Nördhumor

This entry was posted on måndag, 2 mars, 2009 at 16:27 and is filed under Okategoriserade. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can skip to the end and leave a response. Pinging is currently not allowed.

2 Responses to Nördhumor

cnab skriver:

04 mars 2009 kl. 13:29

Hej, ja den Legomackapären var riktigt digitalt ball. Nu ska jag berätta om den optimala plastbyggsatsen. Någon gång på 60-talet hade jag en nördig plastmodellbyggarperiod – flygplan, bilar, you name it. Skitkul att bygga och måla. Och när man lärt sig efter något år – skitkul att måla och bygga. Den ordningen gjorde modellerna nämligen tjusigare.

I det ständigt pågående letandet efter balla Revell-byggsatser hittade jag en dag Modellernas Modell! Helt efter konceptet att konstruera, att måla, att bygga är buskul. Men sen, urvisset … Dammiga, småtrasiga prylar i nån låda på vinden som barnbarnen inte är ett dugg intresserade av. Tillbaks till Det Stora Modellbyggarfyndet.

I den läckert färgglada lådan låg som brukligt var flera plastpåsar innehållande gjutningar i olika slag, större och mindre detaljer till modellen. I den här lådan fanns dessutom en liten 4,5 motor och ett platt 4,5 v-batteri (som nog inte finns idag). Och en utomordentligt välgjord steg-för-steg-anvisning fram till slutresultatet. Layouten på de här plastmodellerna byggbeskrivningar är säkert den som IKEA kopierat alltsedan dess. Jo, så tydliga och internationellt gångbara var dom faktiskt att t.o.m. jsg som 10-åring hängde med. Det som däremot saknades i lådan var lim som fick köpas separat förutsatt att butiksexpediten förvissats om att jag inte tänkte sniffa det.

Nå, vad fanns nu i lådan som skulle skänka mig en alldeles fantastisk byggsstund? Vad var Modellernas Modell? Jo, en ytterst komplicerad tingest, cirka 20 x 20 x 20 cm, med sladdar och rör och mätare och strömställare i en ofattbar röra. Och som sagt, försedd med den 4,5 v starka motorn. Som när man med strömbrytarens hjälp startade, på cirka 30 sekunder raserade – FÖRSTÖRDE(!) – hela mojängen. Fullständigt omöjlig att reparera, men det var heller aldrig meningen med den. Då slapp den ju samla damm.

Har tyvärr aldrig sett den här modellen (obyggd!) igen någonstans. Nån som vet nåt? Hur som heslt – nördighet fanns redan på 60-talet, v.s.b.
Olof skriver:

04 mars 2009 kl. 14:09

Underbar berättelse cnab!! Jag har också byggt en och annan Revell-modell när jag var tio år 😉

Bland annat en fetehelikopter – fast jag bröt bygget när jag upptäckte ett fel i anvisningen. Jag påpekade felet för leksaksexpediten, som inte trodde den lillgamla tioåringen det minsta.

Jag är än idag irriterad på hans arrogans! Och övertygad om att jag såg rätt – det var ett fel i anvisningen (eller på plastbiten som den skulle föreställa, vilket är ju svårt att avgöra).

Tack för din berättelse!! Det verkar vara den coolaste modell som funnits, den du talar om haha.