Mina tumregler i C#

* Delegering framför arv
Dvs. hellre medlemsvariabler av klasstyp, som kan vara flera,
än arv/multipelarv. Då delegeras uppgifter via publika metoder
till medlemsklasser.

* Parametrar framför medlemsvariabler
Metoder blir lättare att läsa -> klasser blir lättare att förstå.

* Få medlemsvariabler
Klasser blir lättare att förstå.

* Många, små metoder hellre än få, stora
En kort funktion är lättare att förstå än en lång!

* Små klasser

* Ytterst få klassvariabler
Kan liknas vid globala variabler i C/C++

* Ha en Sandbox-mapp tillgänglig i Solution-trädet
Lägg nya klasser där till att börja med. När de börjar stabilisera
sig, är det lättare att avgöra var (i vilket namespace/mapp) de
bör ligga.

* Små grafiska dialoger

* Parametrar till metoder med så primitiva argument som möjligt
Helst utan beroende på andra ”projektklasser” alls! Bättre för återanvändbarheten.

* Designa ”för dagen”
Ta mussteg, gör så lite design som möjligt för att klara ”dagens uppgift”.
För tidig design / spekulativ design är dålig. Refactoring kan åtgärda problem i senare skede, när man vet bättre hur man vill ha saker och ting.

* Metoder använder sina parametrar i första hand (bäst), medlemsvariabler i andra hand,
och i sista hand globala variabler (sämst)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: