden när jag hade en Spectravideo MSX. Jag översatte MSX BASIC till svenska. PRINT blev SKRIV osv. När jag var färdig med som gick översätta, så såg jag ingen nytta med det jag gjort, enda fördelen blev att jag lärde mig kommandon som jag tidigare inte använt. Vid den här tiden snöade jag in på assembler och tappade lusten till andra språk. Tyvärr verkar inte kunskaper i assembler vara gångbara längre och den sista processorn som jag lärde mig var Motorolas DSP 56000, måste vara typ 17 år sedan nu.
Nejje! Jag får spontana olustrysningar av bara tanken. 🙂 Det sitter så djupt rotat, ända från början. Jag tänker helt och hållet på engelska när jag kodar.
Huga, det ryser till i ryggraden när jag tänker på det. Förmodligen en yrkesskada – skriver kommenterar o allt på engelska. Iof gillar jag inte heller när jag ser en URL har med å,ä,ö osv.
@Alla
Intressant!
Och jag har precis samma känsla. Men eftersom man har högre ”förståelseförmåga” för sitt förstaspråk (tror jag i alla fall) och förståelse ligger till grund för programkod med kvalité (även detta är min blinda tro), finns det i alla fall ett guldägg i slutet av korridoren att plocka upp. Jag rapporterar när jag givit mig in på detta spår djupare 😉
Kålan – coolt att skriva om BASIC! Får jag fråga hur du gjorde rent praktiskt..?
@Olof, det är lite pinsamt. MSX arbetade med paralella minnesbankar, och jag hade precis lärt mig hur man växlar minnesbank i assembler. Eftersom MSX-datorerna hade ROM-Basic så kopierade jag ROM till RAM och växlade minnesbank när kopieringen var klar. Eftersom BASICen nu befann sig i RAM, så blev den skrivbar och då sökte jag bara upp alla kommandon (som låg som noll-avslutade strängar i minnet) och bytte mot svenska helt enkelt (det svåra var modifiering av pekarna till strängarna, eftersom en del kommandon blir kortare eller längre på svenska).
Idag tror jag att det är mycket lättare att göra en sån här pryl, i alla fall om man har tillgång till källkoden för BASIC-intepretatorn.
När jag nu hade lärt mig hur minnesbankar fungerade, så förstod jag att cartridge-spelen måste fungera på samma sätt, så jag modifierade min dator så att den inte resettades när man tryckte i en cartridge och ganska snart så hade jag för första gången lyckats föra över ett cartridgespel (Hyper Sports från Konami) till RAM och sedan kasettband (som gällde på den tiden). Den dag som Hyper Sports startade utan cartridge kommer jag aldrig glömma, jag bara skrek av lycka, och det var ett av mitt livs bästa ögonblick.
Usch vad nostalgisk jag blev nu …
@Kålan, vackert! Tack för att du delar med dig av denna nördkulturupplevelse 😉
Ja, visst var det nördig, men det bjuder jag på 🙂
Hi, Olof.
I’m studying Swedish but can’t write in it by now. Here in Brazil most software writers I know write their programs in Brazilian Portuguese. The shop I work now even justifies it saying that way we always know what code is ”ours” and what is an external API.
We don’t use non-ascii characters, however.
@Osias
Hi !! That is interesting – do you have any idea why that is so in Brazil? Here in Sweden, according to my own experience of software developers, nobody writes in anything but english… Sadly! I think it would make programs easier to understand, if they were written in the native language of the programmer.
My theory is that’s because English is no much known here. With an awful public school system, people only learn good English if they can afford it. Our language also is not so close to English as Swedish. Our country is also a big and mostly monolingual one – you can travel thousands of kilometers and still speak the same dialect of Portuguese, unlike in Europe, when your close neighbors speak languages from another linguistc family, so you both appeal to English for mutual comprehension.
Most software developers can read English well, but many don’t dare to write. In college classes and other programming courses they teach to program using Portuguese for variable names and stuff.
The only places I saw Brazilians programming in English where in international open source projects and outsourced software from USA. But I’m only talk from my personal experienci, I never saw any study about that.
Har försökt nån gång, men det blir bara konstigt, och jag faller in i engelska ändå.
På jobbet är det ingen option, allt ska vara på engelska eftersom det är ett internationellt företag och sourcarba kan hamna nån annanstans i välden. För sånt som kan tänkas hamna på ett forum eller blogg nån gån så känns det också som att man begränsar läsekretsen om man inte använder engelska…
Däremot har jag råkat ut för att få underhålla program med tyska och italienska identifiers, och det var inget kul…