Här har vi en bild när Aron Modig (kdu) håller tal. I bakgrunden syns Kalle Vedin (pp), jag och riksdagsledamoten Max Andersson (mp).
Tyvärr är övriga bilder så felfokuserade att jag inte vill kopiera upp dem på bloggen. Jag hittade dock följande utmärkta bild på Sossar mot Storebrors blogg (tack!). Annika Beijbom (fp) talar.
Hej, jag heter Olof Bjarnason och jag är piratpartist. Men idag representerar jag Nätverket Svart Måndag. NSM bildades sommaren 2008 efter att första versionen av FRA-lagen manglats igenom i riksdagen. NSM ordnade en tyst demonstration utanför riksdagshuset måndagen veckan efter beslutet. NSM är partipolitiskt oberoende, och dess medlemmar kommer från båda blocken. Flera olika grupper har bildats inom partierna efter att FRA-lagen tillkommit, t.ex. Sossar mot Storebror och BorgerligtNej.
Även Centeruppropet är en sådan grupp. De har skapat något de kallar för en integritetscertifiering för centerpartister, där den som vill kan skriva under vissa grundläggande regler. Här kommer en av reglerna:
”Kommunikation i alla dess former mellan människor skall vara fredad från statlig insyn, förutom vid brottsutredning.”
Jag tycker att detta är en bra och grundläggande rättsprincip för ett civilt samhälle. Ett fundament av förtroende om man så vill. Staten ska först lägga sig i medborgarnas kommunikation efter att ett brott begåtts – inte innan – och framförallt inte mot icke misstänkta medborgare!
Att förebygga brott handlar för mig om att skapa en trevlig miljö i samhället, ett samhälle som människor vill leva i och hjälpa tll att bygga upp! Om man antar att alla människor är misstänkta brottslingar, skapar man otrygghet och rädsla för att uttrycka sin åsikt.
Ibland sker det olyckor på Liseberg. Det är inte ofta, men det händer. Detta trots att det lagts stora resurser på säkerhetssystemen. Jag lyssnade på en intervju i radio efter en av dessa olyckor. Reportern ställde följande fråga till den ansvarige på Liseberg:
”Hur ska ni göra för att undvika olyckor i framtiden?”.
Jag kommer inte ihåg vad den stackars ansvariga svarade, men jag minns vad jag tänkte för mig själv:
”Det enda sättet att undvika olyckor helt är att stänga Liseberg”.
Genom att tillåta statlig övervakning av medborgarna i tron att det löser fler grova brott gör vi samma sak med vårat öppna samhälle; vi stänger det lite mera. Möjligen kommer några fler brott att lösas – men till vilket pris?
Jag ska nu läsa upp ett utdrag ur det senaste förslaget på FRA-lag, det som regeringen vill ska klubbas igenom på onsdag nästa vecka. Avsnittet handlar om vilken inriktning FRA får ha på sin spaning. En av nyheterna i är att det ska tillkomma en ”försvarsunderrättelsedomstol”. Denna domstol har till uppgift att godkänna eller avslå specifika ”inriktningar” för FRAs spaning. Domstolen har endast en domare, som har tystnadsplikt. Det finns ingen motpart i målet, och alltså ingen möjlighet till överklagande. Frågan är alltså om detta kan kallas domstol över huvud taget? Jag anser att denna ”domstol” är ett hån mot övriga domstolar i Sverige. Detta är kritierierna för om domstolen ska godkänna eller avslö en inriktningsförfrågan:
Signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet får ske endast i syfte att kartlägga
1 yttre militära hot mot landet,
2 förutsättningar för svenskt deltagande i fredsfrämjande och humanitära internationella insatser eller hot mot säkerheten för svenska intressen vid genomförandet av sådana insatser,
3 strategiska förhållanden avseende internationell terrorism och annan grov gränsöverskridande brottslighet som kan hota väsentliga nationella intressen,
4 utveckling och spridning av massförstörelsevapen, krigsmateriel och produkter som avses i lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd,
5 allvarliga yttre hot mot samhällets infrastrukturer,
6 konflikter utomlands med konsekvenser för internationell säkerhet,
7 främmande underrättelseverksamhet mot svenska intressen, eller
8 främmande makts agerande eller avsikter av väsentlig betydelse för svensk utrikes-, säker hets- eller försvarspolitik.
Som om inte dessa punkter var tillräckligt diffusa och svårttolkade, i en situation där en ensam person har ansvaret för att godkänna eller underkänna spaning som har med rikets säkerhet att göra (och dessutom förmodligen är högst teknisk med en massa avancerade ”sökbegrepp”), har regeringen lagt till ett par extra under följande stycke i texten:
Om det är nödvändigt för försvarsunderrättelseverksamheten får signaler i elektronisk form inhämtas vid signalspaning även för att
1 följa förändringar i signalmiljön i omvärlden, den tekniska utvecklingen och signalskyddet, samt
2 fortlöpande utveckla den teknik och metodik som behövs för att bedriva verksamhet enligt denna lag.